Annons

Annons

Han blev intresserad när jag träffat en annan

ALLERS LÄSARE BERÄTTAR: Jag ville bryta ensamheten och leva ihop med någon, men för Jan räckte det att träffas då och då när han kände för det. Till slut tröttnade jag på att vänta och mötte en annan. Då ångrade Jan sig...


Dela din historia med oss
Skriv till Allers medarbetare Anna Karin Ericson om du har någon erfarenhet som du vill dela med dig av. Du kan vara anonym om du önskar det. Mejla till: direkt@allers.se
relation

Bild: Shutterstock (Bilden är arrangerad)

Jan och jag träffades via en dejtingsajt på nätet. Det var första gången jag ägnade mig åt den sortens dejting, men en väninna till mig kände till en bra sajt dit seriösa människor vände sig för att få kontakt med likasinnade. Det här var ett första försök även för Jan, berättade han.

Annons

Visst kändes han trevlig och var stilig att titta på, men jag var ändå tveksam till en början, då jag bor i södra Sverige och han i Stockholm. Efter att ha blivit änka fem år tidigare längtade jag efter att träffa en trevlig man att leva med, någon att pyssla om och som fanns där när jag kom hem efter jobbet.

Vi pratade om det redan första gången han kom och hälsade på mig, och då fick han det att låta som att han skulle kunna tänka sig att lämna sin stad för min skull. Han är trots allt pensionär och änkling, så visst kunde han tillbringa mycket tid hos mig även om han hade kvar sitt hus.

Jag arbetar fortfarande men ser inte så stora möjligheter att hitta ett nytt arbete i Stockholm vid min ålder. Dessutom har jag ett barnbarn med autism och ställer upp så mycket jag hinner för att avlasta min dotter och hennes man.

Allt det här förstod Jan. Även han har barnbarn, men han träffar dem inte alls på samma sätt eller lika ofta som jag träffar mina.

Magiskt möte

Första gången vi träffades var på hösten och det var helt magiskt. Vi fann verkligen varandra och kände både kärlek och attraktion. Avskedet när han skulle åka hem efter en vecka var dramatiskt och vi stod båda och kramade om varandra hårt och förtvivlat som om vi varit tonåringar och kära för första gången.

I slutet av november åkte jag och besökte honom och vi firade en fin jul hemma hos mig.

Jan talade ofta om hur mycket jag betydde för honom, men jag märkte snart att han sällan pratade om att vi en dag skulle bo ihop. Under julledigheten bodde han hos mig och ett tag senare reste vi en helg till Prag för att riktigt få rå om varandra. Väl hemma igen väntade jag på besked om hur vi skulle ha det i fortsättningen.

Jan började plötsligt tveka, inte om vår kärlek men över att han inte kände sig mogen att lämna Stockholm, sina barn och barnbarn. Det kunde jag i och för sig väl förstå.

Vi kan väl fortsätta att träffas lite sporadiskt”, sa han.

Det var nog då som jag insåg att allt bara varit en vacker dröm och att Jan och jag aldrig skulle leva det liv tillsammans som jag hoppats på.

Nästa gång han kom och hälsade på mig, över en månad senare, tog jag ännu en gång upp ämnet och han sa att han gärna ville fortsätta att träffa mig men att det för hans del var okej att ha det såsom vi hade det.

Efter långa diskussioner kom vi fram till att vi från och med nu skulle ge varandra full frihet att träffa någon annan och därmed enbart skulle förbli goda vänner. Det kändes fruktansvärt, eftersom jag tyckte så mycket om honom, men jag stålsatte mig för att inte behöva lida mer än vad jag redan gjorde.

Jan åkte tillbaka hem till sig, vi skildes som vänner och fortsatte att höras av per telefon och via mejl.

Vänskapsförfrågan

Så en dag fick jag en vänskapsförfrågan via den sajt där jag lärt känna Jan. Det var en dansk konstnär, boende i samma stad som jag, som gärna ville lära känna mig.

Jag var i det här skedet inte särskilt intresserad av att träffa en annan man, då mina tankar hela tiden gick till Jan, men jag bestämde mig ändå för att ge det hela en chans.

Vi träffades en försommardag och gick en fin långpromenad tillsammans. Efteråt bjöd han mig på ett glas vin på en uteservering och några dagar senare sågs vi igen, fast nu hemma hos mig.

Vår relation växte sakta fram och när midsommaraftonen kom hade vi bestämt oss för att vi var ett par. Det firade vi hemma hos mig och bjöd båda in våra vänner, vilket blev en mycket trevlig blandning. Maten lagade vi tillsammans.

Det fanns så otroligt mycket värme och omtanke från Prebens sida.

Jan hade under den här tiden hört av sig alltmer sällan och jag tog det som att vi skulle tappa bort varandra helt. Framför allt hade vi inte gjort upp några fler planer om när eller var vi skulle ses, eller om vi ens skulle ses igen.

Därför bestämde jag mig för att veckan före midsommar berätta att jag träffat en ny man och att jag hoppades att Jan och jag skulle förbli goda vänner.

Svaret lät inte vänta på sig och det var allt annat än lyckönskningar.

Nu kom den kärleksförklaring som jag hela tiden hade gått och hoppats på. Den som inte ens hade kommit den där kvällen då jag föreslog att vi enbart skulle vara goda vänner och ge varandra full frihet att träffa någon annan.

Jan sa att han hade hoppats på, eller snarare tagit för givet, att vi skulle fira midsommar tillsammans. Nu skulle han bli sittande ensam i Stockholm, kanske fira med barnbarnen.

Motsatt effekt

Det hela fick motsatt effekt mot vad han kanske hade hoppats. Min tanke var snarast ”så nu passar det”.

När jag senare skrev och berättade att Preben och jag hade haft en trevlig midsommar med vänner fick jag ännu ett surt besked om att Jan minsann hade haft den tråkigaste midsommaraftonen i hela sitt liv. Och från den dagen har han bombarderat mig med sms och telefonsamtal om hur ensam han känner sig och hur mycket han saknar mig.

Om jag inte hade träffat världens mest underbara man i form av Preben hade jag säkert fortfarande suttit här och suktat efter Jan, men nu ville ödet lyckligtvis annorlunda.

Jag inser att det Jan känner inte är kärlek till mig utan ren och skär egoism.

Jag hoppas verkligen att även han kommer att träffa den rätta en dag, men då måste han nog lära sig att allting inte alltid kan kretsa kring honom eller vara på de villkor som han själv sätter upp.

Att kärlek handlar om att både ge och ta.

Text: ”Britt”


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida… http://www.allers.se/page/1/