Annons

Annons

Efter 10 år fick Sophie veta att hennes dotter blivit förväxlad på bb


Flickorna-forvaxlades-vid-fodseln

Det var något som inte stämde. Den nyfödda flicka kändes annorlunda. Och med åldern blev hon mer och mer olik sina föräldrar till utseendet. Till sist krävde Manons pappa ett faderskapstest, något som skulle förändra deras liv för alltid.

Annons

Mamma Sophie Serrano och 19-åriga dottern Manon sitter i soffan och tittar på gamla kort från flickans barndom.
– Det var så fascinerande att se när du tog dina första steg. Jag var full av beundran, säger Sophie och tittar kärleksfullt på Manon som nickar instämmande.

Ingen hade kunnat tro att Sophie inte är Manons biologiska mamma.
Deras historia om hur Manon på BB av misstag förväxlades med en annan flicka har satt djupa spår för livet hos de båda kvinnorna.
Strax intill leker Manons två syskon. De tjoar och rullar runt på inlines inne i familjens lilla lägenhet i byn Thorenc, några mil norr om Cannes. Här arbetar Sophie som hästskötare, och hon arrangerar även ridturer för skolbarn i bergen.
– Mamma och jag har haft många underbara hästturer tillsammans, berättar Manon och Sophie ler mot henne.
Hon sa att flickan fått gulsot och att det fått håret att växa över en natt.

 

Något som inte stämde

Manon föddes på ett privat BB i Rivierastaden Cannes 1994. Sophie var då bara 18 år gammal.
– Eftersom förlossningen var så smärtsam bestämde läkaren att jag skulle vila. Babyn togs ifrån mig under ett dygn, minns Sophie.
Först nästa dag kom sjuksköterskan tillbaka med dottern.
– Jag märkte genast att hon såg annorlunda ut, hon hade fått mer hår och var gul i ansiktet. Hon kändes inte heller likadan i mina armar. Det var något som inte stämde, berättar hon.
När Sophie framförde sina misstankar och undrade om man kanske råkat förväxla babyn med en annan, reagerade inte sjuksköterskan som hon förväntat sig.
– Hon sa bara att flickan fått gulsot och att det fått håret att växa över en natt.
Sjuksköterskan sa med vasst tonläge att Sophie borde skämmas som besvärade henne med en massa dumma frågor.
– Hon uppmanade mig att enbart vara tacksam över den välskapta lilla flickan.

 

 Krävde faderskapstest

Sjuksköterskans hårda ord fick den nyblivna mamman att känna dåligt samvete. Sophie beskriver sig själv som en viljestark kvinna men samtidigt mycket känslig.
– Men framför allt var jag väldigt ung då. Kanske lite för ung. Jag var bara 18 år fyllda, säger Sophie som i dag är 37 år gammal.
Sophie försökte dock uppmärksamma annan sjukhuspersonal om att något var på tok, men ingen lyssnade på henne.
– Jag kände mig inte bara förtvivlad och maktlös, utan även förnedrad och anklagad.
Även pappan till flickan var ung och han kunde aldrig drömma om att dottern inte var hans. Ett sådant misstag kunde bara inte ske. Han accepterade därför sjuksköterskans förklaring.
Sophie och lilla Manon lämnade så småningom BB.
– Manons pappa hade dock svårt för att få kontakt med henne. Det var som om han omedvetet kände på sig att hon inte var hans biologiska dotter, säger Sophie.
Allteftersom tiden gick började dock Manons hud bli mörkare.
Sophie är dock också mörk, hon har långt mörkt hår och mörka mjuka ögon. Som många sydfranska kvinnor ser hon liksom solbränd ut året om.
– Fast när jag jämförde färgen på mina armar med Manons, så var hennes mörkare. Som om hon var mulatt.

 

Skulle aldrig byta bort Manon

I byn började detta ställa till med problem. Många grannar, kolleger och anställda i den lilla byns butiker misstänkte att Sophie väns­terprasslat och pojkvännen inte var far till Manon.
– Till och med min pojkvän började ställa frågor och vi grälade allt oftare. När han krävde att vi skulle göra faderskapstest intygade jag att det var inte nödvändigt, jag hade ju inte haft någon annan man vid sidan av honom.
Sophie pratar med obehag om snacket i byn. I lilla Thorenc bor bara ett par hundra människor. Alla känner alla.
– Det pratades och viskades bakom ryggen så jag höll på att bli tokig, säger hon och berättar att byn efter hand delades i två läger.
– Vissa tyckte att Manon var sin pappa upp i dagen. De kom fram och intygade hur lika de båda var. Andra var övertygade om att jag ”felat” och vände ryggen till när jag gick ut i byn.
Sophie berättar dock hur skönt det kändes att få stöd av släkt och av vissa nära vänner.
– Jag vill dock påpeka, säger Sophie, att misstankarna inte förändrade något i min kärlek till min dotter.
Det skulle ändå dröja fram till det att Manon fyllt åtta år innan Sophie slutligen beslutade sig för att göra ett faderskapsprov. Främst var det pappan som insisterade, fastän de vid det laget inte längre var ett par.
Deras förhållande tog slut på grund av omständigheterna kring dottern. Att det tog så lång tid innan Sophie lät göra provet förklarar Sophie med att hon ändå inte riktigt ville tro att den älskade dottern var en annan mammas barn.
Undersökningen visade dock att misstankarna var sanna.
– Jag fick en chock…

 

Kan inte beskriva känslorna

Sophie slår ner blicken och blir alldeles tyst. Hon kan än i dag inte riktigt utveckla vad hon kände i samband med upptäckten. Men en sak är säker.
– Jag var fast besluten att jag aldrig skulle byta bort Manon, om nu någon skulle kräva det.
Hon tampades med den svåra frågan huruvida hon skulle berätta sanningen för dottern.
– Det kändes omöjligt att hålla det hemligt. Nu var det uppenbart att vi inte var av samma blod. Hon skulle ju förmodligen själv märka det när hon blev vuxen.
Sophie tittar på sin dotter.
– Jag minns när mamma kom och berättade det, fortsätter Manon.
Hon berättar om hur de satt på sängen och om hur hennes mamma mycket försiktigt försökte förklara det obegripliga för Manon som inte ens fyllt 10 år.
– Jag blev livrädd och började gråta hejdlöst, säger Manon.
Det värsta var trots allt inte att få reda på sanningen, utan vad konsekvenserna kunde bli.
– Det som gjorde mig så rädd var att jag var övertygad om att jag skulle tvingas skiljas från min mamma. Jag ville absolut inte komma till en mamma som jag inte kände, även om det rörde sig om min biologiska mamma.
Manon var otröstlig under flera dagar och Sophie gjorde sitt bästa för att trösta.
– Jag lovade att jag aldrig, aldrig någonsin skulle lämna bort henne!
Hennes löfte fick Manon att så småningom känna sig trygg igen.

 

Hittade hennes riktiga familj

I Frankrike går man via domstol för att få lov att genomgå ett dna-test, och samtidigt som Sophie fick det smärtsamma beskedet spårade domstolen upp den familj som fått hennes biologiska dotter. Även de föräldrarna fick genomgå ett dna-prov och så småningom fick Sophie kontakt med familjen med hennes biologiska dotter.
– Det var inte aktuellt att bara fortsätta som om ingenting hade hänt, det hade varit som att inte bry mig om min biologiska dotter. Jag ville åtminstone få se henne, säger Sophie.
Det första mötet med den andra familjen, som kommer från Réunion, en ö i Indiska oceanen som tillhör Frankrike, kändes märkligt och omvälvande.
– Jag var varken glad eller avundsjuk över vad jag hade hemma eller för vad jag hade kunnat ha om jag växt upp med min biologiska mamma. Allt kändes bara konstigt, upprepar Manon och Sophie nickar instämmande.
Familjerna träffades ett par gånger till, men sedan upphörde kontakten.
– Den andra familjen var inte så intresserad av att träffas mer. Jag accepterar det, för det är sant att det är en konstig situation vi fått uppleva.
Den dramatiska förväxlingen har chockat hela Frankrike, och Sophie och Manon har synts i så gott som all media.
Familjen där Sophies biologiska dotter lever vill inte synas i medierna och har inte ställt upp på några intervjuer.

 

Sjukhuset har gått i konkurs

Det privata sjukhuset där de båda mammorna födde sina döttrar har gått i konkurs och har lagts ner. En före detta chef medgav att det framkommit att sjuksköterskan som förväxlade de båda flickorna var alkoholiserad och gick på lugnande medel.
För flera år sedan tog Sophie kontakt med en advokat. Fallet ska prövas inför domstol, men det tar tid och hon har ännu inte fått någonting i skadestånd på grund av misstaget.
– Det som kan göra mig arg är att jag fått vänta i snart tio år på att något ska hända, säger Sophie som tror att tidsfördröjningen kan bero på att fallet är så pass ovanligt och att domarna inte har en aning om hur de ska behandla det.
– Men så här ska det givetvis inte få gå till, säger hon.
– Kontrollerna måste ju vara säkra till 100 procent, även på ett privat sjukhus. Det ska inte bara vara pengar som lockar personalen att driva sjukhusverksamheten.

 

Blodsbandet är inte viktigast

I dag beskriver Manon sig själv som en glad och positiv tonåring men berättar också att hon tror att hon inte kommer att vilja skaffa barn.
– Tänk om man skulle byta ut min baby mot en annans. Jag skulle inte orka gå igenom detta en gång till och vill därför inte ta några risker, säger Manon.
Mamma Sophie hoppas dock att dottern ska ändra sig.
– Det är klart att det gör mig ledsen. Jag hoppas innerligt att Manon ska ändra sig och få lust att skaffa barn inom ett par år. Det är en obeskrivlig känsla att bli mamma.
Det händer att Sophie tänker på sin biologiska dotter och hoppas att hon är lycklig.
– Jag kan inte göra så mycket mer för henne, men visst undrar jag ibland hur livet hade kunnat vara om flickorna inte förväxlats. Men erfarenheten har fått mig att inse att det inte är blodsbandet som är det viktigaste i en familjerelation, tillägger hon.
– Och Manon förblir min dotter för alltid.

 

Text: Johan Tollgerdt  Faksimil: Allers 34/2013


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/