Annons

Annons

Jag ser mig själv som en ordentlig person…

Vill jag ha en felfri och fläckfri bil? Eller kan jag leva med vissa skavanker och använda undanlagda pengar till något roligare än bilreparationer? Tänker bland annat på resor...


Christel_37

Illustration: Victoria Plantin

Den ständiga frågan är vad som är värt att lägga slantar på och vad som inte är det. Fungerande lampor på bilen? Självklart. Bromsar som bromsar? Självklart. Spolarvätska och bra torkarblad? Absolut.

Fyra bildörrar som låses samtidigt med ett enda knapptryck, i stället för att låsa var och en manuellt? Nja, inte säkert. Jag kan leva med att det bara är manuellt som fungerar just nu, det var ju så när man var barn.

Annons

Och det går fortfarande att öppna alla dörrarna samtidigt med ett enda knapptryck, bara inte låsa. Nyckeln, som mest liknar en fyrkantig grej, trilskas. Troligtvis hjälper det heller inte att byta batteriet i den. Det trodde i alla fall inte skomakaren.
Mitt resonemang kring vad som är lönt att reparera eller inte har länge varit detsamma. Men något har hänt som kan rucka på min inställning.
Jag åkte till mitt köpcentrum, och satt kvar i bilen en stund och kollade telefonen innan jag gick ur och låste alla fyra dörrarna – manuellt.

Jag är en noggrann person, och förvissade mig om att alla fyra dörrarna verkligen var ordentligt låsta. Det var de.
Jag gick mina rundor i affärerna, träffade på dottern och hennes kompis och lovade dem skjuts hem efter vår trevliga fikastund.

Kompisen hade en tid hemma att passa och stunden var inne att köra hem. Men när jag skulle fiska upp bilnyckeln, kunde jag inte hitta den. Den fanns ingenstans. Inte i påsen jag hade med mig, inte i plånboken. Inte i fickorna.

Jag känner dotterns kompis väl men det var ändå lite pinsamt. Jag ser mig själv som en ordentlig person, bara det att jag råkar ut för saker ibland. Tjejerna var lugna och stöttande och gick till informationsdisken och frågade. De fick inget napp och det fick inte jag heller när jag upprepade min shoppingrunda för att fråga i affärerna om jag lagt eller tappat min bilnyckel där.
Mer och mer kändes det lönlöst, och jag fick en förnimmelse om att något annat hade skett. Kanske hade jag inte ens fått med mig nyckeln in i köpcentret?

”Den måste sitta kvar i bilen”, sa jag till tjejerna och vi bestämde oss för att gå raka vägen till parkeringen och titta efter. Vi höll tummarna för att det skulle vara så och mycket riktigt: nyckeln satt så fint i sitt fäste där jag hade lämnat den bakom lås och bom. Men vi måste ha ut den för att ta oss in alla tre, och sedan köra hem. Hur skulle det gå till?

Lösningen var som tur inte långt borta. Jag kom på att bakluckan på kombin var olåst och att någon (läs dottern) kunde ta sig in den vägen. Dottern är mycket smidigare än jag.

Sedan gick det snabbt. Hon lyfte bort ”hundnätet” som skiljer bagaget från passagerarsätet och ålade sig snabbt över sätena, lite som en fisk som hoppar i laxtrappan. Och som en simmare som sträcker ut handen för att nå kanten före de andra för att vinna, nådde hon till slut nyckeln. Under tiden filmade kompisen hela spektaklet. Självklart att det måste med på bild!

Dottern öppnade dörrarna med nyckeln inifrån och vi andra två kunde sätta oss och pusta ut. Jag var lycklig att dramat var över och att vi skulle komma hem i tid. Glad att jag sluppit kontakta bärgningsbil eller polis för att reda ut situationen.
Inte som för länge sedan när jag stannade med min gamla bil utanför redaktionen, och lämnade den på då jag bara skulle in ett snabbt ärende.

I farten lyckades jag låsa alla bildörrarna. Polisen hade vägarna förbi den gången och det tog dem inte många minuter att lirka upp förardörren till mig. Den här gången tänkte jag tanken att ringa maken och be om hjälp. Men helt ärligt, vad skulle han ha gjort? Vår andra nyckel till kombin försvann ju för flera år sedan! Kanske är det nu vi ska skaffa en till?

Christel SkeppåsText: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här.

 



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...