Annons

Annons

Det är som ett mirakel att jag överlevde hjärntumören!

Henric, 21, var döende i en hjärntumör. Föräldrarna Ulf och Carina Björck var förtvivlade och läkarkåren hade gett upp hoppet. Men det fanns en expert på plats, beredd att genomföra "den omöjliga operationen".


Annons

Mamma Carina är lycklig att Henric överlevde hjärntumören.

Mamma Carina är lycklig över att Henric överlevde hjärntumören.

Från köket i den smakfullt inredda villan i Sundsvall doftar det ljuvligt av nybryggt kaffe och på vardagsrumsbordet står ett dignande brödfat framdukat.

– För bara ett halvår sedan kunde vi aldrig ha föreställt oss att vi skulle sitta här och skratta igen, säger Carina, 53, och stryker sin son Henric över håret.

Började svimma utan förvarning

Allt började sommaren 2014. Henric hade nyligen börjat plugga på en datainriktad linje på Mittuniversitetet i Sundsvall.

– Jag började plötsligt svimma, helt utan förvarning. Det svartnade för ögonen och sedan föll jag framlänges, berättar Henric och tar en bulle.

Läs också: Agneta räddade mitt liv när jag fick en stroke

Efter att Henric hade svimmat både på familjens båt och hemma i bostaden åkte pappa Ulf, 64, med honom in till akuten. Där fick de vänta i tolv timmar, för att sedan bara få beskedet att det var vanligt att långa, smala killar svimmade.

– De tog blodtryck och blodprov på mig och eftersom allt var bra skickade de hem mig, berättar Henric.

Symtomen förvärrades

Men symtomen förvärrades allt eftersom tiden gick.
– Henric fick svårt med motoriken och när julen kom kunde han nästan inte gå. Dessutom började han få ont i ryggen, berättar Carina.

Men aldrig hade hon och Ulf kunnat föreställa sig hur allvarligt det var. I februari förra året vaknade Carina av att något small till. När hon kom upp på övervåningen upptäckte hon att Henric hade svimmat på toaletten och han var så svag att han inte orkade ta sig upp av egen kraft.

Läs också: Pelle tänker njuta av livet in i det sista

Carina ringde vårdcentralen, men fick inte tid förrän tre veckor senare! Då åkte de in till akuten.
– Den här gången tog de Henrics besvär på allvar. Eftersom han hade haft så ont i ryggen gjordes det en magnetröntgen och läkarna kom fram till att han hade diskbråck.

Direkt till akuten

Den 3 mars hade Henric en bokad tid på vårdcentralen. Samma morgon hade han svimmat, ramlat in i diskbänken och slagit upp ena ögonbrynet, och när läkaren fick se honom skickades Henric till sjukhuset med en akutremiss till medicin.

– Jag blev inlagd och fick röntga först hjärtat och sedan skallen. Sedan kom läkaren in på mitt rum och ville prata med mig, berättar Henric.

Läs också: Det känns som ett mirakel!

Läkaren berättade för Henric att han hade något som växte i hjärnan.
– Jag frågade om det var en tumör. När han svarade ja blev jag så glad att jag klappade i händerna.

Äntligen fick jag en förklaring på alla de problem jag hade haft det senaste året, förklarar Henric.

– Henric har varit helt otrolig under hela den här tiden. Oavsett hur sjuk han har varit har han gjort tummen upp varenda gång man har frågat hur han har mått, säger hans föräldrar samstämmigt.

En stor tumör

Carina reagerade inte lika positivt när sonen ringde henne på jobbet och berättade.
– Jag blev helt knäckt. Jag packade ihop mina grejor och åkte raka vägen upp till sjukhuset, där Ulf mötte upp.

Tumören var rejält stor och satt väldigt olyckligt till. Den hade täppt till dräneringskanalerna i hjärnan, vilket innebar att den var vätskefylld.

– Det var därför jag svimmade, säger Henric.

Allvarligt tillstånd

Universitetssjukhuset i Umeå kopplades in och för första gången förstod familjen hur allvarligt Henrics tillstånd var.
– Vi fick veta att Henric kunde dö varje gång han drabbades av en svimningsattack, säger Carina med gråt i rösten.

Läs också: Min älskade begav sig ut i skogen för att dö

Familjen fick kontakt med neurologen i Umeå, där läkaren förklarade att läget var akut, men att det skulle ta honom en vecka att samla ihop ett team som kunde operera Henric.

Skalloperation

Den 16 mars genomgick Henric sin första skalloperation. Då visste han inte att det skulle bli fem operationer till.
– Konstigt nog var jag aldrig rädd för att dö. Jag tänkte att i så fall är jag ju ändå sövd och känner ingenting, säger Henric.

Operationen tog tolv timmar och för Carina och Ulf blev det en orolig väntan på sjukhuset.
– Vi befann oss som i en bubbla och kunde varken äta, sova eller ens tänka. Allt handlade om att försöka överleva, säger Ulf.

Komplicerat ingrepp

Klockan halv nio på kvällen kom äntligen läkaren. Han berättade att det hade varit ett väldigt komplicerat ingrepp och att han bara hade lyckats ta bort hälften av tumören. Men allt hade gått bra och Henric kunde prata och röra på sig.

Läs också: Josefin besegrade cancer tre gånger

Men Henric måste opereras ytterligare två gånger eftersom hjärnan hade blivit vätskefylld. Man satte in två shuntar för att dränera och därefter blev Henric mycket piggare.

Det visade sig att han hade ett jättecellsastrocytom, en mycket sällsynt, godartad tumör som oftast drabbar barn.

– Det som är mest underligt är att man ska ha vissa gener för att kunna få den här tumören och de generna har inte jag. Läkarna har ingen förklaring till hur jag kunde få den, säger Henric.

Själv kommer han inte ihåg mycket av den här tiden, men minns att han reagerade på att de hade klippt av honom håret.

– Jag hade jättelångt hår på den tiden!

Veckan före påsk kunde Henric flyttas ner till Sundsvalls sjukhus och börja på dagrehabilitering.
– Jag körde styrketräning och hjärngympa, och allt såg bra ut. Jag blev allt piggare, berättar han.

Opererades akut

Men veckan efter midsommar blev Henric plötsligt riktigt dålig igen. Han akutopererades i Umeå; en tredje shunt sattes in, men det hjälpte inte. Några dagar senare sa läkaren att han hade konsulterat flera kolleger och att det inte fanns något mer att göra.

Läs också: De delar kampen mot cancer

Henric var döende och det krävdes ett underverk för att han skulle överleva, säger hans mamma.
Det var som om benen slogs undan på henne och Ulf.

– Vi var förtvivlade. Vi trodde inte att Henric skulle överleva. Jag hade till och med med mig hans favoritkläder till sjukhuset, för att han skulle ha dem på sig när han begravdes.

Henric överlevde en hjärntumör.

Ingen trodde att Henric skulle överlevda hjärntumören.

Blev inlagd

Henric skickades tillbaka till Sundsvall där han blev inlagd på strokeenheten. Under sommaren pendlade hans föräldrar mellan hopp och förtvivlan.

– Han var jättedålig och vi fick beskedet att han i bästa fall skulle överleva sommaren. Men samtidigt hade han vissa dagar när han mådde riktigt bra och kunde sitta och prata med oss. Hans läkare kallade honom för grabben med nio liv, berättar Carina.

Läs också: Maries dotter blev överkörd av en traktor

I slutet av sommaren tog Henrics läkare kontakt med Karolinska igen, och man beslutade att göra en kranskärlsröntgen av Henrics hjärna för att se om det ändå gick att göra något åt tumören.

– Han fick inte tid förrän i oktober och vid det laget var jag övertygad om att det var för sent. Henric var jättedålig och när ambulansen kom ner till Solna började han krampa och gick in i koma. Jag tänkte ”nu dör han”, berättar Carina som hela tiden fanns vid sin sons sida.

Specialistläkare

Henric opererades akut samma kväll av en läkare som var specialiserad på shuntar. Med i teamet fanns läkaren Ernest Dodoo.
– Dagen därpå fick jag träffa honom, berättar Carina.

– Han sa att han var säker på att han kunde operera bort Henrics tumör. Jag sa åt honom att jag inte ville att Henric skulle bli ett paket, men läkaren var övertygad om att det skulle bli bra. Han trodde på det han gjorde, säger hon.

Fick bort tumören

Den 16 oktober var det dags för operation.

– Jag hade förväntat mig att det skulle ta jättelång tid, så när telefonen ringde redan efter åtta timmar befarade jag det värsta. Men läkaren hade bara goda nyheter: operationen hade gått bättre än förväntat och Henric pratade och rörde armar och ben.

En timme senare ringde det från hemligt nummer igen.

Läs också: Jag trodde jag var lat – men jag var dödssjuk!

– Jag var livrädd när jag svarade och fick en chock när jag hörde Henric säga ”hej mamma”. Jag trodde inte att det var sant, säger Carina och får tårar i ögonen.

Henric skrattar godmodigt åt sin mamma.

Läkaren hade fått bort i princip hela tumören, och efter ytterligare ett mindre ingrepp kunde Henric äntligen åka hem till Sundsvall igen.

Äntligen utskriven

Väl hemma fick familjen ytterligare ett skrämskott efter att Henric drabbades av blodförgiftning och fick 42,6 graders feber. Men infektionen kunde hävas med antibiotika, och den 17 november blev han utskriven från sjukhuset.

– Då hade vi bott på sjukhuset ända sedan veckan före midsommar, säger Carina.

Henric har väldigt få minnen av 2015.

Läs också: Efter hjärtinfarkten fick jag ett chockbesked

– Men jag föredrar att se framåt. Jag tränar på för fullt på rehab och hoppas kunna bryta studieuppehållet till hösten, säger han.

Både Henric och hans föräldrar är oerhört imponerade av vården.

– Vi har fått ett fantastiskt bemötande, i både Sundsvall, Umeå och Solna.

De är också djupt tacksamma för att Ernest Dodoo av en ren slump var med i teamet som opererade

Henric första gången på Karolinska, och därefter räddade hans liv.
– En vecka senare åkte han till USA på ett läkarkonvent. Hade vi kommit ner då hade antagligen inte Henric varit i livet längre.

Text: Irene Hedblom
Bild: Eva-Lena Olsson

Läs också

Jag vill att barnen ska minnas mig med glädje

ida bostrom cancer


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…