Annons

Annons

Nygifta Irene, 83: Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva äkta kärlek

Irene och Lars fann kärleken på äldre dar, men de hade egentligen känt varandra sedan tonåren. Det var dock inte förrän på senare år, när de hjälptes åt att stötta Irenes bror Lasse, som de ko varandra riktig närma. Så pass att Amor kunde slå till.


kärlek på äldre dar

Lars och Irene hade känt varandra i många år när kärleken slog till. Bild: Kai Rehn

Irene och Lars fann kärleken på äldre dar

Brudbuketten och diademet med de små vita rosorna är fortfarande förvånansvärt fräscha där de hänger på sin hedersplats i det inglasade uterummet hemma hos Irene Nyblom, 83, i den lilla byn Hålta inte långt från Marstrand norr om Göteborg.

På bordet framför oss har hon dukat upp den bohuslänska specialiteten äggost som hon med van hand serverar oss och sin nyblivne make Lars Olsson, 81.

– När vi beställde vigselringarna skojade vi med butikspersonalen om att det väl inte var ofta som två 80-plussare kom in för att titta på ringar, berättar Irene, eller Ene som hon kallas, med ett skratt och kramar om sin make.

Läs också: Orterna i Sverige där kärleken varar längst

Det är en helt ny värld som har öppnat sig för henne. Hon har aldrig tidigare haft ett förhållande med en man och trodde inte att hon skulle få uppleva äkta kärlek.

– Det fanns helt enkelt inte tid för män när jag var yngre. Jag har haft roligt ändå och hade fullt upp med annat, säger Irene och berättar att hon bland annat arbetat som barnsköterska och lärare, utbildat sig till pilot och målat.

Amors pilar slog ner

Men när hon minst anade det slog Amors pilar ner. Och de gjorde det i form av ett möte med hennes bror Lasses barndomskamrat Lars. Irene och Lars har känt varandra ända sedan de var i tonåren när han tillbringade somrarna tillsammans med sina föräldrar i Bohuslän, men det har aldrig tidigare varit några starka känslor mellan dem.

– Det gick liksom inte för sig, säger Lars med ett skratt. Ene var ju Lasses storasyster och hon var tabu.

Läs också: Estrid sökte kärleken i Allers – fann den i Anna!

Efterhand som de blev äldre blev det mer sällan de träffades. Lars utbildade sig till läkare i Göteborg där han gifte sig och bildade familj. Irene förblev hembygden trogen och tog hand om en moster och sina föräldrar när de blev gamla.

– Jag utbildade mig först till barnskötare. Sedan blev jag textillärare innan jag övergick till att vara lärare för barn i låg- och mellanstadiet, berättar hon.

Men hon hade flera strängar på sin lyra och hade, som hon själv säger, många järn i elden.

– Ett tag valde jag mellan att satsa på konsten och måla eller att ta flygcertifikat och bli pilot. Min pappa sa att till mig att jag fick bli vad jag ville bara jag hade ett riktigt yrke att falla tillbaka till. Jag tog flygcertifikatet och flög en Cessna, men jag har aldrig arbetat som pilot.

Gemensamt intresse

Under tiden fortsatte Irenes bror och Lars att umgås. Deras stora gemensamma intresse var orgelmusik och de spelade ofta i kyrkor.

Dessutom skaffade Lars ett fritidshus i närheten av Hålta där Irene har sin bostad. Hon bor kvar i föräldrahemmet.

Läs också: Kärleken till Jenny hjälpte mig lämna drogerna

De båda träffades här då och då genom åren, men då uppstod inga speciella känslor mellan dem. Lars var ju gift och hade tre barn, och Irene var helt enkelt inte intresserad av äktenskap.

– Mina elever oroade sig för mig och frågade om inte jag skulle gifta mig och skaffa barn, säger hon med ett skratt.

– Då svarade jag att att jag har 23 barn och när de tittade förvånat på mig sa jag att jag har ju er.

Det var först när Irenes bror Lasse blev dement och hamnade på ett äldreboende som det uppstod en djupare vänskap mellan henne och Lars. Han var nu änkeman och hjälpte Irene att köra Lasse mellan hennes hem och äldreboendet.

– ”Ja, du Lars”, sa jag till honom. ”Nu har vi ett gemensamt projekt och det är att tillsammans hitta Lasses minne.”

Omtänksam och snäll

Tillsammans började de ta med Lasse på utflykter i Lars bil och besökte platser som de visste att han tyckte om och som de märkte stimulerade honom.

– Vi åkte och hälsade på våra släktingar tillsammans med honom och vi hjälpte honom att handla kläder. Dessutom hade vi ofta bjudningar här hemma på gården med många gäster, berättar Irene.

Sakta men säkert växte starkare känslor fram under utflykterna och det gemensamma projektet med att hjälpa Lasse.

– Jag tyckte väldigt mycket om Lars. Han var omtänksam och snäll mot alla.

Läs också: Jag blev kär i en uteliggare

Men det var först när de blev bjudna på en bonusresa till herrgården på Toftaholm i Småland som det på allvar hettade till mellan dem.

– Det var där det tände oss emellan, eller hur Ene? säger Lars och skrattar gott åt att det var just en elfirma med i sammanhanget när gnistan tändes mellan honom och Ene.

– Ja, men det var egentligen min systers barnbarn Alva som fick mig att förstå när hon en dag sa att Lars var min kille, berättar Irene.

– ”Jaså, det kanske han är”, sa jag. Varför inte? tänkte jag sedan. Det var Alva som fick polletten att ramla ner. Det var hennes ord som fick oss att förstå att vi är ett par.

Förlovade sig

På midsommarafton i år förlovade de sig i samband med en fest med hela släkten i Bohuslän. Eftersom Irene inte visste vad en förlovning innebar fick alla runt bordet berätta om sina erfarenheter och vad det betydde att förlova sig.

– Det var egentligen ingen av oss som friade. Vi kom ömsesidigt fram till att det var en bra idé att vi skulle gifta oss, berättar Lars.

Men innan det kunde bli bröllop skulle Irene få uppleva en riktig möhippa. Hennes vänner överraskade henne och klädde ut henne i en trasa som skulle föreställa en brudklänning och satte en plasthjälm på hennes huvud.

Läs också: 8 sätt att blåsa liv i kärlekslivet

– De hade fäst morötter och salladsblad i hjälmen eftersom de vet att jag älskar att gräva i min trädgård, och sedan fick jag köra en riktig grävskopa på en äng här i närheten.

Kyrkan i Hålta var fylld till sista platsen när Irene och Lars gifte sig den tjugonde augusti i år. Förutom de 85 inbjudna gästerna kom nyfikna bybor för att se henne lämna singellivet efter alla dessa år. Systerns barnbarn Alva var självklart brudnäbb.

– Mina två bröder och två systrar, syskonbarn och syskonbarnbarn var där liksom Lars dotter och båda söner med sina familjer. Det var en underbar dag, berättar Irene.

Bröllopsresa till Toscana

Bröllopsresan gick till Toscana i Italien där de under en vecka njöt av god mat och vin och gjorde flera utflykter i de vackra omgivningarna.

– Vi besökte bland annat en vingård och gick en kurs i italiensk matlagning. På planet fick vi sitta längst fram och piloten kom ut och lyckönskade oss. Det var en upplevelse.

Nu har de gått in i vardagen som äkta makar och det är ingen större skillnad mellan att vara kär när man är äldre än när man var yngre enligt Lars.

– Det är i stort sett samma känslor, men den här gången värdesätter man mer att få vara tillsammans, att inte vara ensam, säger han.

Läs också: Därför kysser vi varandra

Irene kan inte svara på frågan eftersom hon inte varit förälskad tidigare. För henne är allt nytt.

– Och det känns bara bra, säger hon.

På frågan vad de har för planer inför framtiden svarar han först att de tar en dag i sänder.

– Men du, säger hon. Vi kanske ska åka tillbaka till Toscana. Eller kanske till Israel. Det hade varit trevligt.

När vi lämnar det nygifta paret står de på farstutrappan till det vita boningshuset med de blå dörrarna och fönsterkarmarna och vinkar. Vigselringarna på deras händer gnistrar i kvällssolen.

Text: Per-Ola Ohlsson

Läs också

Annika och Patricia fick smyga med sin kärlek

Annika och Patricia träffades i Barcelona och gifte sig 2011.

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…