Annons

Annons

Mitt hjärta klappar för barnen i Ghana

Jenni har alltid drömt om att göra livet bättre för fattiga barn. Men verkligheten som mötte henne som volontär blev en chock. 


Jenni barnhem

Jenni med lilla Ama, ett av barnen som Jenni hjälper i Ghana.

Jag har kärlek så det räcker till alla mina barn

När Jenni anlände som volontär till barnhemmet i Senya Beraku i Ghana ryggade hon först för misären som mötte henne. Men snart tog hon ett beslut – hon skulle se till att göra skillnad! 

Annons

På väggarna hemma hos Jenni Lindberg i Piteå hänger svartvita bilder på afrikanska barn. Det är leende barn, lekande barn, och barn som går i skolan. Jenni är ensam mamma till lilla Nova-Li men barnen på bilderna är också hennes barn.
– Min familj är större än vad den till synes verkar och kärleken räcker till både Nova-Li här hemma och alla mina barnhemsbarn i Ghana.
Två saker har följt Jenni ända sedan den tidiga barndomen. Ätstörningar – och en längtan efter att hjälpa barn i fattiga länder.
– Ett tidigt minne är när jag såg fattiga barn med höftskynke på tv. De åt sin lilla risportion med bara fingrarna ur träskålar. Jag hämtade glass i en liten skål och satt i soffan och åt den likadant som de.
Hennes liv har alltid snurrat fort. Det har varit en sorts flykt undan anorexiplågan. Tidigt flyttade hon från Stockholm till Piteå. Hon blev mamma till Nova-Li och fick jobb som restaurangchef, ett arbete som slukade henne med hull och hår.
– Till slut kraschade jag ordentligt och blev sjukskriven för utbrändhet. Men innan dess hade jag bokat en resa till Ghana och den var jag fast besluten att genomföra. Nu skulle jag äntligen förverkliga min dröm om att göra skillnad.

Avråddes från resan

Trots att många av hennes nära avrådde henne från att resa när hon själv mådde så dåligt, kände Jenni att hon behövde få nya perspektiv på livet. I juni 2012 reste hon till Ghana med en volontärorganisation och lilla Nova-Li fick stanna hos mormor och morfar i Stockholm.
Det var med stor förväntan som Jenni kom fram till Senya Beraku. Så fort hon klev ur bilen på det röda gruset framför barnhemmet Mum´s Care Children´s Home vittrade drömbilden samman. Barnhemmets 26 barn sprang ut för att hälsa på henne och med ens överfölls hon av den brutala verkligheten. Mötet med fattigdomen och misären blev en stor chock.
Barnen var såriga, en del hade ringorm. Många saknade kläder och andra hade trasiga och mögelfläckiga plagg. Barnhemmet var ett ruckel som saknade både elektricitet och rinnande vatten. På en del av längan var taket trasigt.
– Här skulle jag vara i tre veckor. Vilken nytta skulle jag kunna göra? Jag kände mig otroligt naiv med mina drömmar.
Vattnet som barnen drack kom från en cementerad bassäng där nederbörden från regnperioden samsades med grodor, ödlor och småkryp. Maten bestod av tre mål ris per dag. Jämförelsen med hur hennes egen dotter hade det i Sverige var oundviklig när hon såg hur barnhemsbarnen letade efter tappade riskorn i sanden.
– Barnen hade ingen vettig sysselsättning. Ingen gick i skolan och vardagen hade inga rutiner. Det var bara stekande sol och kaos och barn som grät för att de hade ont i magen.
Dagarna började vid femsnåret på morgonen och Jenni jobbade till klockan 18. Hon fick snabbt anpassa sig till den bristfälliga risdieten och en usel hygienstandard.
På den tredje dagen, när hon ägnat hela dagen åt att tvätta barnens kläder i regnvattnet och sedan kämpat med att hänga dem på tork på en trilskande torkanordning och allt till slut bara rasade ihop och hamnade i den röda grussörjan, bröt Jenni ihop. Hon la sig under myggnätet i sängen och bara grät.
– Jag ställde mig frågan för vem jag egentligen gjorde den här resan; var det för deras skull, eller för min egen? Var det för att uppfattas som duktig? Eller bara för att få perspektiv på mitt eget problemfyllda i-landsliv?

Utlyste en insamling

Jenni gjorde en deal med sig själv. Om hon efter tre veckor hade infört en enda bestående förändring till det bättre skulle hon åka hem nöjd. Nu fick hon användning för sin extrema energi och förmågan att hålla många bollar i luften. Hon funderade på vilka förändringar som var möjliga att genomföra och bestämde sig för att försöka ordna så att det trasiga taket till den blivande skoldelen blev lagat. Det hade blåst sönder under en av regnstormarna.
– Mamma utlyste en insamling bland mina vänner på Facebook, och bara några dagar senare hade vi fått ihop pengarna och mer därtill. Pengarna räckte till ett litet hönshus också.

Jenni barnhem

Mycket har hänt på barnhemmet sedan Jenni var där första gången 2012.

Nya rutiner

Tillsammans med en annan volontär införde Jenni rutiner med handtvätt och egna handdukar för barnen, för att minska smittspridningen bland de små. De började dessutom hålla enklare undervisning för barnen.
Efter tre veckor kunde Jenni resa hem mer än nöjd, fast besluten att återvända. Nu var hon också taggad till tusen för att fortsätta att driva barnhemsprojektet som hon kallar Love life (älska livet). Jenni byggde en hemsida och startade en Facebooksida. Insamlingen fortsatte och Jenni började tillverka och sälja armband. Efter två månader fanns det tillräckligt med pengar för att anställa lärare till barnhemmets egen skola.

Toaletter och bageri

Det är nu mer än tre år sedan Jenni besökte barnhemmet första gången. Sedan dess har hon varit där ytterligare fyra gånger och insamlingarna har resulterat i att barnhemmet nu har spädbarnshem, vattenproduktion, toaletter, fotbollsplan, getfarm, hönsfarm och ett nystartat bageri.
Hemmet har även en egen lastbil för att kunna frakta vatten och en skolbuss för att kunna hämta barn från intilliggande byar.
För tre år sedan bestod barnhemmet av en personal och 26 barn. I dag har barnhemmet 15 anställda och 42 barn.
– Min livsdröm har blivit verklig och jag måste nästan nypa mig i armen för att fatta att det är sant. Jag pluggar och är ensam mamma och visst kan jag också tappa orken ibland. Men det räcker att jag får ett telefonsamtal från något av mina barn i Ghana. Då påminns jag om varför jag engagerar mig.
Den resa hon har gjort har förändrat henne.
– Visst har jag fortfarande i-landsproblem som jag jobbar med, men jag har fått perspektiv på dem. Mitt liv har blivit mer meningsfullt.

Jenni barnhem

Genom mammas resor har Nova-Li lärt sig mycket om barns livsvillkor i andra delar av världen.

Jenni gläds också åt att hennes engagemang sprider sig. Privatpersoner runt om i Sverige har hört av sig och vill tillverka och sälja allt från barnmössor till armband till förmån för barnen i Ghana.
– Alla kan göra skillnad genom att ta vara på det var och en är bra på. Jag gläds åt att inspirera andra.
Målet just nu är att få ihop 200 000 kronor för att kunna köpa en dieseldriven generator till barnhemmet. Strömavbrotten i Ghana är många och långa, och när de inträffar avstannar såväl bageriverksamheten som vattenproduktionen. De är viktiga inkomstkällor för att göra barnhemmet självförsörjande.
Jenni, som pluggar upplevelseproduktion på universitetet, lutar mer och mer åt att jobba med barnhemsprojektet på heltid efter studierna.
–  Engagemanget där har gett mitt liv perspektiv och en helt ny mening.

Fotnot:www.lovelifesweden.se kan du läsa mer.

Text: Birgitta Lindvall Wiik Bild: Tomas Bergman och privata


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/