Annons

Annons

”De ordnar hela vårt bröllop!”

När Ung cancer bad sina medlemmar att komma med julönskningar, lättade Elias sitt hjärta och önskade...att få gifta sig med sin Lotta.


eliasrydberg

”Ni frågade efter min största önskan; den är stor, den är galen och kanske också lite märklig. Men det är att kunna gifta mig. Det är inte möjligt med minimiersättning från Försäkringskassan, så min önskan är att få hjälp med ett bröllop. Jag vill göra detta för min sambo Lotta som har varit helt otrolig i min kamp mot cancern. Utan henne hade jag aldrig orkat kämpa som jag gör.”

Annons

Drygt två timmar efter att Elias julklappsönskning publicerats på organisationen Ung cancers Facebooksida var allt klappat och klart. Allt från festlokal, till blommor, catering, klänning och inbjudningskort hade erbjudits – av för Elias och Lotta okända människor.
– Vi skulle kunna gifta oss tio gånger om, utbrister Lotta och ler. Det är fantastiskt hur man kan hjälpas åt. Om alla gör något litet så kan det bli något väldigt stort. Man får sig en tankeställare…
Vi sitter i köket hemma hos 28-åriga Lotta och 31-årige Elias i Västerås. I Lottas knä ligger den lille hundvalpen Alf och sover.
– Jag visste inte riktigt vad jag skulle önska mig, berättar Elias. Det fanns inget materiellt jag ville ha, men jag ville ju ha ett bröllop. Fast jag hade inte en tanke på att det skulle ge något. Jag tänkte att det var en för stor önskan.
– Vi var helt chockade, minns Lotta. När de ringde från Ung cancer och undrade om storlek på klänning… Det var en rolig dag! Och just nu hjälper det oss jättemycket att tänka på bröllopet.
– Ja, håller Elias med. Det tar bort lite fokus från sjukhus och cancer.

Som en mardröm

Det var i slutet av 2013 som Elias fick beskedet att man upptäckt en tumör i hans lever.
– Jag hade haft ont under bröstbenet och onormala svettningar på nätterna, berättar han. Familjeläkaren trodde att det berodde på stress, men efter någon vecka åkte jag ändå till akuten. Jag ville kolla upp det.
Lotta, som vid tillfället studerade och befann sig i skolan då Elias fick beskedet, beskriver det som en mardröm när Elias ringde henne.
– Det kändes jätteoverkligt, minns hon. Jag avbröt allt och åkte hem.
– Jag kände mest tomhet, säger Elias. Jag vet inte riktigt vad jag tänkte – flera diagnoser passerade genom huvudet.

Vad det var för typ av tumör kunde man dock inte ge svar på vid tillfället. Det krävdes ett flertal röntgenundersökningar innan det konstaterades att Elias drabbats av en avancerad gallgångscancer.
– En operation planerades till januari 2014, berättar Elias. Fram till den, från november till januari, levde vi i nuet – dag för dag.
Operationen gick dock bra och kirurgen var nöjd. Men sex veckor senare kom det tunga beskedet. Tre nya tumörer hade upptäckts.
– De var inte alltför hoppfulla då, minns Eilas. Jag fick cellgifter, fast mer i bromsande syfte. Men lyckligtvis visade det sig att cellgifterna tog bättre än man hoppats på och kirurgen ville försöka operera igen.

Det var i mitten av sommaren och operationen bokades till slutet av augusti.
– Vi har nog aldrig gjort så mycket som den sommaren, fortsätter Elias och ler lite.
Han förklarar att det trots allt gick att njuta och ta vara på de fina dagarna.
– Tankarna fanns där hela tiden. Men målet var ju operationen.
– Och vi har hela tiden haft ett jävlar anamma och en kämpaglöd, fyller Lotta i som även hon varit sjukskriven under Elias sjukdomstid. Vi har tänkt att det här ska vi fixa, och det har gett oss mycket. Det och att vi har försökt leva nu, och göra allt vi vill göra. Och vi har hela tiden sagt att vi gör det här tillsammans.

eliasrydberg2

Lever i nuet

Elias nickar, tar en klunk av sitt te och berättar sedan att även operation två gick bra, bättre än förväntat. Efter den följde cellgifter i tre månader – men när man sedan röntgade syntes det en ny tumör. Igen.
– Och det är där jag är nu, konstaterar Elias. Det var såklart ett bakslag, men det är som det är. Vi får fortsätta kämpa. Vi är mitt uppe i att diskutera behandlingsalternativ nu.
– Det var ett fruktansvärt jobbigt besked, säger Lotta och tittar ner på Alf som rör lite på sig. Men Elias är så himla stark. Och när vi fick höra att det var just den här tumörformen sa läkaren direkt att det är en väldigt allvarlig cancer, så det har vi haft med oss hela tiden. Men man försöker finna hopp ändå och det tycker jag vi har lyckats med.

Och nu är det bröllopet som äger rum i juni i Skerike kyrka som ligger i fokus.
– Det känns fint att vi får den här dagen med alla som stöttat oss – våra vänner och vår familj, fortsätter Lotta och ler lite. Och så hoppas vi att vi kanske kan få komma i väg på någon liten resa efteråt.
Förutom att Elias och Lotta, som varit ett par sedan 2007, genom Ung cancer har fått möjlighet att uppleva sitt drömbröllop så har organisationen betytt mycket för dem båda under Elias sjukdomstid.
– Någon månad efter cancerbeskedet tipsade min syster om Ung cancer, berättar Elias. Då gick vi med alla tre.
– Det har hjälpt oss jättemycket, verkligen, fyller Lotta i. Inte bara Elias utan även mig som anhörig.

Hon tystnar lite och säger sedan:
– Första tiden var en enda mardröm. Jag ville bara vakna. Just när vi skulle börja våra liv… det kom verkligen som en blixt från klar himmel. Men vi har haft jättebra stöd från vänner och familj.
Lotta klappar lite på Alf – ”han hjälper oss också jättemycket” – och förklarar sedan att hon har känt sig väldigt maktlös och att hon i början satte sig själv i andra hand.
– Jag har velat finnas där hela tiden för Elias. Det var svårt att tänka på sig själv över huvud taget i början. Jag gjorde inte det alls. Jag ville bara vara med honom. Jag slutade träna och träffade inte mina kompisar. Men nu har jag lärt mig att man måste ta hand om sig själv också, det är viktigt.

Vill tacka alla

Vi pratar lite mer om bröllopet – och återigen poängterar Lotta och Elias hur mycket det betytt för dem att få något annat att tänka på, och hur överrumplade de blev av den enorma respons Elias önskan fick.
– Men nu börjar det sjunka in att vi faktiskt ska gifta oss, säger Lotta.
– Ja, det blev lite mycket att ta in där i början, men på ett positivt sätt mitt i allt, fyller Elias i. Nu har man hunnit landa lite.
Lotta ser på Elias och lägger sedan med ett leende till:
– Du hade ju en middag för två som andrahandsval! Och det tänkte vi att vi kanske skulle kunna få.
– Ja, de kontrasterna, säger Elias och ler även han.

Han lutar sig fram över bordet och fortsätter sedan:
– Jag vill såklart tacka alla som hjälpt till och alla som hörde av sig men kanske inte blev delaktiga. Alla som visade att de brydde sig.
– Det är så häftigt att folk verkligen vill hjälpa till, konstaterar Lotta.
Förutom när det gäller bröllopet är Elias och Lotta försiktiga med att tänka för långt framåt.
– Kampen fortsätter, och i stället för att säga att 2015 ska bli bra så tar vi en dag i taget utan att tänka, hoppas och önska så mycket, säger Lotta.
Hon ser återigen på Elias och fortsätter sedan:
– Vi försöker göra det bästa av varje dag och varje situation vi hamnar i. Man har förändrats under den här tiden… hur man tänker och hur man är.

♥ Klicka här för att komma till Elias och Lottas blogg.

Text: Lina Norman Bild: Pernilla Wahlman

Läs fler gripande reportage

Vår son föddes med cancer

Kristin fick träffa sin okända donator


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/