Annons

Annons

Jag var Mias make – nu är jag hennes fru

De tvivlade aldrig på kärleken eller relationen. Att Niklas ville bli Nathalie innebar att bli den han ville vara – sig själv. En person som Mia älskar och alltid älskat.


Nathalie Ahlund

– Jag gifte mig med en man som blev min fru. Jag är inte lesbisk men har ändå en fru. Vad blir jag? Det vet jag inte och jag bryr mig inte om hur jag uppfattas, säger Mia.

Nathalie föddes i fel kropp

Jag vaknade en morgon och orkade inte ljuga längre

Redan som barn visste Nathalie att det var någonting som inte stämde. Hon föddes som pojken Niklas, men trivdes bäst i tjejkläder. Under många år levde hon dubbelliv innan hon till slut vågade berätta sanningen för sin fru Mia.

Annons

Nathalie Åhlund, 47, är klädd i jeans och linne och har en scarf knuten i halsen. Ögonen är sminkade, peruken är blond. För tre år sedan var hon Niklas, en man som en dag bestämde sig för att leva livet fullt ut och bli den kvinna han alltid velat vara.
– Men jag var inte säker på att Kalmar var redo. Jag tänkte att om jag skiljer mig och flyttar till en storstad, så skyddar jag min fru Mia och barnen, säger Nathalie.
De har varit gifta i snart 30 år och bor tillsammans i tätorten Trekanten utanför Kalmar i Småland.
Det var början på en turbulent tid när Niklas en dag berättade för Mia att han hade träffat en annan och ville skiljas. Kort därefter sa Niklas att han ville bli kvinna.

Gilla Allers på Facebook

Det fanns aldrig någon annan kvinna. Det var en lögn som Niklas tog till av rädsla för att avslöja sin hemlighet.
– Det här är inte något som jag bara har blivit över en natt. Jag var åtta, nio år när jag började testa mammas klänningar och skor. När jag var liten undrade jag vad det var för fel på mig och undrade varför jag tyckte att det var snyggare med tjejkläder. Jag förstod att något inte stod rätt till, men man formas av sina föräldrar och försöker leva upp till deras förväntningar. Jag försökte hela tiden att trycka undan tankarna, men det gick inte. När jag var i 20-årsåldern insåg jag att det handlade om att jag var född i fel kropp, berättar Nathalie.
Mia och Niklas träffades redan i sjunde klass. De förlovade sig när de var 18 år, gifte sig, fick tre barn – Louise, Karoline och Jonathan – och har i dag sju barnbarn.

Levde dubbelliv

Under många år levde Niklas dubbelliv. Han dövade sitt behov att få känna sig som kvinna på olika sätt. Han handlade ofta kläder till Mia, kläder som han själv tyckte var snygga.
– Det var väl snällt att köpa kläder till mig, men det var inte min stil, säger Mia.
Till sig själv handlade han i nätbutiker. Han gömde kvinnokläderna på olika ställen och använde dem i smyg.
– Det räckte med att ta på sig ett par damskor och gå runt en stund, så blev det lugnt inom mig. När jag fick klä mig i det jag ville kände jag mig bekväm. Ibland var det tungt att inte ha någon att prata med, men jag förträngde det. Samtidigt kändes det skönt att vara sig själv när jag bar kvinnokläder. Jag levde i en bubbla.

1992 råkade Mia ut för en trafikolycka. Hon fick en whiplashskada och blev sämre steg för steg. Minnesbesvär kom smygande och hon fick svårt att gå. Under en månad var Mia på rehabilitering. Niklas tog hand om barnen.
– När barnen hade somnat kunde jag leva loppan och klädde mig i klänningar och pumps.
Förhoppningen var att Mia skulle må bättre efter rehabiliteringen men när hon kom hem var hon ännu sjukare. I sex år satt hon i rullstol. Niklas skötte henne och barnen samtidigt som han arbetade heltid som reparatör på ett fastighetsbolag.
– Jag hade aldrig tid att känna efter och tänka på behovet att vara kvinna, säger Nathalie.
Med tiden blev Mia successivt bättre. I dag går hon utan hjälpmedel och arbetar halvtid i en butik.

Enorm lättnad

När Mia började må bättre fick Niklas mer för sig själv och sin hemlighet. Risken att bli avslöjad fanns alltid.
– Men jag var så inne i det att det kanske bara hade varit skönt att bli upptäckt.
Han pendlade till sitt arbete och på vägen kunde han stanna för att ta på sig kvinnokläder, köra en sträcka och sedan klä om innan han kom fram till jobbet.
Till slut orkade Niklas inte med sitt dubbelliv längre.
– Jag vaknade en morgon och kände att jag inte längre kunde ljuga för mig själv.
Det var då han sa till Mia att han ville skiljas och sedan avslöjade sin önskan att klä sig i kvinnokläder. Mia var lättad för att Niklas ville vara kvar hos henne och accepterade hans vilja.
– Det var väl inget problem och okej om han hade kvinnokläder här i huset. Jag var helt inställd på att Niklas bara skulle gå i kvinnokläder hemma, säger Mia.

De berättade för barnen och senare för barnens respektive och övrig släkt. Alla blev förvånade. Ingen hade anat något.
– Det var en enorm lättnad att bara få tala om hur det var. En sten föll från hjärtat men samtidigt hade jag lite kvar att bearbeta med familjen. Jag ville inte bara vara kvinna inom hemmets fyra väggar, utan vara så här alltid.
Niklas valde att avvakta med att berätta att han ville byta kön.
– Jag tänkte att det måste få ta tid så att alla hinner anpassa sig, men jag ville inte vara två olika människor. Kläderna var bara en fasad. Jag ville bli en komplett kvinna.

Mias man ville bli kvinna

Länge förvarade Nathalie sina kvinnokläder i hemlighet. Nu är garderoben fylld av kläder hon trivs i.

Positiva reaktioner

Frågan om könskorrigering kom upp när dotterns man berättade att han kände någon som gjort ett könsbyte och att hens personlighet fanns kvar, oavsett kön. Det väckte tankar hos Mia.
– Jag började fundera och sa till Niklas: Du är samma person även om du skulle göra om dig. Då sa Niklas att han ville göra det, säger Mia.
För Niklas var det en börda som lättade när fråga om könskorrigering kom upp och Mia var positiv till det.
– Då kändes det som att det finns en acceptans för att jag är som jag är. Jag blev egentligen mitt riktiga jag.
Mia tvivlade aldrig på kärleken och relationen. Hon älskar personen som hon varit tillsammans med i över 30 år.
– Jag gifte mig med en man som blev min fru. Jag är inte lesbisk men har ändå en fru. Vad blir jag? Det vet jag inte och jag bryr mig inte om hur jag uppfattas, säger Mia.

Efter att ha samlat mycket mod berättade Niklas, som nu jobbar som förvaltare på fastighetsbolaget, för chefer och kolleger på jobbet.
– Jag sa till chefen: Du tror att du känner mig men det gör du inte. Jag ska bli tjej och jag ska gå hela vägen, säger Nathalie.
Alla blev förvånade, men Niklas mötte bara positiva reaktioner i arbetslivet.
År 2013 började Niklas sin förvandling. Han kontaktade en lokaltidning för att i en intervju berätta om könskorrigeringen. Han ville att så många som möjligt skulle veta.
Niklas skaffade peruk, sminkade sig och bar kvinnokläder. Han började kalla sig för Nathalie. Sedan januari 2014 lever Nathalie fullt ut som kvinna för att se om det fungerar.
Nathalie går på röstträning hos logoped och gör behandlingar som tar bort skäggväxt. Hon får hormonbehandling som ger henne rundare former och bröst. Hormonerna påverkar också känslolivet.
– Jag är mer känslig, jag har lätt för att börja gråta om jag hör något som berör mig. Det är en biverkning av behandlingen, men jag tycker inte att det är jobbigt.

Mia berättar att deras son tycker att Nathalie var en hårdare pappa förut.
– Han säger att Nathalie har gått från att vara machoman till att bli en tant, säger Mia och skrattar åt sonens beskrivning.
Psykologer gör utredningen som ligger till grund för att Nathalie ska kunna ansöka om en könskorrigerande operation.
– Hittills har det inte varit några tveksamheter, och så bra som jag mått det här året har jag aldrig mått. Jag behöver inte ha en fasad längre. Tanken är ansöka om operation efter sommaren. När jag är 50 ska det vara klart, men ju tidigare desto bättre för mig. Jag längtar efter operationen och är inte rädd.

MiaochNathalie

Ska förnya löften

När könskorrigeringen är helt genomfört tänker paret förnya sina äktenskapslöften, som Mia och Nathalie. Omgivningen har vant sig vid att Niklas är Nathalie. Ett av barnbarnen kallar Nathalie för ”marmor”. Hon har tidigare hållit tillbaka sina feminina drag men kan nu utan problem vara kvinnlig.
– Jag får frågor från psykologer om jag har övat på att sitta som jag gör, men det har jag inte. Jag är mig själv.
Garderoben rymmer numera bara kvinnokläder. Nathalie har en klassisk klädstil, Mia gillar tuffare kläder.
Paret har en jobbig tid bakom sig, men den har stärkt bandet mellan dem.
– Vår relation har blivit bättre. Vi är mycket kärleksfullare mot varandra och gör mer saker tillsammans. Förut var Nathalie helst bara hemma men nu gör vi gärna utflykter tillsammans, säger Mia.

Tidigare kunde Nathalie föreslå att de skulle måla om en vägg hemma, bara för att driva bort tankarna.
– I Niklaslivet handlade det om att jag tröstade mig med något annat i stället för att ta vara på tiden och vara tillsammans. Resan har varit lång och lärorik och jag ångrar inget. Det har varit jobbigt, men värt det, säger Nathalie.
När Nathalie till en början gick ute i kvinnokläder tittade hon i marken för att slippa nyfikna blickar, men hon har vant sig.
– Visst är det någon som tittar och undrar om jag är kvinna eller man, men jag bryr mig inte. Här är jag, take it or leave it!

Text: Anna Smedberg  Bild: Kristina Wirén

Läs mer!

Estrid sökte kärleken i Allers och fann den i Anna

Rektorn Fredrik målar naglarna för allas rätt att vara sig själva



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...