Annons

Annons

Det var brinnande passion direkt

När de möttes var de båda gifta och hade barn. Trots att de blev passionerat förälskade gick de skilda vägar. Både Annika och Karin trodde att de lyckats leva vidare, nöjda var och en på sitt håll...


mariakarin

Annikas vackra sång hörs i bakgrunden när Karin släpper in oss i den ombonade lägenheten i Granloholm, ett par kilometer nordväst om centrala Sundsvall.
– Musiken spelar en väldigt stor roll i vårt liv – det var faktiskt Annikas sånger som ledde till att vi träffades första gången, säger Karin Berg Klaving, 58, med ett stort leende och ber oss sitta ner vid bordet i det rustika köket.
Karin och hustrun Annika Edin, 62, ser ofta på varandra, ler och skrattar mycket. Det är svårt att tänka sig att deras kärlekshistoria tagit sådana omvägar innan de äntligen kunde landa tillsammans…

LÄS MER: Estrid sökte kärleken i Allers – och fann den i Anna!

På 1980-talet hade både Karin och Annika och deras respektive makar anammat den gröna vågen, en trend som innebar att man flyttade ut på landet och levde ett miljömedvetet liv. Karin och hennes dåvarande man drev jordbruk tillsammans med ett annat par medan Annika och hennes man drev en kvarn inte så långt därifrån. Annika och Karin kände till varandra, men var inte närmare bekanta.
1983 råkade Karin ut för en svår olycka.
– Jag föll ner från höskullen och landade med huvudet före. Det blev en lång sjukhusvistelse och rehabilitering innan jag var tillbaka hemma igen. Jag är fortfarande inte riktigt återställd. Jag har problem med minnet, och är sjukpensionerad sedan en tid tillbaka.
Efter olyckan hade Karin svårt att hitta sig själv och komma tillbaka till livet. 1993 fick hon ett kassettband av en god vän, med sånger som Annika spelat in.
– Sångerna gick rakt in i hjärtat på mig. Jag kände äntligen att det fanns någon som tänkte som jag. Melodierna var så vackra och texterna handlade om precis det jag gick och tänkte på. Det slutade med att jag skrev ett tackbrev till Annika, fortsätter Karin.
Annika – som då hade fyra barn hemma varav den yngsta var fem år – mådde inte heller bra.
– Jag grubblade över min identitet och hade mycket ångest. Jag kände att jag inte var den jag ville vara. Att skriva sånger och sjunga blev ett sätt att bearbeta detta på. När Karins brev landade hos mig och jag förstod att någon hade sett och hört mig blev jag överväldigad, berättar Annika, 62.

LÄS MER: Sune och Sonja blev kära på kyrkogården

Annons

Glödande kärleksbrev

De började brevväxla, och efter att Karin i ett långt brev berättat hela sin livshistoria, ringde Annika upp henne och de bestämde träff.
– Det var inte bara kärlek vid första ögonkastet – det var brinnande passion. Vi skrev glödande kärleksbrev till varandra varje dag, säger de i munnen på var-andra.
Annika var beredd att lämna sin man, men Karin – som hade två barn i tonåren – kunde inte hantera den stora passionen och bröt förhållandet efter några månader.
Två år senare skilde sig Annika och hennes man.
– Jag var förtvivlad, men han uppmuntrade mig och sa: ”Ska du inte gå ut och träffa en tjej nu då?” berättar Annika.
1998 flyttade hon till Sundsvall med sina fyra barn.
– Där tog jag kontakt med RFSL där jag fann gemenskap och mod att vara sann mot mig själv och andra. Samtidigt började jag ägna mig alltmer åt min musik.
Karin hann flytta till både Höga kusten och Norrköping, och gifta sig med ytterligare en man innan hon slutligen slog sig ner i Märsta.
– Jag bestämde mig för att i fortsättningen leva enbart för mina barn och barnbarn, berättar hon.
Trots att åren hade gått hade ingen av dem  kunnat glömma den andra.

LÄS MER: Rädda äktenskapet med de fyra s:en

– Julen 2013 fick jag en dator av min son. Jag gick in på Facebook och hittade Annika. Jag tänkte bara: Gud så vacker hon är. Hon hade även lagt ut sina sånger på sidan, bland annat sången Doft av skvattram, som hon skrev till mig när det hade tagit slut. Jag spelade sångerna om
och om igen, men vågade först inte ta kontakt. Jag hade ju svikit henne så djupt, säger Karin.
I samma veva hade Annika bestämt sig för att gå i pension från sitt jobb på hemtjänsten för att kunna ägna mer tid åt musiken.
– Även om jag var öppen för att träffa någon kände jag mig nöjd med att vara ensam. Jag kände det som att jag äntligen hade hittat lugn och ro i mitt liv, säger hon.
Karin tänkte alltmer på Annika och i mars 2014 kunde hon inte hålla sig längre – hon skickade en vänförfrågan på Facebook till Annika.
– Först kände jag lite skepsis när jag förstod att det var ”min” Karin, men jag tvekade inte mer än någon minut innan jag accepterade förfrågan. Jag hade aldrig glömt Karin, och tavlorna hon målade till mig 1993 hade jag fortfarande på väggen, berättar Annika.
I maj samma år åkte Karin upp till Sundsvall för att hälsa på.
– Annika såg precis likadan ut, bortsett från att hennes hår var lite silverfärgat, och hennes varma kram kändes exakt som jag mindes.
Kärleken blossade upp med full kraft. Annika och Karin tillbringade en härlig helg tillsammans, och hela sommaren reste de runt i Sverige tillsammans och hälsade på kompisar och släktingar.
– Vi förlovade oss i augusti och bestämde att vi skulle gifta oss, men visste inte riktigt hur det skulle gå till. Vi hade ju var sitt liv på olika håll.
Under ett besök i Sundsvall senare på hösten sa plötsligt Karin till Annika:
– Kan vi inte bo här hos dig? Som jag har älskat dig – när jag nu får chansen vill jag slå till.
Annika blev överlycklig och åkte ner till Märsta för att hjälpa Karin att ta upp de sista grejerna till Sundsvall.
Under våren har Annika och Karin gett ut den gemensamma cd-skivan Segla ut! med sina egna sånger.
– Usch! Jag kan verkligen inte sjunga, men Annika tvingade mig. Och det var faktiskt ganska kul, medger Karin och blinkar till
Annika.
Vi går in i musikrummet där Annika förvarar sina gitarrer och sitt piano.
– Det här är tavlorna som Karin har målat. Hon är jätteduktig, och det är hon som har målat omslaget till skivan, förklarar Annika stolt och visar upp hustruns alster.

annikakarin2

Känslofyllt bröllop

Den 30 juni, mitt under Pride-festivalen i Sundsvall, gifte sig nämligen Karin och Annika i Gustav Adolfs kyrka.
– Vi vet hur mycket öppenhet förändrar och hur mycket glädje och kärlek det kan leda till och därför var vårt bröllop öppet för alla som ville vara med i kyrkan.
Bland gästerna fanns parets sex barn, deras fyra barnbarn och Annikas före detta man.
– Mina två ex ville också vara med, men kunde av olika anledningar inte, säger Karin.
Mitt under bröllopsakten fick hon och Annika en rejäl överraskning.
– Vi hade en kompis som spelade och sjöng Jonas Gardells sång Aldrig ska jag sluta älska dig. När det var dags för sista versen klev plötsligt våra sex barn upp och sjöng den tillsammans. Det var helt underbart. Att känna att de inte bara accepterar vår kärlek utan dessutom gläds över den är underbart. Vi är verkligen förunnade. 

Text: Irene Hedblom
Bild: Eva-Lena Olsson och Katarina Sundman

Vill du läsa fler fina historier? Prenumerera på vårt nyhetsbrev!


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/