Annons

Annons

Jag bestiger berg för min sons skull

Fredrik föddes med en cp-skada och var dömd till ett liv i rullstol. När sonen Sebastian blev sjuk tog han sig an sitt livs utmaning.

Mejla Skriv ut
Dela (1.37k)

Fredrik cancer

Diagnosen kom som en chock

När Sebastian drabbades av cancer kastades familjen in i en värld av cellgifter, strålning och immunförsvar. Men tack vare personalen och Barncancerfonden blev tiden på sjukhuset uthärdlig. Pappa Fredrik bestämde sig för att hjälpa till.

Annons

Han har ljust hår, glittrande ögon och presenterar sig som Spindelmannen Super Mario Sebastian och kan rabbla sitt personnummer som ett rinnande vatten.
Pappa Fredrik Westerlund, 38, trycker sakta ännu lite till på matsprutan som är kopplad till lille Sebastians sondslang, som fortsätter ner genom näsan till magsäcken. Ibland äter 4-åringen mat genom munnen, men det räcker inte. Och nu är det viktigt att Sebastian börjar öka i vikt för att närma sig en normalkurva för barn i hans ålder.
– Sebastian var från första början ett ganska litet barn och övergången från amning till fast föda blev inte helt lätt, säger Fredrik och berättar att sonen inte växte som han skulle.
Fredrik och Sebastians mamma Caroline, som delar vårdnaden om Sebastian och hans storasyster Charlie som är 6 år, sökte läkarvård flera gånger. Men det var inte förrän den lille blev onormalt svag och trött och somnade flera gånger om dagen, även på dagis, som proverna visade att något var riktigt fel. Det här var i april 2014.
Mamma Caroline och Sebastian skickades raka spåret till barnmottagningen vid Sunderby sjukhus­ i Luleå, och Fredrik som var på en jobbkonferens i närheten skyndade dit.
– Efter ultraljud, röntgen och blodprov fick vi beskedet att Sebastian hade en stor tumör i bukhålan. Den vägde nästan ett kilo. Det var ett chockartat besked. Nog hade vi fattat att något var fel, men jag hade väntat mig att få höra att Sebastian var glutenallergiker. Inte detta!
Fredrik konstaterar att en tiondel av sonens vikt bestod av cancerceller.
Familjen skickades till nästa sjukhus. Nu skulle de vidare till Norrlands universitetssjukhus i Umeå, 35 mil hemifrån Arjeplog, och Sebastians storasyster Charlie fick tas om hand av släktingar.

Nästa dråpslag

Familjen kastades in i en helt ny, både främmande och skrämmande verklighet. De fick veta att deras älskade son troligen hade Wilms tumör. Den skulle krympas med hjälp av cytostatika, för att sedan opereras bort.
– Vi var chockade och hade trätt in i en helt ny värld med cellgifter, strålning, blodvärden och immunförsvar. När vår dotter Charlie anslöt sig till oss på sjukhuset var det som att livet återvände. Hon kom in som ett yrväder, hoppade i sängarna och pussade på oss. Samtidigt var hon den som ställde raka frågor, som om lillebror skulle dö.
Efter en tio veckor lång kamp mot cellgifter, illamående och orkeslöshet skulle Sebastian föras till Uppsala för att opereras. Inför operationen undersöktes Sebastian grundligt och då kom nästa dråpslag.
– Tumören var inte alls Wilms tumör. Sebastian hade drabbats av neuroblastom, en cancerform som har en betydligt sämre diagnos. Det var tungt för oss alla. Nu skulle Sebastian tvingas genomgå ytterligare en omgång med cellgifter, säger Fredrik och berättar att det var någonstans i den här vevan som han kände att han själv ville vara med och bidra till vården av alla cancersjuka barn.
– En avdelning med små, svårt sjuka barn skulle kunna vara jordens sorgligaste plats. Men tack vare den fantastiska personalen och Barncancerfondens insatser är det ett uthärdligt ställe.
Fredrik berättar att han, mitt i familjens tuffa verklighet, blev positivt överraskad av inslag som sjukhusclowner och syskonstödjare.
– Syskonstödjarna tog med sig Charlie på äventyrsbad och museum, och clownerna kom på besök en gång i veckan. Jag kände att jag också ville bidra på något sätt.

Fick gå på kryckor

Fredriks gode vän Guido van den Berg, som är en van fjällvandrare, hade vid flera tillfällen sagt att han så gärna skulle vilja dela den fantastiska upplevelsen med Fredrik. Det är bara det att Fredrik är cp-skadad och har svårigheter att gå. Särskilt i oländig terräng.
Läkarna hade tidigt dömt honom till ett liv i rullstol, men efter flera operationer och hård träning med sjukgymnast tog Fredrik sina första steg i 8-årsåldern. Och nu kände han sig beredd att anta utmaningen att bestiga så många fjälltoppar som möjligt.
– Jag skrev om mina planer på Facebook och undrade om inte mina vänner kunde tänka sig att skänka en slant till Barncancerfonden för varje fjälltopp som jag klarade. Flera av mina vänner nappade och några lokala företag i Arjeplog ville bidra. Engagemanget spred sig och växte så att jag blev alldeles överväldigad.

Gilla Allers på Facebook
Fredrik cancer

Sakta släpade sig Fredrik uppför fjälltoppen. Lika många gånger som han ramlade lyfte hans vän Guido upp honom igen. Här är även Fredriks mamma Ingrid Westerlund med.

Fredrik och hans vän Guido valde den lättaste bestigningen. Ett berg som skolklasser brukar åka till och som brukar ta 45 minuter att bestiga.
– Uppför gick det ganska bra, även om jag ramlade 25 gånger trots att jag hade stavgångsstavar att stödja mig mot. Jag släpar benen efter mig när jag går och fastnade i ris och snubblade på stenar. När vi skulle ner igen regnade det, det var halt och jag var helt slut. Guido började ljuga för mig. Varje gång jag frågade om vi snart var framme svarade han att det bara var 400 meter kvar ”och det orkar alla”.
När Fredrik och Guido till slut, efter sju och en halv timme, var framme vid bilen var Fredrik så trött att Guido fick lyfta in honom i bilen.
– Efteråt gick jag på kryckor i två dagar. Men det var det värt. I efterhand minns man bara det positiva med bergsbestigningen och vi bestämde oss hela tiden för nästa topp.

På rätt väg

Tillsammans tog de fyra fjälltoppar och varje bestigning var ett helt dagsverke. Vid en av fjällvandringarna följde Fredriks mamma med och till en annan topp anslöt sig hans bror. Glädjen och stoltheten över att, mot alla odds, bestiga fyra fjäll toppades av att insamlingen till Barncancerfonden överträffade alla Fredriks förväntningar.
– Vi fick ihop en halv miljon kronor och ordnade en tackfest för alla Arjeplogsbor. Det var en härlig kväll när jag fick överräcka checken till Barncancerfonden, säger Fredrik.
Fjällvandringarna gjorde Fredrik under de få dagar det var uppehåll i Sebastians behandlingar eller när han åkte hem till Arjeplog för att tvätta kläder och ladda batterierna.
– Vi hade totalt 112 sjukhusnätter under sju månader. Jag och Caroline turades om att ibland åka hem i några dagar tillsammans med Charlie.
När Sebastian genomgått sin andra cellgiftsomgång flögs han till Stockholm där han opererades. Ingreppet var så lyckat att efterbehandlingen med strålning inte behövde kompletteras med ytterligare cellgifter. Analysen av tumören visade dessutom att den inte var fullt så aggressiv som man först hade trott.

Fredrik cancer

Nu är Sebastian en pigg 4-åring, full av energi och upptäckarglädje.

– Vilket glädjebesked! Vi har kastats mellan den första skräcken att mista honom till det fruktansvärda i att se honom lida av behandlingen. Hade jag kunnat ta över smärtan hade jag gjort det, säger Fredrik.
Nu genomgår Sebastian en stärkande efterbehandling med A-vitamin, samtidigt som sondmatningen trappas ner. Sebastians viktkurva är redan på rätt väg och han är en 4-åring full av energi och upptäckarglädje.
– Att Sebastian mår bra är den allra största vinsten och nu är vardagen på väg mot det normala igen. Det känns skönt.
Sebastian kommer att följas upp av vården ända upp till vuxen ålder, men återbesöken – och de långa resorna till sjukhusen – blir det med tiden glesare mellan.

Fotnot: För sin insats med insamlingen till Barncancerfonden har Fredrik nominerats till Svenska hjältar-galan 2015, som sänds i slutet av året.

Text: Birgitta Lindwall Wiik
Bild: Tomas Bergman och Nenne Åman

Mer läsning:

Lilan flydde ensam från Syrien

Hos Ann och Inge har 38 barn fått ett hem

”Vi duger precis som vi är”



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...