Annons

Annons

Den fasta telefonen får vara kvar ett tag till!

Det är inte så ofta som det ringer på den fasta telefonen numera. En och annan säljare. Farmor och mormor. Fast det blir också mer och mer sällan.


Illustration: Victoria Plantin

Tror min pappa i första hand ringer på min mobil. Och barnens kompisar ringer definitivt aldrig på den fasta telefonen! Ändå kan jag inte göra mig av med den. Det känns som en säkerhet att ha den, som de gånger som man behöver nå någon hemma och jag verkligen vill att de ska höra och svara.

Annons

För det gör de inte alltid på mobilen – om den är urladdad eller är inställd på ljudlöst. Om den ligger med skärmen neråt ser de verkligen inte att jag ringer.

Gilla Allers på Facebook

Den här dagen var jag själv hemma. Sonen och maken åkte skidor. Dottern hälsade på en kompis tjugo mil bort. Jag hade egentid – gick runt och pysslade i lugn och ro. Funderade på vad jag kunde slänga för saker för att få det luftigare hemma. Tittade på den fasta telefonen, den hade kanske gjort sitt… Men plötsligt var det den som ringde. Dottern på andra sidan linjen var upprörd:

– Alltså mamma, hur tänkte du nu! Hur ska jag nu kunna nå dig? Ska du ut någonstans i dag, eller håller du dig hemma?

För att förstå hennes upprördhet krävs en förklaring. Jag brukar lämna laddningssladden till mobilen på jobbet och lånar alltid barnens hemma på helgen. Men nu var ingen av dem hemma och min telefon var på upphällningen. Och gud förbjude att de lämnar sladdarna hemma. De tar sin sladd med sig även om de bara ska till kompisar i närheten. Laddar till och med på stadsbussen.

För att vara en informativ mamma hade jag därför skickat ett sms till familjens medlemmar i sista stund som löd: ”Mobilen dör snart, inget batteri, ingen laddare hemma.” Det var då som dottern fick panik av att hon inte skulle kunna nå mig om jag skulle få för mig att ta en långpromenad ner till stan, som jag brukar göra. Och jag insåg att hon verkligen är ett barn av sin tid. Som skräms av tanken på att vara onåbar.
Då skulle hon varit med förr. När jag stod i en telefonkiosk någonstans utanför Los Angeles och inte hade tillräckligt med pengar för att fortsätta mitt samtal, och sprang hem till kompisen och hämtade fler mynt att lägga på. Min samtalspartner i andra änden väntade. Eller när mina föräldrar inte kunde nå mig när jag pluggade i Frankrike. De fick snällt vänta därhemma tills jag köpt ett telefonkort och ringde från en kiosk. Det kunde bli i dag eller i morgon…

När min pappa jobbade utomlands som ung, kanske han ringde collect call någon gång, men mest fick hans mamma vänta på brev. Om jag inte går att nå för att jag går på stan i två timmar, det är väl ingen katastrof eller? Det kan till och med vara skönt för oss alla, att inte ständigt kolla på mobilen. Men det fanns tillfällen förr då en mobil hade varit användbar. Som när jag gick i gymnasiet och reste ensam på språkresa till La Rochelle. Det blev något missförstånd mellan oss och värdfamiljen om när jag skulle komma. De trodde att jag skulle komma en dag senare och hade åkt till sin stuga för att sova över.

Så när jag anlände till stationen i La Rochelle blev jag inte hämtad som alla andra språkelever. Jag tyckte att det var märkligt men minns inte att jag var rädd. När jag hade väntat ett tag tog jag till slut en taxi till familjen. Jag hade ju adressen.
Så där stod jag i den lilla byn utanför stan och knackade på deras dörr. Utan att de svarade. De var ju i sin stuga. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag satte mig på trappan till deras hus och väntade. Vet inte hur länge jag suttit där när mamman i familjen plötsligt kom med sin stora van. Hon hade fått ett ärende hem. Eller hade hon känt på sig att jag var där?

Hon blev chockad av att se mig. Men det löste sig ju till slut i alla fall – utan mobil – och det blev en bra sommar när jag kommit till rätta. Dessutom fick jag en bra historia att berätta för dottern när hon ifrågasätter att jag inte har laddat mobilen. Den fasta telefonen, den får vara kvar ett tag till!

Text: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här!

 



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...