Annons

Annons

Elenas kamp mot psykisk ohälsa: Blommor och växter ger mig ro i själen

Elena ville vara bäst 
på allt och byggde sin självbild på prestationer. Men priset blev högt. Hon utvecklade en ätstörning och ett självskadebeteende.


Elena kämpar mot psykisk ohälsa

Elena Orrlov psykisk ohalsa1

Elena kämpar mot psykisk ohälsa.

Allt var kaos i hennes huvud, utan att hon förstod varför. Så beskriver 29-åriga Elena Orrlöv tiden innan hon skulle gå ut gymnasiet.
– Nu skulle resten av livet börja, men jag visste inte vad jag ville bli. Jag hade ingen plan – och det skrämde mig. Jag var så rädd att välja fel och trodde att jag då skulle få leva med det för alltid.

Annons

Vi träffas på en uteservering i centrala Göteborg. Elena förklarar att hon, trots dåligt självförtroende, visste att hon var duktig i skolan och kände att hon var tvungen att utnyttja det.
– Jag var inställd på att jobba med något som i mina ögon var bra. Först och främst skulle det vara något som man var tvungen att ha en universitetsutbildning för. Jag kunde inte arbeta med något – återigen i mina ögon – meningslöst. Men samtidigt visste jag inte alls vad jag ville jobba med. Min strategi var att inte tänka på det. Jag sköt det framför mig.

Läs också: Carina vägde 37 kilo och var nära att dö

Hon tyckte att det var kul att få uppskattning, men byggde upp sin självbild på sina prestationer. Och oron inför framtiden i kombination med kraven hon ställde på sig själv gjorde att Elena utvecklade anorexi. Ätstörningen blev ett sätt att hantera oron utan att behöva släppa på fasaden utåt.
– Att tänka på hur jag skulle äta och röra på mig gjorde att jag fick lite avlastning från de oroande tankarna.
– Men det blev snabbt en fixering, fortsätter hon. Och ångesten jag tidigare känt blev värre och värre. Fast jag förstod inte vad det var, vilket ledde till mer destruktivt självskadebeteende.

Kom till ätstörningsenhet

Tidigare, i högstadiet, hade Elena varit utstött och hon konstaterar att det lagt en grund till svårigheterna att tycka om sig själv.
– Självhatet blev större och större. Sådana tankar går att stoppa om man får hjälp, men jag höll det för mig själv. Jag skämdes och dolde allt för omgivningen – jag ville inte heller oroa folk. Dessutom insåg jag nog inte själv hur dåligt jag mådde.

Elena lyckades slutföra gymnasiet, men sedan orkade hon inte mer. Via ungdomsmottagningen skickades hon vidare till ätstörningsenheten på Östra sjukhuset i Göteborg. Där förstod man direkt att hon behövde hjälp.
– Fast det tog lång tid innan jag kunde prata om det, jag skämdes, säger Elena dröjande. Att man kan låta mat betyda så mycket. Det är ett väldigt skambelagt ämne.

Läs också: Min man slutade älska mig när jag blev smal

Hon sökte länge svar på varför just hon drabbades av anorexi – en fråga som det skulle visa sig inte vara lätt att få något svar på. Hon insåg att hon nog aldrig skulle förstå exakt varför.
– Det är viktigt att prata om vad som händer inuti en person, hur man mår och hur ens tankar går. Det är då man kan få hjälp och det är då andra kan ge hjälp. När jag var yngre var jag fruktansvärt tyst. Men nu har jag förstått – att prata och dela med sig är läkande.

Elena Orrlov psykisk ohalsa2

– Min arbetsmiljö är härlig! Jag får känna doften av växter hela tiden, säger Elena.

Hemma från Japan

Något som också skulle komma att betyda mycket för Elenas mående visade sig vara blommor och växter. När vi ses har hon nyligen kommit hem från en resa till Japan och berättar entusiastiskt:
– Längs gatorna, vart man än gick, kunde man titta på växter. Det fanns krukor och balkonglådor överallt. Det kändes lite deppigt att åka hem igen. Men när jag kom hem, i och med att säsongen tog fart direkt, var det väldigt skönt att vara på jobbet och se alla växter vi har.

Elena, som utbildat sig till trädgårdsmästare, arbetar numera på Plantagen.
– Jag har jobbat på Plantagen i två år och glömmer ibland vilken härlig arbetsmiljö det är. Jag får känna doften av växter hela tiden!

Läs också: Psykiatrin har räddat mitt liv flera gånger om

Elena berättar att det var hennes läkare på ätstörningsenheten som, en tid innan hon skulle bli utskriven, rekommenderade henne att söka aktivitetsersättning för att få en praktikplats.
– Först tänkte jag vadå praktik? Men jag visste samtidigt att jag inte ville plugga – bara tanken på att studera gav mig ångest.

Kände ingen stress

Efter en tids funderande kom Elena fram till att det kanske skulle fungera att arbeta i en liten blomsterhandel.
– Ett butiksjobb låg nära i tanken. Men det fick inte ha med mat eller kroppen att göra.

Hon hamnade till slut på Blomsterlandet, vilket var en lyckoträff.
– Jag trivdes och kände aldrig någon stress över jobbet. Och efter ett tag upplevde jag mer och mer att jag mådde bra av att vara där, bland växterna. Jag blev så glad över allt fint.

Elena ler lite när hon lägger till:
– Jag kunde dessutom vara hur jag ville bland växterna, de bedömde mig inte. Tidigare hade jag även haft mycket tankar kring att jag var tråkig som person.

Utbildning till trädgårdsmästare

Efter drygt ett års praktik pratade Elena om utbildning med en kollega som var trädgårdsmästare och blev väldigt inspirerad.
– Jag kände att nu gör jag det här! Jag orkade inte längre oroa mig för om jag skulle hitta något bättre yrke.

Elena tar en tugga av sin räksmörgås och förklarar att hon under sin återhämtningsperiod fokuserade mycket på att omvärdera sina tankar kring prestation och förväntningar på sig själv.
– Det gjorde det lättare att gå en utbildning som inte var lika ”fin” som andra, konstaterar hon.

Läs också: Lindas depression var sköldkörtelproblem

Nu är hon färdigutbildad trädgårdsmästare sedan drygt två och ett halvt år och konstaterar att hon trivs med att hennes nuvarande arbete är relativt prestigelöst.
– Det är helt på rätt nivå för mig. Och det känns viktigare att tycka om sitt jobb än att ha så hög lön som möjligt.

Elena Orrlov psykisk ohalsa3

Det betyder mycket för Elena att kunna hjälpa andra.

Föreläser om psykisk ohälsa

Vid sidan av blommorna och växterna föreläser Elena. Att använda sina erfarenheter till att hjälpa andra är något som betyder mycket för henne. När hon blev utskriven från sjukhuset kom hon i kontakt med organisationen Fotänhuset, som ger stöd till dem som har en historia av psykisk ohälsa, och kom i samband med det till en insikt: Jag är själv drabbad, och har ändå fördomar. Hur är det då för den som inte har någon drabbad i sin närhet? Det måste finnas så mycket okunskap.
– Det kan kännas tungt att jobba med att försöka förbättra psykiatrin, men jag försöker att se det som att jag kanske kan påverka enskilda personer genom att dela med mig. Och jag lär mig också mycket själv. Dem jag föreläser för kan ha frågor och jag i min tur får fundera på saker och ting. I sådana sammanhang märker man viket behov det finns av att prata om hur man mår, när man inte mår superbra.

Elena är ambassadör för Riksförbundet Hjärnkoll och hon är även aktiv i föreningen Shedo, vars syfte är att sprida kunskap om ätstörningar och självskadebeteende.
– Jag blir mer och mer engagerad – jag är en engagerad person överlag, konstaterar hon leende.
– Det har också hjälpt mig att hålla mig frisk. Jag måste orka vara frisk, för att kunna fortsätta engagera mig. Olika saker ger glädje i livet och jag försöker hålla fast vid de saker som motiverar mig. Att ha hittat något som hjälper mig själv, samtidigt som jag hjälper andra, gör mig väldigt glad.

 

Text: Lina Norman
Bild: Anna Edlund

 

Missa inte: Hästarna räddade mig från ångesten

hastar-dampar-angest-och-depression



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...