Annons

Annons

Jag kände motvilja mot min svärdotter

ALLERS LÄSARE BERÄTTAR: När vår son träffade Marika var jag väldigt skeptisk. Jag tyckte inte att hon var rätt för Rasmus och visade det tydligt. Jag saboterade relationen med min egen son innan jag insåg hur dumt jag hade betett mig…


Min svärmor hade aldrig välkomnat mig i familjen, och nu hade jag betett mig likadant mot min egen svärdotter...

Bild: Shutterstock (Bilden är arrangerad)

Jag är uppvuxen i en stor familj och alla mina äldre syskon blev föräldrar i 20-årsåldern. Jag förväntade mig att mitt liv skulle bli likadant. Jag träffade Olle när jag var 20 och vi flyttade ihop året därpå, men för oss blev det inte så enkelt att bli föräldrar. Vi fick kämpa oss igenom fem års besvikelser innan jag äntligen blev gravid. Självklart var jag lycklig, men den allra starkaste känslan just då var nog ändå lättnad.
Vi fick vår son, Rasmus, och var inställda på att ge honom ett syskon. Jag ville tro att min kropp hade kommit igång nu och att allt skulle gå bra, men tre missfall senare tvingades jag acceptera att så inte var fallet. Det blev tyvärr inga fler barn för vår del. Efter det tredje missfallet blev jag aldrig gravid igen.

Påpassad

Rasmus blev inte bortskämd men alldeles för påpassad. Jag förstod egentligen redan då att det inte var så bra, men jag kunde inte hejda mig. Han var ju det enda barn jag skulle få, den enda jag skulle få ösa mina modersomsorger över. När man fokuserar så intensivt på en sak är det nog lätt hänt att man går till överdrift. Men det skulle få konsekvenser.
När Rasmus var 21 flyttade han hemifrån. Det blev otroligt tomt i huset, men vi fick i alla fall träffa honom varje vecka. Några år senare blev det värre, då lämnade han staden för att börja läsa juridik på universitetet. Att inte kunna svänga förbi för en fika och se att han var okej blev en stressfaktor. Dåliga vänner, rån, sprit och droger… Jag oroade mig för allt.

Irritation

Det blev en del irritation mellan Olle och mig över det här. Han försökte få mig att förstå att jag satt fast i ett tänk som inte gagnade någon, men jag tog inte till mig det han sa. Jag avfärdade honom med att jag var mamma och att det var något han inte kunde förstå. En mamma kan inte bry sig för mycket, hävdade jag.

Annons

Rasmus slutförde utbildningen och vi var så stolta. Han började arbeta som jurist och kort därefter träffade han Marika. Det var nu alltihop gick för långt och blev så fel. Jag har förstått i efterhand att mitt beteende genom åren hade varit påfrestande för Rasmus, men det var först nu som det gick ut över någon han älskade.
Det hela var egentligen så dumt, från början till slut. När han träffade Marika borde jag ha varit överförtjust. Hon var en fin tjej med massor av sunt förnuft, och hon bodde dessutom i vår stad. Deras kärlek skulle så småningom kunna leda till att Rasmus återvände. Kunde det bli bättre? Ändå såg jag bara problem…

Redan första gången

Det började redan första gången vi träffade henne. Det fanns ingen anledning till varför jag skulle ogilla henne, och jag förstod inte själv var motviljan kom ifrån. Marika var förskollärare och pratade sig varm om barnen och jobbet. Det var tydligt att hon själv ville ha barn en dag – och att Rasmus såg sin framtid med henne. De hade redan pratat om att han skulle flytta hem till henne. De trodde nog att vi skulle bli glada över den nyheten, men jag kände själv hur falskt mitt leende var. Och vad värre var, jag kunde inte hålla tyst – jag började komma med invändningar: ”Men karriären?” ”Nu när han har kämpat så hårt med studierna och precis fått ett så bra jobb, var det verkligen så klokt att lämna allt det där..?” Rasmus blev förstås irriterad, men jag kunde ändå inte sluta.
När de gick var stämningen falskt lättsam, och Olle var arg.
– Hur kunde du bete dig så där? sa han så snart de gått. Vad är det med dig?

Tankarna malde

Jag borde ha oroat mig över mitt eget äktenskap i stället, men inom mig malde bara tankarna på Rasmus och det stora misstag som han, i mitt tycke, var i färd med att begå.
Han tillbringade helgen hos Marika, men dagen därpå kom han förbi på egen hand och undrade vad jag menat.
– Jag har svårt att förstå vad du skulle ha emot Marika, så jag begriper faktiskt inte varför du reagerade som du gjorde…
Jag kom med en lam ursäkt, men tillade att jag ville vara ärlig och undrade om de verkligen var rätt för varandra. Rasmus reste hem och var säkert väldigt besviken på mig. Olle var positiv till deras relation och försökte få mig att ta reson. Ofta såg han så trött ut, men jag stod på mig.

Flyttade tillbaka hem

Rasmus flyttade tillbaka hem till stan och blev sambo med Marika. De bodde först i hennes lägenhet och köpte sedan en större tillsammans.
De hade varit ett par i två år när de berättade att hon var gravid. Det beskedet blev en chock för mig – på ett sätt som jag verkligen behövde! Jag fick knappt ur mig ett ord mer än grattis. När de gett sig av var jag alldeles omskakad och tog en lång promenad på egen hand. Ett minne hade kommit tillbaka med full kraft – hur det känts en gång i tiden när jag själv befunnit mig i deras situation…

Olles mamma hade inte varit en vänlig människa, i alla fall inte mot mig. Hon hade dött för många år sedan, innan Rasmus föddes. Hon hade alltid varit negativ och kall, och på grund av henne hade jag inte känt mig välkommen i familjen. Jag hade mått dåligt av det där och på den tiden hade jag aldrig kunnat tro att jag själv en dag skulle bete mig på samma sätt. Så jag skämdes..!
Jag försökte förstå varför jag hade betett mig som jag gjorde. Jag tvingades erkänna att jag varit överbeskyddande mot Rasmus, att jag hade knutit för mycket av mitt liv och mitt värde vid honom. Var det därför jag hade ifrågasatt Marikas lämplighet som svärdotter? Såg jag henne undermedvetet som ett hot, någon som gjorde mig mindre viktig i Rasmus liv?

Självrannsakan

Det var inte roligt att behöva inse det här om sig själv, och den följande tiden innebar en hel del självrannsakan. Jag hade varit femte barnet i en syskonskara på sex. Jag hade alltid upplevt att jag försvann i mängden. Jag kan till och med minnas händelser i min barndom när jag var rädd för att mina föräldrar skulle glömma bort mig. Jag växte upp osäker, och jag tror att kärleken till Rasmus blev ett sätt att försöka fylla tomheten inom mig. Det var därför jag gick till överdrift och var så rädd för att mista honom.

Jag pratade med Olle om allt det här, och han var både förstående och lättad. Några veckor senare bjöd vi hem Rasmus och Marika, och de såg säkert inte fram emot det, men den lunchen blev början på något nytt. Jag bad om ursäkt för att jag varit en så jobbig mamma och svärmor, men att jag hade insett hur fel jag haft. Jag berättade om min bakgrund och jag tror att de förstod mig. Det blev den första riktigt trevliga dagen vi tillbringade tillsammans.

I dag är jag farmor och älskar det. Vi har fått två barnbarn och har dem hos oss så ofta vi kan. Jag önskar att jag hade gjort mycket annorlunda, men jag insåg i alla fall mina misstag och rättade till dem. Allt har blivit mycket bättre sedan dess och jag har numera en riktigt bra relation med Marika. Rasmus visste vad han gjorde när han valde henne. De har ett väldigt bra liv tillsammans.

/Svärmor

 

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/