Annons

Annons

JoseFin Swan: Tecknade gubbar hjälpte mig på fötter igen

Konstnären JoseFins karaktäristiska tecknade figurer är älskade av både kända och okända. De tunga åren, då hon inte ens förmådde att lyfta penseln, är äntligen över.


Annons

JoseFin Swan teckningar

JoseFin Swan har hittat tillbaka till måleriet. Nu driver hon egna företaget egoFIN och kända artister köper hennes konst. Bild: Peter Helperin

Konstnären JoseFin Swans teckningar hjälpte henne tillbaka

JoseFin Swan målar snabbt en av sina ”gubbar” med en tunn smal pensel på det vita pappret. Stommen är densamma på dem alla, men den här får en randig mössa i rastafärgerna röd, gul, grön och svart.
Han, eller hon för den delen – de är inte könsbestämda – får flätor på sidorna.

– Jag tror faktiskt att den här gubben symboliserar min bror, nu när jag tänker på det. Vi gillar båda reggaemusik, säger JoseFin, 35.

Ateljé i Ängelholm

Hon lägger ner sitt arbetsredskap ett ögonblick, tar blicken från sina gubbar och blottar sin handled.

Här har hon tatuerat in en bild av det käraste hon har – familjen. Det är maken Emil Swan, 38 och barnen Elle, Belle och Bie.

Minstingen Bie blev fem i somras medan de båda andra, tvillingarna, nu är åtta. De kom till världen nästan på årsdagen efter att Emil och JoseFin hade mötts.

Läs också: Ormfobi begränsade mitt liv – nu är jag fri!

Hon har sitt arbetsrum/ateljé mellan köket och vardagsrummet hemma i radhuset i skånska Ängelholm.

Den öppna planlösningen gör att hon har utblick över familjen, samtidigt som hon kan sitta här och skapa sina akvarellfigurer, gubbarna. Och hon målar dem gärna tillsammans med tänkvärda citat.

Tuffa år bakom sig

Livet har helt enkelt fallit på plats. Tillvaron rullar på, men det har inte alltid varit så. JoseFin har tuffa år bakom sig:

– Jag mådde jättedåligt på gymnasiet, tappade självförtroende och blev utbränd. Det tog lång tid att komma tillbaka.

På affirmationskorten som hon gör står saker som ”Ingen är du, och det är din styrka” och ”När du behöver något att tro på, börja med dig själv”.

JoseFin Swan teckningar

Illustration: JoseFin Swan

Blev knäckt på estetiska programmet

Som 17-åring hade JoseFin svårt att tro på sig själv. Hennes självförtroende knäcktes totalt under gymnasiets andra år på estetiska programmet.

Hon började på programmet för att utveckla sin konstnärliga förmåga, men i stället tappade hon lusten att måla och slutade med det så småningom.

Läs också: Jag knäcktes av mitt jobb

– Jag upplevde att jag inte dög och att mitt sätt att uttrycka mig konstnärligt inte var bra nog. Jag upplever att jag var utsatt för kränkande behandling. Det var lärare som var mitt bekymmer, inte eleverna.

Var deprimerad

Men JoseFin började må så dåligt av kritiken att hon började dra sig undan.

– Det var till slut bara två personer i klassen som jag umgicks med. Jag sprang hos skolsystern i tid och otid och grät. Jag var deprimerad och kände att jag inte orkade mer.

Det gick så långt att skolsköterskan vid ett tillfälle ringde hennes mamma och sa att hon måste hämta sin dotter, då hon återigen satt hos skolsköterskan och störtgrät.

Slutade måla och rita

Det slutade med att JoseFin blev sjukskriven, och det förblev hon hela vårterminen i andra ring. Hon varken ritade, målade eller gick i skolan. Hennes mamma fick stanna hemma från sitt arbete under månader för att ta hand om sin sjuka dotter.

När JoseFin sedan blev piggare började hon läsa in olika ämnen på distans för att få sin gymnasieexamen. Och när det sedan var dags för studentexamen år 2000 och alla gymnasieeleverna skulle springa ut med vita mössor, ville JoseFin vara med.

– Jag hade min barndomsvän i en annan klass, så jag åt avslutningsmiddag och sprang ut med den klassen i stället. Min mamma var rädd att jag inte skulle orka studentdagen utan att jag skulle rasa, men det gick jättebra och jag hade en fin dag!

Läs också: Sandra pendlar mellan lycka och förtvivlan

Fick ångest av att rita

JoseFin hade börjat återhämta sig. Men målade eller ritade fortfarande ingenting. Det skulle fortfarande dröja fem år innan hon tog en pensel i sin hand – det som tidigare hade varit hennes passion.

– Jag kunde inte. Varje gång jag ritade kände jag mig ledsen och fick ångest, säger hon.

Efter studenten la hon all sin kraft på att arbeta hårt. Hon var ambitiös och under en period hade hon fyra olika anställningar samtidigt, bland annat som butiksbiträde.

Läs också: Panikångesten tvingade mig att välja mellan döden och livet

– Men det blev till slut för mycket även för mig. Och allt rasade igen. Jag tror att jag helt enkelt hade försökt att förtränga det jag hade varit med om under gymnasietiden. Men det kom ikapp mig.

Namnet egoFIN viktigt

Hon insåg att efter allt som hade hänt behövde hon bli stark igen och ta sig tid för återhämtning. Det såg hon till att göra. Hon bodde ensam och arbetade bland annat som personlig assistent. Under flera år behövde hon också gå i terapi i olika former.

Läs också: Hans psykiska misshandel var nära att knäcka mig

– Jag var egoistisk för att hitta tillbaka till mig själv. För mig är det inget dåligt ord, utan det var nödvändigt för mig att vara det för att må bra igen. Det är också därför mitt företag heter egoFIN.

Skapade första akvarellgubben 2005

Hennes konstnärliga ådra hade börjat framträda igen i takt med att hon kände sig starkare som människa.

– Jag hade tidigare försökt mig på att sy i stället för att måla för att få utlopp för min kreativitet, men det funkade inte. Det är måla jag vill göra.

Läs också: Malin trotsade nätmobbarna

2005 skapade hon sin första akvarellgubbe, en i raden av många som skulle komma. Efter fem, sex år kunde hon äntligen måla igen!

JoseFin Swan teckningar

Josefin Swan har sin ateljé hemma i huset i Ängelholm. Bild: Peter Helperin

egoFIN hade utställning i Ängelholm

Bara två år senare träffade hon Emil. De gifte sig den åttonde i åttonde 2008 högst upp i Ängelholms vattentorn. Tvillingarna var då bara några månader gamla och mycket har hänt sedan dess.
De har börjat skolan och familjen har flyttat till ett radhus.

JoseFins företag har tagit fart och hon får fler och fler uppdrag. I somras hade hon sin årliga välbesökta utställning i en lokal i Ängelholm.

Läs också: Louise hamnade på psyket efter sina mediala experiment

Hennes målarstil är renodlad och en smula avskalad med starka färger, med små karaktärsdrag som skiljer de olika figurerna åt.

Hon har namngett dem alla och tagit patent på formen. Det är Banditen, Polisen, Pärlgubben med halsband och många fler.

Gubbarna finns också på JoseFins hud, intatuerade på ena handleden och även på andra delar av kroppen.

– På axlarna har jag Herr Devil och Fröken Ängel.

På väggarna där hemma sitter flera av hennes akvareller. En av dem sticker ut. Det står: ”Jag är varken en ja- eller nej-sägare. Jag är ‘det som passar mig bäst’-sägare.”

Kända artister köper hennes konst

JoseFin sprider sina akvarelltavlor med citat och gubbar genom sin hemsida egofin.se och sitt instagramkonto @egofin, där hon har över 3700 följare.

Hon får beställningar från när och fjärran och hon har även målat till artister som Niklas Strömstedt.

Läs också: Alicia Viklander formger Rosa Bandet

– Jag blev berörd av hans medverkan i tv-programmet Så mycket bättre och skickade en akvarell till honom och fick jättefin respons. Jag blev bjuden på hans konsert i Halmstad och där fick vi möjlighet att träffas.

På sin hemsida har hon fina ord från Hollywoodfrun Isabel Adrian, som är en av hennes kunder. JoseFin har också skapat och sänt sin konst till Sofia Wistams program Sofias änglar.

Måleriet betyder mycket

I framtiden hoppas JoseFin att hon har kunnat utveckla sin verksamhet ytterligare och kanske att barnen tar större del i skapandet. De har redan varit med och bidragit till att polisgubben har fått en batong.

Hon är glad att hon hittade tillbaka till måleriet, även om det tog ett antal år, och hon är djupt tacksam för sin mammas stöd.

Läs också: Därför ringer vi mamma när det hänt något viktigt

Hos Emil och barnen hämtar hon sin kraft.

Hon hoppas att andra kan hämta kraft i hennes konst:

– Min ambition är att den som kommer i kontakt med min konst ska få en tanke. Det spelar egentligen ingen roll vad för tanke så länge den är god och utvecklande, och bidrar till att stärka personen på ett eller annat sätt.

Save

Save

Save

Save


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…