Annons

Annons

Jag kör 5:2 plus!

Det var det här med att äta 5:2. Fasta i två dagar och äta normalt i fem dagar för att på så sätt minska kaloriintaget över veckan.


Annons

Illustration: VICTORIA PLANTIN

Illustration: Victoria Plantin

I vårt fall betyder fasta att vi äter små mängder mat tre gånger och dagen, och typ bara te och kaffe däremellan. Ganska tråkigt alltså. Eller så är det jag som har en tråkig inställning.

Det är trots allt lite enklare än den en veckas fasta jag genomförde i sena tonåren då jag diskade i ett restaurangkök. Det var jobbigt och frestande på samma gång med matresterna som kom in. Det tog emot att slänga en i princip orörd chokladboll, när man vet hur de smakar. Samtidigt vill man inte ta en tugga i något som varit på en okänd gästs tallrik. Lika bra att fasta, att inte äta alls. Då slapp jag också tanken som poppade upp varje torsdag när det var en massa pannkakor över: Ska jag slänga alla eller ska jag ta en…

Fastan hade ett strikt schema som jag följde för att dricka rätt dryck vid rätt tidpunkt och inte riskera att bli svimfärdig. Bara en gång om dagen fick magen något fast att jobba med: ett snålt tilltaget pulver som blandades med lite juice. Men på något sätt gjorde det gott att få ett annat perspektiv till mat.

”Fastan” som maken och jag genomför två gånger i veckan kräver inte lika mycket planering. Från min sida krävs ingen planering alls, utan maken står för både idé och matlagning. Jag bara hänger på, för att jag är en livsnjutare med för lite vardagsmotion som behöver detta.

Jag hade mått bra av färre kilon, för att åtminstone kunna springa fortare till bussen. Men jag poängterar gärna att mitt huvudfokus inte är vikten, utan att kroppen ska må bra på både in- och utsidan och att mina värden ska hålla rätt nivåer.

Jag tror att det var en söndag som maken gjorde näringsläran till vårt rättesnöre och vi startade. Oavsett så var det ett illa valt tillfälle. Det är det alltid, då jag ofta har planerat att gå och fika någonstans.
Maken envisades och sa: Vi kör ändå. Därför blev det en kompromiss. Jag äter ”5:2 plus” och det blir ändå bättre mat och mindre skräp än om jag inte hade varit med i projektet alls.

Det innebär att jag inte måste välja mellan havregrynsgröt och latte på morgonen, utan att jag kan få både och. Det får inte maken, som är mer renlevnadsmänniska än jag. Att jag har andra fördelar beror på att han vet vad jag väljer under tvång, och att han vill mitt bästa.

Under dagen kan jag också handla en extra latte utöver kostplaneringen, utan att kalorierna i mjölken räknas med. Den mildare linjen gör mig också mer avslappnad inför middagen på kvällen. Annars riskerar jag att bli hagalen, och det har sonen svårt för.

Maken vill nämligen gärna äta ur djupa tallrikar på fastedagarna för då ser det ut som om det är mer mat än vad det är. Jag tror han tar fram tallrikarna för min skull, då han klarar projektet utan extra motivation.

Detta innebär att jag har svårare att få upp det där extra riskornet som jag gärna vill ha upp. Jag skrapar frenetiskt med gaffeln mot porslinet och gör ett sådant ljud som sonen bara inte klarar. Hans hår på armarna reser sig högt.

”Sluuuta”, hojtar han. Men jag kontrar med att jag måste få upp all mat. Det gäller också för dottern att inte komma sent till middagsbordet, för då är jag redan klar och har slukat allt. Det går fort. Sedan väntar jag på mer, men det kommer inget… Förrän nästa dag! Då är jag lycklig! Om inte annat så är den känslan projektets rena vinsten. Just då har jag glömt att det kommer fler 5:2-dagar.

Det har däremot inte dottern. Hon vill inte ha fler kvällar som den, när jag efter en tung fastedag var både hungrig och gnällig. Jag ville inget, utom att sätta mig på tvären. Då fick dottern nog och ropade till sin far:
”Alltså pappa, det här går inte, vi måste stoppa nu!” Men jag stoppar inte. Jag fortsätter, med plusmeny!

Christel SkeppåsText: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här!


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…