Annons

Annons

Emil tvingades förneka sitt sanna jag

Hela sitt liv har Emil levt för Gud. Men han har hela tiden burit på en hemlighet som inte fick bli känd. Han är homosexuell.


emil-qvarnstrom

Jag trodde att jag skulle brinna i helvetet

En sommarkväll, när Emil Qvarnström gick i mellanstadiet, var han och familjen på en kristen konferens. Där blev Emil andedöpt.
– Efteråt sa predikanten att jag nu fick börja tala i tungor. Det var konstigt, men jag gjorde det och hittade på lite ord, berättar han.
Emil är uppvuxen i Småland och hans familj har så länge han kan minnas varit med i olika frikyrkor. Han och syskonen har alltid gått i söndagsskola.
– Mina föräldrar har nog sökt sig till något som inte varit en del av etablissemanget och till nya saker i tron om att det kan vara bättre, säger Emil.
När Emil skulle börja femte klass fick hans pappa ett nytt jobb på en annan ort i mellersta Sverige. Familjen flyttade och gick med i en ny församling. Pastorn där kallades ibland för Messias av församlingsmedlemmarna, och som nya medlemmar blev Emils familj alltmer religiös. Det blev Emil också.
– Vi var väldigt strikta. Folk i allmänhet hade en del åsikter om att vi var konservativa, och det var vi. Jag själv var också extremt konservativ och inte direkt blyg för att visa upp min tro, säger han.

Häcklad i skolan

Emils fanatiska tro blev känd i den lilla bygden och han blev häcklad i skolan. En gång ropade några äldre killar efter honom när han gick förbi i skolans korridor: ”Emil, du som tror på Jesus, kan du inte gå på vatten?” Emil vände sig om. ”Jo, häll lite vatten på golvet, så kan jag gå på det om du vill”, svarade han. Emil säger att händelsen beskriver hans nonchalanta attityd på den tiden.
– Kyrkan och församlingslivet var första prioritet. Det var där man var och där man ville vara.
Men Emil bar på en hemlighet. Och ju mer troende han blev, desto svårare blev den att hantera.
– Någonstans i livet kommer man fram till att man har känslor för människor. Jag insåg väldigt tidigt att jag har känslor för killar, berättar han.
Han har ett minne från förskolan. På rasten brottades han med en killkompis. Kompisen vann och var lycklig över det.
– Jag tänkte i stället: att vad trevligt, mig gör det ingenting, säger han och skrattar.
Men trots att Emil visste att han var attraherad av män kunde han inte leva ut det. Hans tro var i vägen.
– Jag var uppvuxen med och trodde även själv oerhört starkt att det var fel att vara homosexuell. Jag begick en synd och då skulle jag dö en evig död i helvetet.

Levde i förnekelse

Eftersom han gick i kyrkan fem dagar i veckan och levde sitt liv för Jesus menar Emil att han var tvungen att trycka undan sina känslor.
– Skulle jag gå ut med mina känslor hade mitt liv varit slut. Vad hade jag då kvar och vem var jag? Det är en lögn man går runt med och något man försöker dölja, säger Emil.
När han såg en skådespelare han tyckte var snygg på tv tittade han bort och låtsades att han inte var intresserad.
– Jag tänkte inte på vad snygg han var. När man gör så blir man känslokall.
Emil säger att han fortfarande i dag har problem med känslor.
– Som att säga ”jag älskar dig”. Det går inte att säga. Jag har även svårt med närhet, som till exempel kramar. Även om jag har ett behov och en längtan efter det så kan det vara svårt att hantera. Då som nu.

Sökte tröst

I stället försökte Emil söka tröst i Bibeln och bota sig själv från sin sexuella läggning.
– Där står att det sker mirakel, så jag försökte med förbön, säger han.
Emil hade länge sett upp till Livets ord och tog nu kontakt med dem. Han säger att församlingen präglat honom mycket.
– De är väldigt tydliga med var de står, men jag brydde mig inte om det. Jag tänkte att jag skulle leva med en tjej. Man kan låtsas och tänka på något annat.
Emil besökte Livets ord flera gånger och deltog i deras gudstjänster.
– De har en bra förbön, men den funkade inte för detta, säger han.
När Emil började gymnasiet flyttade han tillbaka till sina hemtrakter och blev åter aktiv i en lokal församling som han och familjen varit med i tidigare. Han deltog i hemgrupper som studerade Bibeln. Samtidigt tänkte Emil ständigt på hur han betedde sig, vad han sa och gjorde – allt för att inte bli avslöjad.
– Det är oerhört påfrestande. Varje dag när jag gick från skolan under gymnasiet tänkte jag att jag skulle berätta. Men det blev inte så.

Självmordstankar

Emil fortsatte leva sitt dubbelliv men började må allt sämre. Han la mycket skuld på sig själv och plågades av självmordstankar. Sensommaren 2011 orkade han inte mer. En sista gång mejlade han till Livets ord och frågade om det var fel att vara homosexuell. En pastor svarade honom att det var fel och att Emil skulle komma dit på samtal så skulle de hjälpa honom.
Emil svarade aldrig på mejlet.
– Jag tänkte att om Gud inte älskar mig för det här, då skiter jag i det. Sedan dess har jag inte gått i kyrkan.
Emil började dra sig undan församlingen och sina kristna vänner alltmer.
– Jag kände mig oerhört, oerhört ensam. Det var fruktansvärt.
Från att ha förkastat sin sexualitet började Emil nu förkasta sin tro. Han hittade nya vänner och berättade för dem att han var homosexuell. Men han hade fortfarande inte berättat för sina föräldrar.
Den 10 mars 2012 satt han på ett kafé och fikade med en vän. Vännen sa till Emil att han var tvungen att berätta för familjen.
– Så jag skickade ett ganska långt sms till mamma. Jag kände att om de inte accepterar mig, då orkar jag inte bry mig längre, säger Emil.
Mammans svar dröjde några minuter. Slutligen skrev hon: ”Va?” Inte långt efter ringde hon upp Emil.
– Det var väldigt känslosamt. Givetvis så grät jag. Hon sa: ”Vi har misstänkt det och vi älskar dig ändå.”

Bra relation

I dag har en Emil en bra relation till sina föräldrar. Han säger att familjen distanserat sig från många frikyrkliga vänner för att skydda honom.
– Några gamla vänner skriver att jag lever fel, men det är ändå ganska få. Vi tar avstånd från vissa, för vi tror att de ska ha en åsikt om det. Sedan vet vi inte om det stämmer.
Och Emil har hittat tillbaka till Gud. Han säger att han gått från att vara en kristen fundamentalist till en kristen bög, och menar att det inte finns någon motsättning i att vara kristen och homosexuell.
– Vem är det som bestämmer hur man ska tolka Bibeln? Förr fick kvinnor inte ha kort hår. De fick inte cykla och inte predika, säger Emil.
Medan han återfunnit sin tro har Emils mamma i stället helt lämnat det kyrkliga.
– Men vi har en respekt mellan oss. Senaste påsken pratade jag om att jag kanske vill blir präst. Hon sa bara: ”Jaha.” Hon är inte alls intresserad, säger Emil.

Annons

Sedan Emil blivit offentlig med sin sexuella läggning har andra kristna i samma situation sökt sig till honom. För två år sedan träffade han en man för att äta lunch. Mannen var ”kritvit i ansiktet” när de möttes och länge satt han tyst, men slutligen började han berätta.
– Han sa att han också har känslor för killar, men att han aldrig kommer komma ut med det. Hans pappa är pastor och säger att han hellre skulle ta livet av sig än att vara homosexuell.
Enligt Emil lever mannen i dag i en församling och är gift med en kvinna.
– Han lever som jag sa att jag skulle göra. Det är fruktansvärt. Människor tar livet av sig för att de tror att de lever fel, säger Emil.
Själv är han lycklig över att äntligen navigera rätt i livet. Efter sin egen stjärna.

Text: Philip Naskret Bild: Kajsa Juslin

Läs mer

Vi duger precis som vi är

Susanne fick kämpa för rätt diagnos

Jag kallades kinkig och kräsen


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/