Annons

Annons

Dottern lurade mig att ringa zoo och fråga efter ”Björn”

Jag såg det redan på håll. Ett stopp-rött skynke som inte tillhört landskapsbilden förut. Det visade sig sitta på skylten för busshållplatsen och det stod: Avstängd. Det var tydligt men totalt förvirrande. För jag visste att vissa andra hållplatser i området var stängda på grund av arbeten, men det skulle inte gälla min.


christel_2

Illustration: Victoria Plantin

Jag såg ingen byggnadsställning eller vägomläggare som gav anledning till att stänga den. Och dessutom var det bara i en riktning. Hur gick det ihop? Ingen visste, inte ens busschaufförerna som stannade ändå. Många gjorde som jag: Stod ett tag och stirrade förundrade på skylten och ryckte sedan på axlarna. Som om de tänkte: det löser sig nog. Det fanns en gemenskap i det.

Annons

Jag fann till slut bara en förklaring till det röda skynket och det var att någon hade busat med oss. Någon hade flyttat på det från en annan hållplats där det egentligen skulle sitta. Jag är säker på att det var så, och det får mig att tänka på andra upptåg som jag utsatts för under åren eller deltagit i själv.

Som den gången någon kom på den briljanta idén att palla frukt. Äpplen eller päron, det minns jag inte. Jag var väl i tidig skolålder. I alla fall åkte jag hem först för att tala om vart jag skulle. Jag frågade mamma: ”Får jag följa med mina kompisar och palla äpplen?” Hon blev lite ställd av min fråga och visste inte riktigt vad hon skulle svara. Jag tror hon sa ja, att hon hade överinseende eftersom jag hade berättat.

Jag gick nöjt tillbaka till kompisarna och sa: ”Jag fick för mamma!” Mina stackars bästisar blev nog lite chockade, räknade säkert inte med att jag skulle avslöja planerna hemma. Även om jag var yngst. Jag minns inte om det blev någon frukt, men jag drog ändå lärdom av situationen.

Mina barn gjorde ännu mer avancerade bus när de var i en viss ålder. Ibland var det som att vi ägnade kvällarna åt att reda ut det som hänt under dagen. Då menar jag inte slita tejp från kranar eller osthyvlar. Utan att ta itu med hemsläpade kundvagnar från köpcentret. Som tagit vägen över åkern. Ett av våra barn gjorde detta med sina kompisar. Ungarna gömde kundvagnen i ett buskage på området för att ha den vid något annat tillfälle. Men så blev det inte, då barnet i fråga inte var större eller mer förslaget än att upptåget kom fram vid middagsbordet. Har man inte att göra så får man.

Maken körde iväg med vår kombi för att leta upp buskaget och kundvagnen. Han hittade båda, lastade in kundvagnen i bagaget och stängde luckan så gott det gick. Förbipasserande undrade förstås vad han gjorde men han lyckades till slut återbörda vagnen till köpcentret. Och därmed sätta stopp för ungarnas kundvagnsrace.

Dottern har inte varit sämre. Hon och kompisarna besökte en rivningskåk och hittade en ”biologidocka” med lösa organ som användes i undervisningssyfte. Den släpade hon hem en eftermiddag och ställde i hemlighet i förrådet. Hon gick dit och målade på den ibland för att kunna ta upp den på rummet när den var klar. Men efter ett tag glömde hon bort den.

En dag gick hon dit igen och upptäckte till sin förskräckelse att dockan var täckt med mögel. Det hade blivit fuktigt i plastsäcken som hon dragit över den för att dölja ”stölden”. Nu uppdagades vad hon hade gjort. Maken suckade lite och gjorde som han brukar: ryckte in och röjde undan! En annan gång skickade hon ett bus-sms till mig på mobilen. Jag fick ett nummer som jag skulle ringa och hon sa: ”Jag tror det är bråttom, du ska fråga efter Björn.” Jag gjorde förstås direkt som hon sa då jag lyder mina barn blint utan att kolla källor.

Inte ens när det svarade en kvinna i andra änden av luren, förstod jag att jag var lurad. Kvinnan fnissade åt mig och förklarade: ”Du har kommit till en djurpark och skulle fråga efter björn.” Då först trillade polletten ner. Av alla dem som dottern testade buset på var det bara jag som gick på det helt och hållet. Men att hållplatsen hemma hos mig skulle vara avstängd, det upptåget går jag inte på!

unknownText: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här!

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/