Annons

Annons

Jag har levt i skam i 45 år

Under större delen av sitt liv har hon dolt vem hon egentligen är. Men i höstas valde grundskolechefen Lina Axelsson Kihlblom att berätta öppet att hon föddes som en pojke.


 lina-axelsson-kihlblom

Hon beskriver sig själv som en bitter, frånskild tvåbarnsmamma i förorten.

– Jag brukar skämtsamt säga så, förklarar Lina Axelsson Kihlblom med ett litet skratt. Och ibland är jag det. När jag inte hittar vantar – och när overaller ska på.

Hon lutar sig fram – med en pappersmugg kaffe i händerna – och fortsätter sedan leende:

– Men tänk att jag får vara det! Det är en ynnest. Gud, vad jag är glad för det. Jag är enormt tacksam över livet. Jag fick faktiskt allt jag drömde om.

Redan som barn visste Lina att hon egentligen inte var den pojke alla andra såg när de mötte henne. I stället var hon en flicka som varje kväll bad till Gud att han skulle fixa det som blivit fel.

Läs också: Jamie föddes i fel kropp

– Det var självklart för mig, från en tidig ålder, säger Lina. Det fanns ingenting annat. Jag hade en enormt stark längtan efter att förändra det här. Fast då visste jag inte att man kunde göra någonting åt det.

Genom sitt fönster kastade hon ut små brev till Gud. Men eftersom hon inte var så duktig på att skriva var det egentligen ritade böner.

– De låg alltid kvar olästa men jag tänkte att det skulle fungera ändå. Att viljans kraft är stark, det var en känsla jag utvecklade tidigt.

Annons

Ingen fick veta

Hemma och bland kompisarna pratade Lina däremot aldrig om hur hon kände.

– På lekis visste jag inte hur jag skulle säga det här till andra. Sedan kom jag på – jag kan inte säga det alls. Barn vill vara som alla andra.

Och när det gällde föräldrarna tänkte hon: Vad skulle de kunna göra åt det här? Så Lina behöll sin hemlighet för sig själv. Men när hon var i 10-årsåldern hände nå-got som gjorde tillvaron lite
mer lätthanterlig. Hon hittade en veckotidningsartikel om en person som gjort en könskorrigering.

– Jag insåg att shit, man kan göra någonting åt det här, minns Lina. Det fanns hopp för framtiden och det var en enorm tröst. Jag rev ut artikeln, sparade den i en gammal chokladask och tänkte: Det här ska jag göra.

Vi träffas i en hotellobby i Göteborg. Lina är i stan för att spela in ett tv-program. Det var också i tv – i pratshowen Skavlan – som hon i höstas för första gången berättade öppet om hemligheten
hon burit på så länge.

– Man har en hemlighet först i 20 år, säger Lina dröjande. Så fixar man det. Och sedan lever man med hemligheten att det har varit på ett annat sätt i över 20 år till.

Hon tystnar en kort stund och konstaterar sedan med ett leende:

– Men så plötsligt sitter man i tv.

Flyttade utomlands

Efter att Lina som 24-åring genomgått sin könskorrigering berättade hon nämligen aldrig för nya bekantskaper att hon fötts som pojke.

– När jag väl nådde målet var det inte euforisk lycka, säger hon. Det var mer att nu är det som det ska vara. Nu kan jag börja leva och fokusera på det. Men jag var väldigt rädd för att umgås med människor som visste. Jag ville inte att andras förväntningar skulle påverka mig. Jag tänkte att jag måste vara i en miljö där ingen vet – så jag flyttade till Tyskland.

Hon förklarar att hon började leva i en värld där hon inte berättade om sitt förflutna, det blev normalt och viktigt för henne i många år då hon vistades utomlands.

– Att leva med det här är väldigt jobbigt, det förstod jag efteråt. Mina första 25 år var enormt stressiga. Jag var tvungen att läka.

Men när hon hade passerat 30 insåg Lina att det var dags att städa upp.

– Jag flyttade hem till Sverige, gick i terapi och såg till att bearbeta saker.

Lina träffade en man, de gifte sig. Tidigare hade hon varit rädd för att i förhållanden berätta sanningen om sig själv. Flera gånger hade hon låtit bli.

– I början var det fasan, att berätta, och jag gick på några nitar, säger hon. Men min rädsla har minskat med åren. Fast det är ju inget man direkt säger på första dejten.

Fick två barn

Hon var gift i fem år och under den tiden, när Lina var 39 år, adopterade de två flickor från Serbien som i dag är 7 och 8 år gamla.

– Det har varit en enormt fantastisk resa att få lära känna dem. De förändrade livet mycket. Och det kändes skönt att inte själv vara i centrum längre.

Läs också: Emil tvingades förneka sitt sanna jag

Hon lutar sig fram och fortsätter:

– Jag är glad att jag hann ta itu med så mycket innan.

Men fortfarande visste inte vänner och kolleger – Lina arbetar i dag som grundskolechef i Haninge – någonting om hennes tidigare liv. I höstas kände hon sig redo att ändra på det. Hon hade då skrivit boken Kommer du tycka om mig nu (Gothia Fortbildning) som på QX-galan i februari i år utsågs till Årets bok.

– Boken handlar om att vara sann mot sig själv, och om att man får vara olika personer i olika delar av sitt liv. Jag trodde på boken och kände att det nog var dags. Jag brukar säga att jag är det nya normala – jag vill att det ska vara så. Ingen ska behöva känna sig onormal, bara kanske lite ovanlig.

Positiva reaktioner

När det avsnitt av Skavlan där Lina medverkar sändes satt hon hemma hos sin nuvarande kärlek.

– Han har inte tv så vi tittade på webb-tv och låg sju minuter efter, förklarar hon. Plötsligt började min telefon ringa, oj vilka reaktioner det blev.

Hon skrattar när hon lägger till:

– Och där satt jag med bearnaisesås i mungipan, hade druckit lite vin och skulle prata med tidningar.

Visst hade hon varit orolig innan, inför hur andra skulle reagera. Men Lina konstaterar leende att hon bara har fått positiva reaktioner.

– Jag trodde att livet efter skulle kännas annorlunda. Men inte en sekund. Det är precis som vanligt.

Läs också: Estrid sökte kärleken i Allers – och fann den i Anna!

Hon gör en kort paus och säger sedan:

– Alla som skäms för något som de är födda till… det är dags att titta på skammen och inte låta sig styras av den. Jag har levt i skam i 45 år, resterande år ska bli helt skamfria.

Lina konstaterar att det som händer när man inte får leva det liv man vill leva är att man lever genom drömmar. Under uppväxten tänkte Lina hela tiden: Där framme. Och när hon under utredningstiden inför könskorrigeringen studerade juridik levde hon mycket genom sina väninnor.

– Jag blev kär, men det var aldrig något jag kunde visa. Jag levde mycket på insidan.

Med ett snett leende lägger hon till:

– Men vad mycket råd jag har gett och vad mycket ältande jag har deltagit i. Och till sist fick jag själv vara del av det.

Mannen som Lina har ett förhållande med i dag reagerade inte nämnvärt när hon efter några veckor berättade om sin bakgrund.

– Numera brukar jag tänka att jag är 45 år och har väldigt mycket att erbjuda. Och vem har inte lite bagage? Har man det inte så har man inte levt. Det är en del av min historia och något som jag nu också är stolt över.

Hon funderar lite och säger därefter:

– Vi är inte vår sexuella läggning. Jag är väldigt mycket mer än en könskorrigering. Jag är mamma och yrkeskvinna och jobbar med samhällspåverkan. Det här är bara en liten parentes.

Hon berättar sedan att hennes mamma Leena, som är 72 år, just har börjat en gitarrkurs.

– Jag känner så väl igen den sidan. Om jag känner att jag vill göra något så gör jag det. Och jag ger mig inte.

För föräldrarna Leena och Roland och de två äldre bröderna Per och Pål berättade Lina sanningen när hon var en bit in i processen inför könskorrigeringen – när hon skulle börja ta hormoner.

– De har varit väldigt öppna och stöttande. De fick sin pusselbit, fast de hade ju egentligen alltid vetat. Men har man en hemlighet så skapar man distans till sin familj, och det var en liten sorg. Det kändes skönt att berätta.

Det är fredag och när Lina senare kommer hem till Huddinge vankas fredagsmys med döttrarna.

– Mina barn älskar att äta goda saker och de är väldigt intresserade av matlagning och bakning, berättar Lina. Min yngsta dotter kan sitta i timmar och titta på Youtubeklipp om hur man gör en tårta.

Hon skrattar lite innan hon svarar på frågan om hon själv är bra på tårtbakning.

– Jag gillar att designa tårtor, men jag köper färdiga bottnar. Det bästa vi vet annars är att åka en helg till mormor och morfar på landet och bara vara. ν

Text: Lina Norman
Bild: Emelie Asplund


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/