Annons

Annons

Det kom ett brev till redaktionen…


Dela din historia med oss
Skriv till Allers medarbetare Anna Karin Ericson om du har någon erfarenhet som du vill dela med dig av. Du kan vara anonym om du önskar det. Mejla till: direkt@allers.se

Lasarbrev-barncancer

Varje dag kommer det brev till Allers från våra läsare. Brev med berättelser ur det verkliga livet, berättelser som får oss på redaktionen att skratta, bli nyfikna, känna med – och ibland fälla en tår. Häromveckan kom det ett brev som berörde oss extra mycket:

Kampen mot cancern

Jag vaknar och ser solen lysa bakom rullgardinen. Ännu en fin dag. Vänder mig om och tittar mot sängen alldeles bredvid mig. Ser hennes smala axlar och lilla rygg. Det fjuniga lilla huvudet som inte går att låta bli att pussa på eller stryka över. Hon är det vackraste jag vet. Och så här i lite skumt morgonljus kan man lätt glömma kampen som pågår inne i den lilla kroppen.
Bredvid hennes säng står ställningen med pumparna som med ett surrande ljud kör in cytostatikan i min lilla unge. Samtidigt får hon mediciner för att stoppa illamåendet som kommer och andra mediciner för att skydda vissa organ för gifterna som sköljer igenom hennes blod. De trycks ut i hennes blodomlopp och ut i cellerna, och som soldater i krig letar de efter fienden, cancercellerna. De förstör och river i friska celler efter vägen och lämnar spår i och på hela kroppen. Det första de gjorde var att bryta ner hårsäckarna, på någon vecka försvann håret på huvudet och därefter följde ögonbryn och ögonfransar. Dygnet om surrar apparaten bredvid henne och dygnet om pågår den här kampen i hennes lilla kropp.
I natt hjälpte jag henne till toaletten. Vi är så trötta båda två. Jag satte mig ner bredvid henne. Hon tittade på mig, sökte min blick och hennes ögon såg ut att tillhöra en 100-årings, och hon sa: ”Mamma, jag orkar inte.” Min mun sa förlåt. Förlåt för att du måste gå igenom det här. Förlåt för att jag inte kan ta bort det onda ur din kropp. Förlåt för alla nålstick, biopsier, sövningar och operationer som du måste utstå. Förlåt för att du inte har något val. Du måste bara göra det här, för du har en dödlig sjukdom som annars tar dig ifrån oss. Förlåt.
Snart vaknar hon och träningen för dagen påbörjas. Att lära sig det hennes kropp kunnat länge men som genom operationer för att få bort tumörerna måste läras om. Det gör ont och ögonen tåras och hon skriker av frustration, ilska och smärta.
Och det gör ont att stå bredvid. Att se men inte kunna göra något, utom att uppmuntra, trösta, försöka få henne att leka och spela spel och komma ihåg att vara barn. För mitt i allt är det ändå det som ger kraft och helande. En lek. Bus med en kompis. Skratten och att lyckan strålar ur hennes ögon. Att bara få vara barn. De tillfällena ger kraft och styrka att klara de svåra stunderna.
De fantastiska familjerna vi möter på onkologavdelningen gör att man orkar. Att se att det finns så mycket liv och lycka trots att man kämpar för sitt liv. Vi vet vad de andra genomgår och förståelsen gör det enkelt att prata. Barnen diskuterar behandlingar och operationer som om det vore smågodis de pratar om. En annan värld och vår verklighet just nu. En verklighet som kantas av känslor som snurrar runt och som skapar krockar i kroppen som bearbetas genom de här samtalen med andra i samma situation.
Men en sak är vi överens om, barncancer borde inte få finnas. Stöd Barncancerfondens arbete.

Annons

Helle

Fotnot: Barncancerfonden har plusgiro 90 20 90-0 och bankgiro 902-0900
/Redaktionen

Skriv till Läsarbrevet,  Allers, 251 85 Helsingborg eller mejla till: lasarbrevet@allers.se
Bild: Shutterstock

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida… http://www.allers.se/page/1/