Annons

Annons

Frida och Peter njöt av sin nyfödda bebis när grannarna kom till BB med ett chockbesked


Frida och Peter hade förberett allt inför lilla Ellies födelse. Hemma i den nyrenoverade lägenheten väntade en ny, fin vagn och söta små bebiskläder. Förlossningen blev krångligare än väntat och lättnaden var stor när den nyfödda äntligen låg i sin pappas famn för att få sin första måltid. Men dramatiken var inte över än – tvärtom…

Frida och Peter njöt av sin nyfödda bebis när grannarna kom till BB med ett cockbesked

Annons

Ellie, en liten tjej på fyra månader är så där glad som bara en bebis kan vara. Benen spritter och emellanåt ger hon ifrån sig höga glädjetjut där hon sitter i famnen på 28-åriga Frida Nolte.

Frida tittar roat på sin dotter men säger samtidigt att det faktiskt har varit en rätt tuff period sedan hon föddes.

Storebröderna Oliver, 5 år, och Ville, 3 år, är även de en aning dämpade. De sitter intill mamma i soffan och tittar på en tecknad film medan pappa Peter dukar fram en bricka med fika.

– Det kändes så bra då för fyra månader sen, säger Frida och häller upp en kopp kaffe.

Familjen Nolte bor i ett två våningar högt hyreshus i Sölvesborg i Blekinge. I den nyrenoverade lägenheten, belägen på bottenplan, var allt förberett för den blivande familjemedlemmen. I hallen stod en nyinköpt barnvagn och blöjor, sparkdräkter och andra små bebiskläder var införskaffade.

– Jag hade planerat att åka in till sjukhuset i Karlskrona dagen innan förlossningen skulle äga rum, för att få lite extra sömn, berättar Frida.

Dagen efter skulle Peter lämna pojkarna hos grannen, Ingela Kronblad som bor i lägenheten ovanför, och därefter bege sig till sjukhuset i sällskap av Malin Norrman, Fridas väninna.

Men väl på sjukhuset blev det ingen välbehövlig sömn för Frida. Läkarna upptäckte att barnet inte vuxit ordentligt under slutet av graviditeten och ville därför sätta i gång förlossningen direkt.

Det blev sex tuffa timmar av värkarbete, men barnet ville inte komma ut.

– På något obeskrivligt sätt kände jag på mig att allt inte stod rätt till och sa till slut att det här går inte, ni får ta ut henne med kejsarsnitt, berättar Frida.

Läkarna höll med och en stund senare sövdes hon ner och rullades in i operationssalen. Utanför stod Peter nervöst och väntade. Men operationen gick bra och medan Frida, fortfarande nersövd, skjutsades in på uppvaket fick Peter ta hand om sin nyfödda dotter. När hon tvättats ren och undersökts fick han ta med henne upp till BB, där väninnan Malin satt och väntade.

Knappt hade Peter hunnit ge sin dotter den första måltiden då Malins telefon plötsligt ringde. Det var hennes pojkvän som berättade att det utbrutit en eldsvåda i Peters och Fridas hyreshus och att det brann för fullt!

– Det var en helt surrealistisk känsla, säger Peter. Där stod jag och gladdes över familjens nytillskott samtidigt som vårt hem brann ner.

Frida och Peter njöt av sin nyfödda bebis när grannarna kom till BB med ett chockbesked

 

Rök i trappen

Hemma hos Ingela var allt tyst och stilla. Hon och sambon Johan Falk hade sett till att barnen de passade och deras egna två, Isabelle, 6 år, och Hampus, 4 år, somnat för natten. Efteråt satt de och vakade i soffan i väntan på besked från sjukhuset. Och till sist, när klockan var 23.20, surrade det till i mobiltelefonen. Det var ett meddelande med en bifogad bild på lilla Ellie. Äntligen kunde de andas ut och börja göra sig i ordning för att lägga sig.

– Då hörde jag plötsligt konstiga ljud från trapphuset, säger Ingela. Vi bor i ett lugnt område där det oftast är tyst så sent på dygnet, så jag bestämde mig för att kolla vad som stod på.

När hon öppnade ytterdörren möttes hon av tjock grå rök som vällde ut ur grannens öppna dörr samtidigt som hon hörde hur någon skrek att det brinner.

– Jag bara drog igen dörren och rusade in för att väcka barnen, säger Ingela.

När hon kom in i sin sons rum vek hon undan gardinen från fönstret och såg ett fladdrande orangegult sken. Stora lågor stod ut ur grannens fönster som exploderat av värmen. Då förstod Ingela att situationen var riktigt allvarlig.

På några sekunder fick hon och hennes sambo upp de yrvakna barnen ur deras sängar och samlade dem ute i hallen. Men när de öppnade dörren ut i trapphuset var utrymmet helt rökfyllt.

– Barnen stelnade till som pinnar och vägrade att gå, berättar Ingela. Jag och Johan fick lyfta upp varsitt barn och sprang nerför de två våningarna och ut på framsidan. Därefter rusade vi tillbaka och hämtade de två andra. Men när vi skulle bära ut dem var röken så tjock att vi inte såg någonting. Jag kommer ihåg att jag lyfte upp Ville som klamrade sig fast i min famn, sen tog jag ett djupt andetag, stängde munnen och blundade hårt.

Med handen på trappräcket trevade Ingela sig ner de två våningarna i blindo innan hon slutligen kom fram till porten och ut i den mörka natten där hon åter kunde andas in frisk luft.

När alla barn var i säkerhet gick Ingela och Johan bort på behörigt avstånd till den gemensamma tvättstugan där de kunde se hur eld och tjock rök fortsatte att välla ut ur deras hyreshus.

Några minuter senare anlände utryckningsfordonen och släckningen påbörjades.

På sjukhuset hade Frida vaknat till efter operationen, fortfarande omedveten om branden i deras hem. När hon skjutsades in på BB möttes hon av Peter och Malin.

– Jag kommer ihåg att de ställde sig på varsin sida av sängen och frågade om jag kunde klara av att ta lite dåliga nyheter, sen berättade de om vad som hänt med vårt hem. Min första reaktion var att fråga om barnvagnen klarat sig, säger Frida och skrattar åt sin egen reaktion.

– Jag var fortfarande yr i huvudet efter narkosen. Men sen frågade jag givetvis hur barnen mådde.

Frida tar en djup klunk ur kaffekoppen och funderar en stund.

– Usch, det var faktiskt riktigt jobbigt. För när Peter sen åkte i väg för att ta hand om pojkarna kom nästa chock. En sjuksyster gick i väg med Ellie för att väga henne. När hon efter en stund kom tillbaka hade hon inte min dotter med sig.

Inget hem kvar

Ellie var så liten och svag att hon fått läggas in på neonatalavdelningen. Frida fick förklarat för sig att det slagits knut på navelsträngen så att Ellie inte fått någon näring den sista tiden i magen. Nu var hon så svag att hon inte orkade äta själv, utan fick sondmatas.

Men efter några dagar piggnade Ellie till och efter en veckas tid kunde mor och dotter äntligen skrivas ut. Men nu hade de inget eget hem att återvända till. Trots att branden släcktes innan elden nådde in i familjen Noltes lägenhet gick det inte att flytta in där eftersom hela hyreshuset var vatten-skadat. Väggar, elledningar och grunden dränktes i de enorma mängder av vatten som krävdes för att släcka elden. Det skulle ta flera månader innan huset åter skulle bli beboeligt. Till dess fick familjen flytta in hos Peters mamma, som bor i en trerummare i Karlshamn.

– Det gick väl bra till en början, men efter några dagar insåg vi att det inte var hållbart. Vi var fem personer som delade på ett rum, säger Peter.

I stället ordnade Sölvesborgshem, fastighetsägarna, en tillfällig lägenhet där familjen fått bott fram till i dag.

Ellie hoppar outtröttligt vidare i mammas famn, lyckligt omedveten om omständigheterna, och pojkarna verkar trots allt som hänt må bra. Men Frida menar att minnena från branden kanske kommer tillbaka då familjen flyttar tillbaka till lägenheten.

– Men det har vi förberett oss på, säger Peter. Jag har planerat in att ta ledigt några dagar under den perioden, bara för att vara på den säkra sidan. Sen har vi blivit erbjudna att få komma till BUP, barn- och ungdomspsykiatrin på sjukhuset om vi behöver ha någon att prata med.

Ljust och fint

Utanför fönstret har de gråa molnen skingrats på himlen och solen tittar fram. Familjen bestämmer sig för att ta en promenad till lägenheten för att se hur det går med uppbyggnaden. Om bara några dagar ska återinflyttningen påbörjas.

Framme vid det två våningar höga hyreshuset syns inga spår efter branden. Alla fönster är bytta och sotet från elden är borttvättat från den röda tegelfasaden. Inne i lägenheten är det tomt på möbler och annan inredning. På golvet syns bara hantverkarnas verktyg och tjocka lager av byggdamm. Trots det utropar Frida sin glädje över hur fint där är.

– Jag längtar verkligen hit! ■

Text: Peter Helperin Bild: Peter Helperin, Privata



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...