Annons

Annons

Hon gick från barnskådis till professor

"Farbror Melker, vet du vad?" måste vara en av de mest välbekanta replikerna från svensk tv. Som Tjorven i Saltkråkan blev skådespelaren Maria Johansson folkkär som få! Och sedan bytte hon karriär.

Mejla Skriv ut
Dela (1.87k)

 Foto: Stefan Nilsson

Här är ”Tjorven” Maria Johansson i dag

Vi har stämt träff med professor Maria Johansson på Stockholms dramatiska högskola. En blond vänlig 60-årig kvinna möter upp, hon utstrålar lugn och auktoritet. Men så spricker ansiktet upp i ett lite busigt leende som vi känner igen väl. Jovisst är det Tjorven som lyser igenom ett ögonblick. Tjorven från Saltkråkan, en av våra mest älskade karaktärer i en av våra mest älskade tv-serier.

Marias livsväg har gått från hyllad barnstjärna till respekterad professor. Men det tog ett tag innan hon lämnade den inslagna banan.

– Som vuxen valde jag först att gå vidare som skådespelare. Alla somrar vi arbetade med Saltkråkan lärde mig hur meningsfullt det var att jobba i ett team, där alla behövdes och drog åt samma håll. Där var och en hade sin uppgift och alla var lika viktiga. Även vi barn. Därför valde jag från början teatern, för att vara en del i ett skapande team. Inte för att jag hade något intressant inre som jag ville visa upp. Utan för att få vara en pusselbit bland de andra.

Och så bryter det där leendet fram igen. För där utanför Marias fönster, på gården till teaterhögskolan, har en konstnär lagt in stora dekorativa pusselbitar i stenläggningen.

Tjorven och hennes Båtsman, ett älskat tv-team! Bild: Sjöberg Bild Båtsman

Tjorven och hennes Båtsman, ett älskat tv-team! Bild: Sjöberg Bild

Maria började på teaterhögskolan 1978 och arbetade sedan på Dramaten i fyra år. I 20 år arbetade hon som skådespelare i olika sammanhang.

– Tills jag till slut blev så innerligt trött på detta att bli granskad och bedömd vad jag än gjorde i mitt yrke. Tänkte ibland att ”sitt inte där och glo på mig när jag jobbar”!

Läs också: Prins Daniel är min drömgäst!

Det blev några år som regissör, tills Maria hamnade på Göteborgsoperan som regissör år 2000.

– Jag visste inte mycket om opera då, så jag fick lov att börja plugga. Fick sitta längst bak i en föreläsningssal och bara ta in. Ingen såg på mig, ingen bedömde mig. Då insåg jag: Det här vill jag fortsätta med!

Doktorsavhandling

Det låter så lätt när hon berättar. Hon bara tog en magisterexamen, började doktorera i praktisk teatervetenskap och la fram sin doktorsavhandling Skådespelarens praktiska kunskap 2012.

Och blev professor vid samma teaterhögskola där hon en gång hade börjat som elev.

– Jag ville gräva och hitta ny kunskap som kunde komma andra till gagn. Och när jag gör något vill jag göra det på riktigt!

Och så kommer det där välbekanta busiga leendet igen.

– Jag var så trött på hur vårt yrke skildrades. Glamouröst, skandalöst och mystiskt. Jag ville i stället undersöka yrket utifrån mina egna erfarenheter.

– Jag var så trött på hur vårt yrke skildrades, säger Maria och bytte bana.

– Jag var så trött på hur vårt yrke skildrades, säger Maria och bytte bana.

Och egna erfarenheter har ju Maria haft längre än de flesta.

– Ja, det började redan när jag var fyra år. Min storasyster gick på lekteater, men där måste man vara fem år. Då tjatade jag mig till att få börja jag också! Min syster hade fått vara med i barnprogrammet Sigges cirkus och fått sitta i knät på Sigge Fürst. Det ville jag också få göra!

Det blev ingen Sigges cirkus för Maria. I stället sökte man efter barn som kunde medverka i en tv-serie som skulle heta Vi på Saltkråkan.

– Jag sökte. Det var kul, några enkla prov bara. Och när de sedan ringde och sa att jag fått rollen som Tjorven, sa jag bara ”det visste jag redan”. Jag såg att farbror Olle (Olle Hellbom, regissören) satte en stjärna vid mitt namn!

Det blev som vi alla vet ett mycket lyckat val. Kanske för att Maria blygsamt beskriver sig själv som barn som ”orädd, oproblematisk – och inte så genomtänkt”.

Inspelningar i skärgården

Det blev också början på en uppväxt som skulle bli mycket annorlunda. Varje sommar i fem år arbetade Maria på inspelningarna i Stockholms skärgård.

– Det var en väldigt rolig tid, men vi barn hade klart för oss att det var ett arbete vi gjorde.

Läs också: 25 år sedan Lasermannen satte skräck i hela Sverige

Alla barn som deltog i inspelningarna bodde med en barnflicka på ett pensionat.

– Heta dagar fick vi bada med barnflickan först fram mot kvällen efter inspelningarna. Och om vi badade måste vi fråga: Får vi doppa håret eller ska det vara torrt till nästa inspelning? Det blev också mycket åka bil – med vuxna som rökte! På kvällarna fick vi ofta ravioli på burk. Jag minns också regn och blåst och tjocka jackor, och mycket bara sitta och vänta.

Astrid Lindgren på besök

Ibland kom Astrid Lindgren, som skrivit manus till serien, själv och hälsade på.

– Då hade hon med sig kassar med barnböcker till oss barn, både hennes egna och andra från förlaget. Och tårta till hela filmgänget!

Läs också: 10 klassiska Astrid Lindgren-citat vi aldrig glömmer

Föräldrar fick inte vara med vid inspelningarna, men Maria minns att hon brukade få öroninflammationer och då fick hon åka hem och stanna där några dagar tills hon blev bra.
– Det var skönt!

Ett känt barn

När Maria var 12 år var inspelningarna över och hon fick sitt första riktiga sommarlov.

– Det kändes så tomt! Jag frågade min syster ”men vad gör ni hela somrarna?”.

Läs också: Alex Schulman: Det var en form av tortyr att skriva boken om mamma

Maria hade blivit en kändis från dag ett, och kändisskapet fortsatte att följa henne även efter att inspelningarna var över.

– Det påverkade allt. Jag kunde inte gå in i eller ut ur ett rum utan att det fanns med. Antingen att människor blev ”konstiga” – eller att jag själv blev det. Men mina vänner och skolkamrater vande sig snart. Och mina föräldrar var kloka och skyddade mig mot avigsidorna. De var nog stolta över mig, men gjorde ingen stor grej av det. De hade varit lika stolta om jag hade gjort en fin keramikvas!
Maria ler stort.

– Jag har ju också fått otroligt mycket positiv uppmärksamhet – kanske lite för mycket ibland. Men det har varit en oerhörd fördel att ha varit med om något som är så positivt, som människor blir glada av.

– Jag är faktiskt oförskämt nöjd med livet just nu, säger Maria.

– Jag är faktiskt oförskämt nöjd med livet just nu, säger Maria.

Sönerna såg Saltkråkan

Marias båda söner tittade på programmen om Saltkråkan när de var barn.

– Jag berättade för dem att den där lilla Tjorven på tv:n var jag. Men den yngste hade svårt att få ihop att den där lilla ungen kunde vara hans mamma. Så han var tvungen att kolla i eftertexterna varje gång att mitt namn faktiskt stod där!

Ingen av sönerna har gått i Marias fotspår. Den ene arbetar med fotografi och den andre med möbeldesign – så båda har ändå valt någon form av konstnärlig verksamhet. Maria känner sig väldigt tillfreds med tillvaron just nu.

Läs också: 10 fiktiva pappor vi aldrig glömmer

– Det är lugnt. Mina söner är vuxna och har sina egna liv. Vi umgås lagom mycket. Jag har också min särbo som är mig mycket kär. Vi har mycket roligt tillsammans. Men umgänge är viktigt även med vänner. Jag är vänfast och ägnar mycket tid åt att hålla kontakt och bjuda både vänner och familj på middag.

Och att åter få vara en pusselbit i ett sammanhang med studenterna på teaterhögskolan ser hon som en ynnest.
– Jag är faktiskt oförskämt nöjd just nu!

Text: Carin Hedberg
Bild: Stefan Nilsson, Sjöberg Bild

Save

Save

Save

Save

Save

Save


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…