Annons

Annons

Jag vägrade bli ett vårdpaket efter båtolyckan!

Det som skulle bli starten på en härlig sommarsäsong blev i stället början på en mardröm. Martin halkade från båten med huvudet före, slog i en sten och blev förlamad från halsen och neråt. Kampen tillbaka till ett fungerande liv har varit tuff.


Kerstin har varit ett stort stöd för Martin efter olyckan.

Kerstin har varit ett stort stöd för Martin efter olyckan.

Det var midsommaraftons morgon. Martin och Kerstin skulle sjösätta båten och som vanligt hade de tagit hjälp av Martins bror Karl-Ivan som har en traktor. Solen sken och planen var att ta en förmiddagstur på det blanka vattnet, innan midsommarfirandet skulle starta.

Annons

Martin Karlsson, 72, är händig och gillar att bygga. Båten har han själv, för många år sedan, förvandlat från ett tomt skal till den flytande sommarstuga den är med dubbla ruffar och all bekvämlighet. Så länge han kan minnas har han tillbringat somrarna till sjöss.

Båten gled ut

När Karl-Ivan backat ner båten via rampen körde han iväg med traktorn.

– Jag hoppade upp på däck för att dra igång motorn, men gick först fram i fören för att stöta båten lite längre ut.

Martin tryckte med båtshaken mot strandkanten och båten började glida ut, men något oväntat hände. Båtshaken fastnade i leran och Martin fick plötsligt tyngdpunkten utanför båten.

– Det var ett ögonblicksverk när jag ramlade. Jag hann tänka att jag måste undvika att landa på den stora sten jag såg precis under mig och sedan slog jag ner i vattnet.

Benen fastnade i det 60 centimeter höga räcket och Martin landade med huvudet före. Vid fallet knäcktes nacken kraftigt bakåt och Martin blev liggande vid strandkanten, utan att kunna röra sig.

Hörde ett plask

Martins sambo Kerstin Dahlberg, som var på väg ner till platsen, hörde ett kraftigt plask och sprang oroad ner till stranden där hon såg Martin ligga i vattnet.

– Glasögonen var hopklämda, ansiktet lerigt och jag förstod att Martin var skadad.

Kerstin som är sjuksköterska insåg direkt att hon måste försöka stabilisera hans nacke och sedan ringa efter ambulans. Det var då hon insåg att hon glömt mobilen hemma på köksbordet!

Svårt att andas

Martin låg i vattnet och hade svårt att andas, han upplevde det som att han hade fyra armar, två som tryckte mot bröstkorgen och två som flöt lealöst i vattnet. Han var förlamad från halsen och neråt.

Kerstin lyckades få fram Martins mobil ur hans ficka, men när hon ringde larmcentralen kunde de inte höra vad hon sa – mobiltelefonen hade blivit vattenskadad! Som tur var kom en kvinna med hund promenerande förbi och Kerstin skrek åt henne att ringa efter ambulans.

Martin – som hela tiden var vid medvetande – upplevde det som en evighet innan han äntligen baxades upp ur vattnet, med stödkrage och stabiliseringsbräda.

Båten gör sig paret av med.

Båten har paret gjort sig av med efter olyckan.

Rejält nerkyld

Doktorn konstaterade att Martin hade lågt blodtryck och svag puls. Han var dessutom ordentligt nerkyld och bäddades ner på intensivvårdsavdelningen.

Kerstin fanns hela tiden vid hans sida och tillsammans fick de beskedet att Martin hade en allvarlig skada i ryggmärgen. På grund av den kraftiga brytningen av nacken fanns en rejäl svullnad och ingen kunde säga om förlamningen skulle bli permanent.

Fick matas

Martin kunde nu bara röra huvudet i sidled och måste matas, kläs, bära blöja och kateter och han fick beskedet att han inte skulle hysa alltför stort hopp om att återfå rörligheten. Kerstin och resten av familjen – Martins barn Maria, 46, och Mattias, 44, och Kerstins barn Lena, 45, och Malin 38 – hjälpte honom att hålla humöret uppe. Och Martin bestämde sig: han skulle inte ge upp!

Från början lyftes Martin upp med en lift och spändes fast i en rullstol, där han satt med nackkrage och skenor på armarna.

– Men även om jag inte kunde röra en fena så var det en lycka att få sitta upp och bli matad i stället för att bara ligga ner, säger Martin.

En kamp

Han tänkte inte bli ett vårdpaket och fokuserade på träningen. Varje liten förbättring blev en stor triumf och Martin berättar hur han till en början klarade av att vicka lite på tårna och hur framstegen blev milstolpar som ingav hopp.

Det var en kamp att återta kommandot över kroppen. Kerstin skiner upp och berättar att hon efter den händelsen skrev ”det vänder!” i sin almanacka. Martin berättar om glädjen när han första gången kunde gå några steg med stöd av personal och gåstol.

Kerstin plockar fram en tummad lapp. På den har Martin, med skakig handstil, skrivit sin första riktiga mening efter olyckan: ”Med denna penna kan jag skriva. Martin Karlsson fredag 20 augusti 2012.”

Grät i telefon

Kerstins lycka är minst lika stor som Martins och hon har engagerat sig till hundra procent i sin sambos rehabilitering. Hon har hela tiden varit hans stora stöd och taleskvinna.

– De första månaderna klarade jag exempelvis inte av att prata i telefonen. Jag bara grät när släkt och vänner ringde för att fråga hur jag mådde, säger Martin.

Äntligen hemma

Tre månader efter olyckan, när Martin till slut kunde äta, klä sig och gå hjälpligt, var det dags för honom att flytta hem igen.

– Jag fattade att jag nu blivit uppflyttad från årskurs ett till årskurs två, skrattar han och säger att det var fint att vara hemma igen med Kerstin och katten Emil, som så tydligt visade att han saknat sin husse.

Båten säljs

Han gläds åt att ha återupptagit sitt sociala liv. På dagrehabiliteringen lär han sig att cykla igen och tillsammans med Kerstin återupptar han sitt boulespelande. Martin välkomnas tillbaka till verksamheten i Lions, han får ett nytt intresse i släktforskning och livet återfår sakta en vardag som han är van vid. Men båten står kvar på landbacken.

– Nu ska vi sälja båten. Vi har många härliga minnen från båtlivet när barnen var små men det är över nu, säger Martin och förklarar att signalerna mellan hjärnan och kroppen fortfarande inte fungerar som förr. Även om han kan gå så gör han det med viss möda och allra helst i armkrok med Kerstin. Och han kan inte längre utföra fysiskt tunga sysslor.

Ett hopp för andra

Även om det går framåt har lyckan berört honom känslomässigt på djupet. Han har fortfarande nära till tårarna när han pratar om allt han varit med om.

– Men min historia är trots allt en riktig solskenshistoria. Jag kunde ha blivit ett vårdpaket men med mina käras stöd och min egen envishet kämpade jag mig tillbaka. Jag hoppas att min historia kan ge hopp åt andra som har det svårt. Jag och Kerstin peppar varandra och tänker att ingenting är omöjligt, vi njuter varje dag. Här och nu! 

Text: Birgitta Lindvall Wiik
Bild: Petra Isaksson

Läs också

Pelle tänker njuta av livet in i det sista

als-patient


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/