Annons

Annons

I fantasin hade jag en häst…

Jag har aldrig varit någon hästtjej på riktigt. Bara i en drömvärld. Tror att både mamma och jag har varit lite rädda för de stora fina djuren.


Illustration: Victoria Plantin

Det är nog något jag har fört över på mina barn, även om dottern smitit iväg till stallet med sina kompisar ibland. I fantasin däremot hade jag en häst, en brun arbetshäst som hette Filur precis som i böckerna. Han var snäll, trygg och lojal.
Jag brukade träffa honom i skogen intill skolan, där han bodde i ett bås – mellan två kvarglömda häckar från en annan tid. En rest från ett hus som tidigare stått där.

Annons

För ett otränat öga syntes det inte att det var ett hästbås, men jag visste precis var han bodde. Jag var inte den enda som hade låtsashäst, som kände skogsdungen intill varje millimeter. Även mina klasskamrater som gick på ridskola hade låtsashästar. Hela skogen var fylld av dem. Och om man just den rasten inte ville rida eller hänga med sin låtsashäst var det alltid en klasskompis som kunde ställa upp och vara häst. Det var bara att koppla hopprepet kring axlarna på kompisen och det bar iväg.

Min häst var en gammal hederlig arbetshäst men han var ändå duktig på att hoppa 
hinder. Gärna felfritt. Vi ungar hade gjort en hinderbana i skogen. Vi visste precis i vilken ordning man skulle rida den och det var tydligt för oss var hindren fanns.
De bestod oftast av en pinne mellan två stubbar eller träd. Det syntes ganska väl på marken var vi hade ridit för den var uppsliten och inget växte där.

Det var här bland stock och sten vi lågstadiebarn hade vår härliga fantasivärld. Men det kunde vara farligt också. Längst bort i dungen kunde man smita 
ut genom en glugg till fotbollsplanen vid mellanstadiet. Det var farligt och förbjudet, men vi gjorde det ändå. Var riktigt busiga. Det gällde bara att hinna tillbaka innan 
det ringde in. Jag är inte säker på att vi hade hästarna med dit. De kom nog aldrig ut ur skogen där de hörde hemma.

Ibland undrar jag om de står kvar. Springer en runda på egen hand då och då. Och om jag skulle känna igen Filurs spilta om jag tog mig dit. Förmodligen ser det annorlunda ut och har växt igen. Men vem vet, kanske häckarna står kvar och kan leda mig.
Skolan och skolgården finns kvar, det vet jag. Jag kör förbi ibland och det väcker många minnen. Inte minst asfalten och hur vi sprang 
över den. Snubblade och trillade med 
platåträskorna och reste oss igen. Skolgården kunde vara hård, men jag har mest positiva minnen från den och har lärt mig mycket.

För precis som skogen var asfalten en 
viktig lekplats. Tack vare den blev jag en fena på att göra dubbelhopp med hopprep. En förmåga jag planerar att ta fram igen och börja tävla med dottern om vem som kan göra flest – nu när hon har tagit upp denna träningsform. Jag älskade också att hoppa twist. Det var en sann utmaning när kompisarna 
höjde twistbandet till en högre höjd och man skulle klara att hoppa högt och hamna 
precis rätt med fötter och ben.
Då gick rasten alldeles för fort.

Vissa saker gjorde vi för att fördriva tiden. Som på morgnarna när vi barn som kommit tidigt med skolskjutsen väntade på att skolan skulle börja. Här i foajén utanför lärarrummet lärde jag mig att göra inbakade flätor, en förmåga som jag i dag kan få utöva på dotterns långa hår. Andra morgnar spelade vi kort. Min 
bästis och jag var suveräna på att fuska och vi struntade i att de andra blev sura. Från de andras reaktioner lärde jag mig att man inte ska fuska, och det är inget jag gör i dag.
Men från barndomens raster tar jag 
också med mig en annan kunskap, den att 
blanda en kortlek likt värsta croupiern från Monte Carlo. Tänker att det kan komma till nytta någon gång.

Undrar om jag fortfarande kan göra snygga ridpiskor av grenar. Skala av dem intill träet och göra dem riktigt släta och fina. Jag kanske ska åka till sagoskogen och testa. Se om Filur står där och tittar. Om inte är det kanske dags att jag lär mig något nytt och blir en hästtjej på riktigt!

Text: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här!

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/