Annons

Annons

Det är en tröst att andra lever vidare tack vare mamma

Mia Tillgren Moreau mamma Ulla-Britt fick en kraftig hjärnblödning och hennes liv gick inte att rädda. Då uppfyllde Mia och hennes familj mammans sista önskan – att hennes organ skulle doneras för att hjälpa andra.


Mia Tillgren Moreau är i dag engagerad i organisationen Mer Organdonationer, MOD.

Mia Tillgren Moreau är i dag engagerad i organisationen Mer Organdonationer, MOD.

Mammas organ räddade andras liv efter hennes död

Mia Tillgren Moreaus mamma Ulla-Britt var inte mer än 67 år gammal och frisk som en nötkärna när ett pulsåderbråck, en aneurysm, brast i hennes hjärna.

Läs också: Jag var död i 13 minuter

Hennes plötsliga död kom som en blixt från en klar himmel. Tidigt en söndagsmorgon i januari segnade hon ner på sovrumsgolvet hemma i Växjö, och det fanns ingenting som varken Mias pappa eller sjukhuspersonalen kunde göra. Hjärnblödningen var mycket kraftig.

Pappas hjärtfel oroade

Trots att det gått 13 år sedan det hände minns 48-åriga Mia telefonsamtalet från en av sina bröder som om det varit i går.

– Jag förstod direkt att något allvarligt hänt när jag hörde hans röst eftersom han verkligen inte är morgonpigg av sig och aldrig skulle ha ringt vid den tiden om allt var som det skulle.

Läs också: Hjärnskadan gjorde Kamillas dotter till en levande död

Hennes första tanke var att det hade hänt deras pappa något.

– Han har nämligen ett hjärtfel. Tanken på att det gällde mamma föresvävade mig aldrig. Hon var fullt frisk och jag hade pratat med henne i telefon så sent som kvällen innan.

Låg i respirator

Under det långa samtalet med mamman på lördagskvällen hade de pratat om nästa gång Mia skulle åka upp och hälsa på föräldrarna. Nu blev det aldrig så.

I stället tvingades Mia sätta sig i sin bil och köra så snabbt hon vågade från Rydebäck söder om Helsingborg där hon bor till sjukhuset i Växjö för att ta ett sista farväl av sin mamma.

– Det var chockartat och allt var kaos. Det enda jag tänkte på var att komma upp till mamma och min familj.

Läs också: För mig är Lennart fortfarande närvarande

När Mia efter ett par timmars körning kom fram till sjukhuset, där hennes pappa Arne och bröderna Lasse och Thomas väntade, låg hennes mamma i en respirator.

– Det var de längsta två timmarna i mitt liv, berättar Mia. Jag hade en obehaglig föraning av vad som väntade mig när jag kom fram eftersom jag själv arbetar med läkemedel och vet vad som händer vid hjärnblödningar.

Beslut om organdonation

En läkare förklarade för henne och för de övriga familjemedlemmarna att hjärnblödningen var så stor att det inte fanns något hopp.

Läs också: En främlings hjärta slår i Charlottes kropp

Trots att de var mitt uppe i sorgen och chocken kunde Mia och hennes familj snabbt ta beslutet att Ulla-Britts organ skulle doneras. De kände väl till hennes bestämda åsikt i den frågan.

– Vi hade ofta pratat om det hemma. Det var en fråga som mamma tyckte var viktig och som hon gärna diskuterade. Hon brukade säga att om man är beredd att ta emot ett organ om man är allvarligt sjuk ska man också vara beredd att ge ett organ om man skulle avlida, berättar Mia.

Mia är tacksam att hon och hennes mamma hann prata om donationer.

Mia är tacksam att hon och hennes mamma hann prata om donationer.

Hade pratat pratat om donation

Så sent som en vecka tidigare hade Ulla-Britt vid ett telefonsamtal med Mia berättat både om hur hon ville begravas och att hon ville donera sina organ.

Då tyckte Mia att det var lite obehaglig att prata om döden, men i skenet av vad som sedan hände är hon tacksam för att de hade det samtalet.

Läs också: Lina gav en njure till sin bror

– Men vi upptäckte att hon, i likhet med många andra, inte fyllt i blanketterna om att hon ville donera. I det läget underlättade det för oss att hon så många gånger klart uttryckt sin ståndpunkt.

Ville hjälpa andra

Mia tog därför själv kontakt med en läkare på avdelningen och sa att de kunde förbereda för organdonation.

Läkaren hon vände sig till blev både överraskad och lättad och förklarade att hon gjorde hans arbete mycket lättare. Oftast är det sjukhuspersonalen som måste ställa den svåra frågan till förtvivlade och chockade anhöriga.

Läs också: Madeleine fick 230 volt genom kroppen

– Det kändes så rätt. Mamma brann alltid för att hjälpa andra. Jag vet med mig att hon hade blivit glad om hon fått reda på vad som hände efter hennes död.

Lång väntan

Men väntan på sjukhuset innan de slutligen kunde ta avsked av Ulla-Britt blev lång eftersom hennes organ skulle tas om hand.

– Det tog 10–12 timmar, men på ett sätt var det skönt eftersom vi var samlade där på sjukhuset alla fyra. Mina bröder, min pappa och jag fick vara tillsammans och prata om vår sorg.

Läs också: Monika bar på fästingsmitta i 30 år!

– Och de gjorde mamma väldigt fin efteråt. Jag vet att många är tveksamma till att deras anhörigas organ ska doneras eftersom kanske undrar över hur uttagsoperationen går till och hur kroppen ser ut efteråt. Men sjukhuspersonalen visade en stor respekt för mammas kropp.

Fyra olika organ

Senare har Mia och hennes familj fått veta att fyra människor fått organ från hennes mamma. En 15-årig pojke fick Ulla-Britts lever, två män fick var sin njure och en person fick hennes bukspottkörtel.

– Det som gjorde starkast intryck på oss var den 15-årige pojken. Läget var akut för honom och utan mammas lever hade han inte överlevt, berättar Mia.

Läs också: Mohammad har hjälpt mig tillbaka till livet

– Det gjorde inte sorgen efter mamma lättare att bära, men det var ändå en tröst att hon hjälpt andra och på sätt och vis levde vidare genom de donerade organen. De tårar vi grät av sorg grät andra av lycka på de sjukhus där mottagarna av hennes organ fanns.

Levern transporterades i ilfart

Mia och hennes pappa och bröder såg när ambulansen med blinkande blåljus rullade ut från sjukhusområdet med Ulla-Britts lever.

– Det var en mycket konstig känsla att se att där åker en bit av min mamma. Det kommer jag aldrig att glömma. Samtidigt kändes det bra att hennes organ kom till glädje när hon själv inte behövde dem längre.

Läs också: Catarina lever med endometrios

– Men det är naturligtvis sorgligt att hon dog så tidigt som hon gjorde, fortsätter Mia. Hon hade så mycket mer att ge, och hon såg fram mot att få uppleva barnbarnen.

– Jag var gravid med min yngsta dotter Fanny när hon dog och min äldsta dotter Isabelle var bara ett par år gammal, säger Mia och bläddrar i ett fotoalbum och visar oss sedan ett porträtt på sin mamma.

– Mamma hade precis gått i pension efter att ha jobbat i en affär under större delen av sitt liv. Hon hade knappt varit sjuk och hemma från jobbet en enda dag.

Engagerad i Mer Organdonationer

För att hedra sin mammas minne har Mia engagerat sig som volontär för organisationen Mer Organdonationer, MOD, som kämpar för patienter som står på väntelistor i Sverige och väntar på en transplantation.

– De allra flesta är positiva till att bli donatorer, men problemet är att många inte har registrerat sig eller fyllt i donationskort. Om de inte heller har pratat med sina anhöriga om hur de vill ha det efter sin död kan deras organ inte användas.

Läs också: Ordet mirakel har förekommit om Lasse

– Det är så mycket lättare i dag att anmäla att man vill bli donator, tillägger hon. Man behöver inte fylla i ett donationskort som man sedan har i plånboken eller kontakta Socialstyrelsen för att registrera sig i donationsregistret. Det går att ladda ner ett digitalt donationskort på nätet som man fyller i och förvarar i mobilen eller läsplattan.

Text: Per-Ola Ohlsson
Bild: Stefan Lindblom och privat

Läs också

Kristin fick träffa sin okända donator

Kristinochverena

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…