Annons

Annons

Jörgen blev pappa mot sin vilja

Det är tufft att bli förälder när man inte valt det medvetet. Det vet Jörgen. En dag fick han samtalet som kom att förändra hans liv för alltid...


Dela din historia med oss
Skriv till Allers medarbetare Anna Karin Ericson om du har någon erfarenhet som du vill dela med dig av. Du kan vara anonym om du önskar det. Mejla till: direkt@allers.se
Jörgen blev pappa mot sin vilja

Bild: Shutterstock (Bilden är arrangerad)

Hon såg mig som en avelshingst

Jörgen hade äntligen börjat få rätsida på tillvaron efter att ha varit arbetslös och levt ensam i flera år. Han hade som 30-åring fått jobb och var kär i sin kollega.
– Jag bjöd ut henne på middag redan efter bara någon vecka och mina känslor verkade besvarade, för vi fortsatte att träffas. Men jag kunde aldrig ana vad hon hade i kikaren, säger Jörgen.
Det gör fortfarande ont när han tänker på vad som hände. Flickvännen Karin var några år äldre och sa att hennes biologiska klocka tickade. Hon hade satsat på karriären och började känna panik.
Jörgen å sin sida kände sig ännu inte redo för barn. Men han upplevde Karin som en pålitlig kvinna och kunde aldrig tro att hon tänkte utnyttja honom för sitt eget syfte.
– När vi hade sex lovade och svor hon att hon hade skydd. Jag brukar vara noga med skydd annars, men jag litade på henne. Och allt verkade gå vår väg. Vi pratade om att flytta ihop och gifta oss. Jag var så lycklig, säger Jörgen.
Men han blir allvarlig när han tänker på den där dagen som förändrade allt. Karin var angelägen om att de skulle träffas, eftersom hon hade något viktigt att säga. Hon var vackrare än någonsin och Jörgen minns att han tänkte ”nu tänker hon baske mig fria”.

Annons

LÄS MER: Min fine vän på Facebook var en bedragare

Chockad

Mötet kändes magiskt, ända tills Karin sa: ”Jag är med barn och jag vill behålla barnet själv. Det är slut mellan oss.”
Orden ekade i Jörgens huvud och han kunde först inte ta in hennes ord. Sedan kom ilskan, han blev rasande och skrek att han blivit lurad. Karin rusade i väg, medan Jörgen förtvivlad yrade runt på stan i flera timmar.
– Jag trodde inte man kunde må så dåligt. Jag blev alldeles skakig och kunde inte tänka klart. Svimfärdig av utmattning stapplade jag uppför trappan till hennes hus. Vi måste prata om det här, kände jag, men hon vägrade att öppna dörren.
Den natten fick Jörgen inte mycket sömn. Tankar och motstridiga känslor rusade genom honom: ”Ska jag bli pappa, eller vad menade hon? Varför vill hon inte ha mig längre?”
När Jörgen kom tillbaka till jobbet efter att ha varit sjukskriven i några dagar kom nästa chock. Han möttes av hatfulla blickar och förstod ingenting, tills han kallades in till chefen. Chefen skällde ut honom för att han gjort Karin gravid och nu inte ville ta sitt ansvar. Och la sedan till att kärlek på jobbet aldrig var något att rekommendera.
– Chefen och kollegerna ville inte höra min version, utan förutsatte att Karin talade sanning. Sparken kunde jag inte få, men det behövdes inte. Jag frystes ut och då sa jag upp mig, eftersom jag inte stod ut med allt skitsnack, berättar Jörgen.
Kort efter att han slutat såg han Karin på stan med stor mage, men vågade inte gå fram och säga hej av rädsla för hur hon skulle reagera. När han tidigare försökt prata med henne hade hon bara slängt på luren.
– Hon hade gjort klart att hon inte ville ha mig inblandad och jag var faktiskt inte intresserad av henne eller barnet heller, förklarar Jörgen som ifrågasatte om det verkligen var han som var pappan.
Så småningom fick Jörgen via bekanta veta att Karin fött en flicka som skulle heta Moa. Hur han än försökte kunde han inte ta in att han skulle ha fått ett barn som kommit till denna världen utan hans delaktighet. Det var en märklig känsla som plågade honom. Han gjorde ett faderskapstest och när det visade att han verkligen var pappan dömdes han också att betala underhåll.
– Jag accepterade och tänkte att jag fick skylla mig själv. Det var det dummaste beslut jag tagit, för med facit i hand skulle jag ha begärt umgängesrätt och inte bara släppt taget om mitt barn, berättar Jörgen som kom allt längre bort från papparollen när Karin träffade en ny man.
De första åren försökte han tänka bort Moa – det gjorde helt enkelt för ont.
– Jag ville inte se mitt barn som förstört så mycket. Det låter förfärligt, men då var jag bara arg  och ville fly landet.
Han kände sig överkörd och förnedrad. Karin ville inte heller att Jörgen skulle ta kontakt med Moa; Karins nye man var nu hennes pappa.

Behövde hjälp

Livet kändes tungt. Jörgen behövde hjälp med att hantera sveket och känslan av att ha blivit bedragen, och tydde sig till familj och vänner. Men han möttes av en fördömande attityd, att han inte tog sitt ansvar och inte kunde knyta an till sitt barn. De kunde inte förstå varför Jörgen inte slogs för rätten till sin dotter och de förstod inte heller att Karin, som gett ett så bra intryck, verkligen hade varit så manipulativ.
Jörgen blev deprimerad av att inte bli tagen på allvar. När han heller inte fick jobb och bostad bestämde han sig.
– Jag skulle ta mitt liv. Ställde mig till och med på taket på en byggnad och skulle hoppa, men valde i stället att ta tabletter. Vännen jag tillfälligt bodde hos hittade mig och tog mig till sjukhus. Det är jag tacksam för i dag.
Det blev nämligen vändpunkten. Genom sjukhuset kom Jörgen i kontakt med en psykolog. Psykoterapin hjälpte. Sakta kom självkänslan tillbaka, och längtan efter att få träffa sin lilla flicka växte sig allt starkare.
– Jag insåg att det var barnet som var förloraren här, för det är inget barn som ska födas oönskat. Jag la mina egoistiska tankar åt sidan och bestämde mig för att bli en bra pappa, säger Jörgen.

LÄS MER: Katterna tog över hela mitt liv

Det avgörande samtalet

När han mådde bättre kunde han lättare förklara det som hänt för sina vänner. De blev förkrossade över att inte ha lyssnat på hans version och sökte upp Karin.
Jörgen var inte med vid samtalet som skulle avgöra hans framtid. Och han minns att han nästan hade bitit av alla naglarna under timmarna han väntade på att mobilen skulle ringa.
När den väl gjorde det var det ett ofattbart glädjande besked. Vännerna hade lyckats övertala Karin att berätta sanningen för Moa om vem som var hennes biologiske pappa. Moa hade börjat misstänka att någon annan var hennes pappa och Karin kunde inte ljuga inför sin dotter.
– Jag tror också att mammapaniken lagt sig. Hon var inte längre lika omogen och självcentrerad, och kunde nu se det ur Moas perspektiv.
Några veckor senare var det dags för den stora dagen. Moa hade sagt till Karin att hon längtade efter att få se sin ”riktiga” pappa och även Jörgen var spänd inför mötet. Moa var sex år när Jörgen såg henne för första gången och han reagerade över hur lik honom hon var. Snart vällde känslorna oförställt fram.
– När hon log var det som om marken rämnade. Något finare har jag inte sett. Jag älskade denna underbara unge och skulle göra allt för henne, skrattar Jörgen.

Ett eget rum

Han har numera arbete och en ny lägenhet på gång. Om han får den ska han först inreda Moas rum. Häromdagen ringde han henne på åttaårsdagen och gratulerade. Och hon sa att hon längtade till nästa gång de skulle ses, något som efter samtalet fick Jörgen att gråta av tacksamhet över att ha fått en andra chans att bli en kärleksfull pappa.
Boken Den vackraste gåvan av Pelle Filipsson handlar just om att bli pappa mot sin vilja och den har hjälpt Jörgen att bearbeta alla skuldkänslor. Han hoppas att fler vågar prata om hur det är att bli pappa ofrivilligt och att de ska få rätt stöd. För många är det fortfarande ett tabubelagt ämne.
– Det är givetvis båda parter som ska tänka på att skydda sig och många hamnar i en oväntad graviditet, både kvinnor och män. Men om man väljer att behålla barnet måste båda vara överens om hur föräldraskapet ska se ut. Och till den som vill bli mamma: det finns andra sätt att skaffa barn än att välja ut en man som avelshingst, utbrister Jörgen.
I dag känner han sig lyckligt lottad trots allt. Han träffar Moa varje vecka. Relationen till mamman och hennes sambo är frostig, men det är ingenting han lägger energi på – dottern är viktigast av allt.
– Moa kommer alltid att ha störst plats i mitt hjärta. I dag kan jag ärligt säga att hon är den vackraste gåvan. Om jag fått rätt stöd hade jag insett det för länge sedan.

Av Therése Weber Cedergren 

Vill du läsa fler gripande livsöden? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/