Annons

Annons

Hedvig Lindahl: Att få barn kullkastade allt

Svenskt silver i OS 2016, två diamatbollar, värvad till Chelsea …, men av alla stora händelser är det ändå familjens guldklimpar som väger tyngst.


Hedvig Lindahl med hustrun Sabine Willms.

Hedvig Lindahl i stor intervju

Om man skulle vilja bli världens bästa fotbollsmålvakt bör man se till att få ett par lagom små fotbollsskor när man är 4 år. Det var i alla fall så det började för Hedvig Lindahl för 30 år sedan.

Annons

– Ja, då skulle min storasyster få börja spela och fick ett par fina fotbollsskor. Och jag gav mig inte förrän jag också fått ett par. De fanns inte i min storlek, så de fick specialbeställas.

Gilla Allers på Facebook

Man anar att det från början fanns en viss envishet – och en stark vilja. Sedan kan det ju även hjälpa att ens pappa själv spelat fotboll och har ett intresse för sporten. Och att man bor i lilla Marmorbyn i Sörmland, en by på landet där det inte fanns så många andra aktiviteter än att kicka boll mot en vägg med kompisarna.

– Sen lirade jag med killarnas lag tills jag var 11–12. Då blev det lite svårt att dela duschrum, och jag gick med i mitt första flicklag i Baggetorps IF. När jag var 14 kom jag med i mitt första damlag. I den vevan bestämde jag mig för att satsa på att bli målvakt.

Bra på att hoppa

Hedvig får det hela att låta både lätt och självklart.

– Jag passar nog bäst till målvakt eftersom jag inte är så intresserad av att springa. Däremot är jag reaktionssnabb och älskar att fånga bollar – och är bra på att hoppa.

Redan då bestämde sig Hedvig också på allvar för att satsa på att bli proffs.

– Ja, redan då drömde jag om att bli världens bästa målvakt, och att bli fotbollsproffs. När jag blev uttagen till landslaget fick jag en liten folder där jag uppmanades att avstå från tobak och alkohol. När jag såg den texten svart på vitt visste jag att det här är vad jag vill göra. Innan dess hade jag gjort som alla andra, levt lite vilt med mycket fester. Nu valde jag en annan väg.

Det är en väg som också tagit henne till den absoluta toppen i fotbollsvärlden. Svenskt silver i OS 2016. Två diamantbollar. Värvad till Chelsea i England. Men också en väg som inte varit utan svackor.
Vi träffas en sommardag i Växjö när hon är i Sverige med landslaget inför EM-turneringen.

– I våras bröt jag ett lillfinger och har inte kunnat träna. Det var tråkigt för mitt lag, Chelsea. Men för mig var det nog en ganska välbehövlig vila. Jag kände mig sliten. Min fru Sabine och jag fick vår andra son Nathan i januari. Och med honom och storebror Timothy, 31/2, har det blivit lite dåligt med sömnen. Men nu känner jag mig rejält taggad igen, och ser fram emot turneringen.

Det är svårt att tro att hon har känt sig sliten när man ser henne. Frisk och rosig som en vitaminreklam och 178,5 ståtliga centimeter lång, med vältränade muskler och positiv utstrålning.

Tvekade att åka

Vi talar om vad familjen betytt i hennes liv.
– När jag skulle tacka för diamantbollen förra året kunde jag inte hålla tillbaka tårarna när jag tackade Sabine för hennes stöd. Hon och pojkarna vi fått tillsammans har kommit att betyda så oerhört mycket för mig. Utan dem hade allt fallit. Det var extra känslosamt i fjol när vi skulle spela OS i Brasilien där zika-viruset härjade.

Och Sabine var gravid med Nathan. Skulle jag våga åka dit och riskera att smitta henne? Vi hade långa samtal med landslagsläkaren innan vi till slut fattade beslutet att jag skulle åka.

Och det kan vi nu alla tacka både henne och Sabine för: ett OS-silver tack vare Hedvigs räddningar! Och ingen zika-smitta till Sabine och Nathan.

”Kämpade emot”

Att finna en livskamrat kan vara svårt nog för den som söker sig till det motsatta könet. Men inte lika självklart när man inser att man är gay.

– Jag kämpade emot i det längsta, men till slut måste jag acceptera den jag var. Jag var 21 när jag hade min första relation. För åtta år sedan blev jag bekant med Sabine via ett nätforum där vi då bara sökte nya vänner. Men redan efter vårt andra möte visste vi att det var vi två. Vid tredje mötet kom jag hem till henne, och flyttade aldrig ut! Året därpå föreslog jag att vi skulle förlova oss – jag kände att det var viktigt om vi skulle våga fördjupa relationen. Vi var lika rädda båda två inför att ta ett så stort steg. Men året därpå hade vi ett underbart bröllop. Det var den sista sommardagen i augusti. Solen kom fram och vinden som hade blåst omkull partytältet mojnade lagom till ceremonin. Sen dansade vi alla under stjärnorna hela kvällen!

En lång process

Men det som verkligen vände upp och ner på Hedvigs liv var när sonen Timothy föddes. De hade beslutat att Sabine skulle bli den biologiska mamman, genom insemination.

– Eftersom jag inte var biologisk förälder fick vi genomgå en långdragen adoptionsprocess. Men Timothy var verkligen mitt barn från den dag han föddes. Och han kullkastade allt i livet. Värderingar – vad har jag sysslat med egentligen? Fotbollen? Det var underbart, att få en ny tyngdpunkt i livet som fick mig att omvärdera allt!

Nu är jag alltid helt fokuserad när jag spelar – men sen längtar jag bara hem till våra pojkar! Det är lika fantastiskt att vakna varje morgon och känna att det här är vad livet handlar om.

– Vi kompletterar varandra så bra. Sabine är mer omhändertagande. Medan jag är mera ”kom igen nu, testa gränserna”! Hon är organiserad – och jag ställer till det. Inte på plan där har jag otrolig ordning på spelet – men hemma. För mig är det ju också en stor fördel att leva med en kvinna – annars hade jag fått ta pauser i karriären för att föda barnen.

Delad vårdnad om hunden

Familjen bor i ett litet radhus i Cobham, en förort till London, med fem katter – och hunden Axel på halvtid. Hedvig delar vårdnaden av Axel med sitt ex.

– Vi trivs jättebra där. Cobham är inte större än Vingåker hemma i Sörmland, det är som en by där vi har fått många bekanta. Det enda jag skulle önska är ett lite större hus – så jag hade plats för mina saker.
Att ha en trygg familj som bas kan nog behövas när det stormar. För stormat har det gjort. En målvakt är extra utsatt för näthatet.

– Ja, det är ingen tillfällighet att det finns en Goalkeepers Union där vi kan stötta varandra när det blåser. Det har ibland varit riktigt svårt att tackla – man måste vara mentalt stark. Men har man kommit ut på andra sidan bär man med sig ett nytt lugn och en ny styrka.

Läs också: Therese 
Sjögran kämpar 
i Mästarnas mästare

Eftersom damfotbollen är en ganska ny sport har det inte funnits så många förebilder för Hedvig att söka sig till.

– Men Elisabeth Leidinge är en spelare som jag beundrar. Hon var en pionjär inom damfotbollen, både som målvakt och tränare. Och spanjoren Iker Casillas som är ansedd som en av världens bästa målvakter genom tiderna.

Tillsammans med Zlatan på fotbollsgalan.

Något som har sårat alla inom damfotbollen är Zlatans nedsättande uttalande om den.

– Ja, det känns så tråkigt. Men jag hoppas fortfarande att han vill kämpa i vårt hörn, liksom David Beckham och andra stora spelare gör. När vi möttes i korridoren efter fotbollsgalan i fjol, då vi väntade Nathan, var han faktiskt väldigt rar och önskade lycka till med magen.

Om framtiden vill Hedvig inte sia. Familjen kommer att stanna i England under överskådlig tid.
– Och de år jag har kvar som spelare vill jag bara fortsätta göra mitt yttersta. Nu är jag rankad som tvåa i världen bland damfotbollens målvakter. Målet är fortfarande att bli etta.

Familjen samlad. Sabine, Timothy, Hedvig, Nathan och vovven Axel.

Mer om Hedvig

Namn: Hedvig Lindahl.
Ålder: 34, född i Katrineholm, uppväxt i Marmorbyn
i Sörmland.
Yrke: Fotbollsmålvakt i
Chelsea, England, målvakt i svenska damfotbollslandslaget.
Familj: Sabine Willms, 37, och sönerna Timothy, 31/2 år,
och Nathan 5 månader,
fem katter och hunden Axel.
Bor: Radhus i Cobham
utanför London.
Klubbar: Chelsea Ladies FC (2015–), Kristianstads DF (2011–2014), Kopparbergs Göteborg FC (2009–2010), Linköpings FC (2004–08), IF Trion (2003, lån), Malmö FF (2001–03),Tunafors SK (1999–2000), DFK Värmbol (1997–99), Baggetorps IF (1995–97), Gropptorps IF (moderklubb, 1987).
Meriter: 137 A-landskamper, 12 U23, 7 U19, 6 U17,
Seger i Svenska Cupen 2006, 2008, Årets målvakt 2004, 2005, 2009, 2014, 2015 och 2016, VM-silver 2003, VM-brons 2011, EM-brons 2005, 2013, OS-silver 2016, SM-guld i inomhus-SM 2004, VM 2003, OS 2004, EM 2005, VM 2007, OS 2008, EM 2009, VM 2011, EM 2013, VM 2015, OS 2016, Diamantbollen 2015 och 2016, FA WSL-vinnare 2015, Vinnare av FA-cupen 2015.

Text: Carin Hedberg

Bild: Kai Rehn, IBL och hedviglindahl.com (privata bilden)



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...