Annons

Annons

Kanske jag ska lugna ner mig lite…

Det har snart gått fyra månader sedan jag började, och jag tycker att jag börjar bli en riktig pendlar-räv. En sådan som har koll på rutinerna och sådant som nybörjare inte ser.


Illustration: Victoria Plantin

Efter nästan dagliga tågturer mellan 
hemorten och jobborten går jag raka vägen ner till perrongen på morgonen. Jag kontrollerar aldrig tablån med 
avgångar då mitt standardtåg alltid går från samma ställe. Det står oftast inne, vilket ger mig bra möjligheter att välja vagn.

Annons

Jag väljer strategiskt. Undviker att gå in genom dörrarna just där jag måste klampa igenom tysta vagnen eller första klass.
Slår mig aldrig ner i den närmaste, alldeles för fulla, vagnen. Bara om jag måste kasta mig på i sista stund. Men därefter passerar jag raskt 
vidare, säker på att gräset är grönare i 
nästa kupé.

Gilla Allers på Facebook

Att vara sen innebär för mig att det är ett par, tre minuter kvar tills tågvisslan ljuder. Innan dess promenerar jag i sakta mak på perrongen, vågar mig en bit bort innan jag känner att jag måste på. Överväger 
mina insatser. Lite som ett lotteristånd på tivoli. Var kan jag ha turen att få sitta?

Dessa gånger med oceaner av tid skulle jag kunna gå hela vägen till den sista tågvagnen. Det kan vara strategiskt vettigt. Väl framme kommer man närmare stationen och därmed snabbare till jobbet.

Det är inte min strategi. För sista vagnen är alltid lika full som den första! Mellanvagnarna är det bästa om man vill slippa trängas. Tillräckligt långt bort för att de orutinerade inte ska anse att de hinner gå så långt innan tåget far, men inte längst bort hos de många supereffektiva.

Mellanvagnarna passar bra för en mellanmjölksmänniska som jag. Som till och med hunnit köpa latte på stationen. För att hinna det bör jag ta min tidiga 
buss hemifrån ner till stationen. Inte ”precis-framme-i-tid-bussen”. Då finns det inte tid för kaffe och inte heller för att titta efter eventuella ändringar i avgångarna. Denna brist på uppmärksamhet ställde till det en morgon för en tid sedan, då 
rutinerna trilskades.

Jag var trött och missade inte bara första utan även andra bussen. Jag frågade maken om han ville köra mig till tåget. (Det var bara andra gången på fyra månader.) Då kanske jag kunde hinna. Det ville han. Väl nere i stan hade jag fortfarande en chans. Jag hade alternativet att hoppa av i farten vid rödljuset, men valde att vänta tills maken stannat ordentligt. Då var det två minuter kvar och jag var inte ens inne i byggnaden.

Jag orkade bara inte springa. Jag bestämde mig för att ta nästa tåg i stället, och ta en kaffe under tiden. Jag var väldigt nöjd med mitt val tills jag kom på att snabbtågen var inställda! Något jag kunde ha varit uppmärksam på om jag kontrollerat mobilappen eller 
stationens informationstavla.

Okej, tåg nummer ett och två var körda. Det fick bli ett annat. Typ tredje gången gillt. Ett mellansnabbt tåg framme i hyfsad tid ändå. I normala fall…
Men med alla valmöjligheter jag hade den här morgonen valde jag så fel. Jag kunde tagit ett fjärde tåg som gick ungefär samtidigt, ett ”mjölkatåg” som stannar överallt. Jag skulle inte så lättvindigt ha valt bort det.

Historien är så här: Det mellansnabba som jag tog var redan försenat. När man skulle koppla på fler vagnar för oss resenärer att välja mellan fick man problem. Problem tar tid. När vi sedan kom i väg hamnade vi 
bakom ett långsamt tåg och kom fram 
lååångt mycket senare!

Jag kom en timme senare än vanligt till jobbet, och väl där får jag veta att mitt 
standardtåg också hade varit försenat. Med andra ord hade jag hunnit med mitt förstahandsval om jag bara hade bemödat mig om att uppdatera mig om situationen. Som alla erfarna pendlare.

Så kanske jag ska lugna ner mig lite med att kalla mig för pendlar-räv. Känner att jag inte riktigt gör skäl för det. Eller så kanske jag gör det efter mina nya erfarenheter. För detta misstag gör jag inte om!

Text: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här!

 



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...