Annons

Annons

Med Pelle vid min sida vågar jag lämna huset

Diabeteshunden Pelle betyder allt för Jessica. När hon fick beskedet att hon fått diabetes typ 1 vågade hon knappt lämna sitt hem. En snabb blodsockerförändring kunde få henne att förlora medvetandet och hon kände sig isolerad från omvärlden. Men men den lilla vita hunden kom både kom både 
glädje och trygghet...


Jessica och Pelle

Diabeteshunden Pelle är Jessicas hjälp i vardagen

Vintersolen skapar långa skuggor från trion som promenerar fram mellan några radhus i skånska Perstorp. Det är 25-åriga Jessica Börjeson och hennes mamma Monica som är ute och rastar 4-årige Pelle, en blandning mellan malteser och bichon frisé, med lurvig vit päls. Utöver att vara Jessicas sällskapshund håller Pelle även koll på mattes hälsostatus.

Annons

För fyra år sedan drabbades Jessica av diabetes typ 1 och över en natt gick hon från att vara som vilken 20-årig tjej som helst till en person i ständigt behov av insulin och fasta rutiner.

Den stora livsförändringen skedde julen 2012. Jessica hade känt sig krasslig en längre tid men trodde att det rörde sig om en förkylning som inte riktigt ville släppa taget.

Läs också: Vårdhunden Charlie älskar sitt jobb

– Jag kände mig allmänt hängig, trött, törstig och tänkte att det kanske hade något att göra med min astma.

Högt blodsockervärde

Men när december övergick i januari och tillståndet inte förbättrades, utan snarare försämrades, åkte Jessica in till sjukhuset tillsammans med sin mamma Monica.

Där gjordes en massa kontroller och ganska snabbt konstaterade läkarna att Jessicas blodsockervärde låg alldeles för högt. Efter ytterligare utredning visade det sig att Jessica fått diabetes typ 1.

– Jag blev helt chockad och kunde inte riktigt ta in det, att jag drabbats av en sjukdom som skulle följa mig resten av livet, säger Jessica och suckar tungt.

Det visade sig dessutom vara en extra besvärlig form av diabetes. Utan förvarning sjönk eller steg hennes värden vilket innebar att hon var tvungen att kontrollera sitt blodsocker en gång i halvtimmen, dygnet om.

Läs också: Jag låter inte Chrons sjukdom stoppa mig

–Den första tiden var jag fruktansvärt arg och ledsen och tyckte att det var så orättvist att just jag drabbats. Mitt liv blev så låst, jag vågade knappt lämna vårt hus på grund av de snabba blodsockerförändringarna.

Även Jessicas familj blev påverkad. Hennes föräldrar, Monica och Ebbe, fick plötsligt lägga om familjens rutiner och ständigt hålla koll på dotterns blodsocker.

– Första veckan jag gick i skolan efter att ha fått diagnosen ringde mamma varenda rast för att kolla att allt var okej, berättar Jessica och tittar på sin mamma med ett snett leende.

CGM mäter blodsockret

Eftersom Jessicas diabetes var så pass allvarlig fick hon en CGM, en apparat som sitter på magen och gör kontinuerliga mätningar av blodsockret. Med den slapp hon visserligen stick i fingret stup i kvarten, men Jessica hade det svårt att förlika sig med den nya livssituationen.

– Jag blev deprimerad och tyckte inte min vardag var särskilt rolig längre, säger hon och tystnar.

Men så en vårdag, en fredag för att vara exakt, var Jessica nere på stranden tillsammans med sin familj.

– Jag satt och tittade på en tjej som sprang omkring och lekte med sin hund. Hon såg så lycklig ut, säger Jessica och skrattar.

”Jag vill också ha en hund, för att få fokusera på något annat än sprutor och dagliga rutiner”, sa Jessica till sin mamma.

Läs också: Rätt kost förbättrade mitt kolesterolvärde

Hela lördagen spenderade Jessica framför datorn för läsa om och leta efter hundar. På söndagen satt hon i baksätet till föräldrarnas bil på väg hem från en uppfödare i Skövde. I sitt knä hade hon valpen Pelle, och humöret var plötsligt på topp.

Till en början var Pelle som vilket husdjur som helst, vars främsta uppgift var att vara sällskap och få sin matte på andra tankar, men snart skulle han få ett nytt spännande uppdrag.

– Jag hade hört talas om att det fanns tjänstehundar som hjälpte människor med olika handikapp, bland annat personer med diabetes.

Svenska signalhundsförbundet

Jessica började söka fakta och information på nätet och hittade Sos, Svenska service och signalhundsförbundet, som bland annat utbildar diabeteshundar.

– Deras utbildningar är omfattande och gedigna, men kostar rätt mycket. Men jag sökte stipendium från Filipsällskapets minnesfond och fick faktiskt pengar som täckte hela utbildningen, säger Jessica stolt och berättar hur hon fick åka upp till Stockholm och ta emot sitt stipendium i Riddarhuset.

Innan utbildningen påbörjades fick Pelle genomgå antagningsprov för att se om han var lämplig som diabeteshund. Bland annat kontrollerades hans förmåga att hantera olika stressituationer och instruktörerna tittade även på samspelet mellan förare och hund.

Pelle och Jessica klarade alla kontroller galant och hösten 2014 påbörjade de kursen. Arton månader senare fick Pelle och hans matte diplomet som visade att de klarat kursen.

– Men man brukar säga att utbildningen fortsätter resten av livet eftersom hunden och ägaren hela tiden utvecklas. Dessutom måste Pelle klara av ett prov som görs varje år för att få vara kvar i tjänst.

Diabeteshundens uppgift

En diabeteshund har till uppgift att kontrollera sin ledares blodsockervärde och varna när det sjunker eller höjs.

– Jag har ju CGM-apparaten men den reagerar inte lika snabbt som Pelle. Det tar omkring 20 minuter innan den signalerar förändringar, men då kan det redan vara för sent, säger Jessica.

– Det kan vara svårt att se på Jessica om hon håller på att bli låg, berättar hennes mamma Monica. Även om hon fortfarande är vid medvetande kan hon vara så pass borta att hjärnan inte riktigt fungerar. Jag har sett henne stå och göra en smörgås utan att kunna bli färdig. Hon bara står och grejar med pålägget, som om hon hakat upp sig.

Då gäller det att snabbt få i Jessica socker annars kan hon i värsta fall hamna i koma.

– Det kan fungera med honung eftersom det går att få in i munnen så slemhinnorna tar upp sockret. Men vid några tillfällen har vi fått ringa till ambulansen som fått komma och ge Jessica glykos intravenöst.

En känslig nos

Men med Pelles känsliga nos förändrades förutsättningarna. Han reagerar direkt och markerar tydligt när värdena förändras. När blodsockervärdet är för högt ställer han sig upp med tassarna ovanför Jessicas knän, och när det är för lågt buffar han till under hennes knän.

Numera vågar Jessica ge sig ut utan att vara rädd för att bli så dålig att hon förlorar medvetandet.

– Nu kan jag träffa kompisar och gå ut och handla. Jag sätter bara på Pelle hans tjänsteväst, säger Jessica och pekar på den gulsvarta västen med texten Service- och diabeteshund som Pelle bär. Med den på sig får han följa med in i butiker och allmänna platser dit husdjur normalt inte får följa med.

– Tyvärr är det många som inte känner till vad en servicehund innebär. Jag önskar att de som undrar kommer fram till mig och frågar så berättar jag gärna. Servicehundar räddar faktiskt liv, säger Jessica samtidigt som hon låser upp dörren till sin lägenhet.

I hallen tar hon av Pelle västen och han kilar direkt bort och lägger sig bakom soffan.

– Det är Pelles favoritplats. När han är ledig lägger han sig antingen där eller under sängen där ingen kan störa honom. Men förändras mitt värde reagerar han direkt och det känns jättetryggt.

Läs också

Bästa vännen Benji fanns på ett hundhem

benji-puff


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/