Annons

Annons

Därför följer jag ibland efter främlingar på Systembolaget

Jag vet inte hur du gör när du ska ha bjudning och ska handla vin för att servera dina gäster. Jag har mitt alldeles eget system.


27_systemet

Illustration: Victoria Plantin

Då jag sällan orkar läsa några vinrecensioner, ens i min egen tidning trots att de är bra, följer jag i stället ett par andra kriterier när jag ska välja. Det är mer sport.

Jag tar mig till Systembolaget. Jag är ingen storhandlare, men tycker om att gå och titta i deras hyllor. Särskilt letar jag efter vinsorter som har många hylletiketter: petflaska, lätt flaska, ekologiskt.

Ju fler till samma flaska, desto bättre. Den som har flest vinner. Med begränsat urval kan jag lättare bestämma mig.
Om det står ”nyhet” på hyllan under flaskan är det extra intressant för en gammal nyhetsreporter, som jag en gång var.

Men att titta på hylletiketter räcker inte. Det är fortfarande för mycket att välja mellan. Flaskor med kändisansikten räknar jag bort. Det är alldeles för modernt för mig och det känns konstigt att de ska sitta och titta på mig under hela middagen.
I stället går jag på känsla. Var har jag lust att befinna mig i dag?

Om jag är nostalgisk och tänker på när jag var student i Bordeaux går jag till hyllan med franska viner. I den här stan fick jag lära mig att hur man får vinet i gungning i glaset och, genom att betrakta dropparna som faller ner, avgöra vinets kvalitet.

Ibland är det Lena Linderholms gula citronduk på mitt middagsbord som får styra och jag väljer något med känslan av Provence. När jag drömmer om en USA-resa med familjen korsar jag över Atlanten till de amerikanska vinerna, och så fortsätter det.

En sak som är mycket viktigt är flaskans utseende. Jag kan tänka mig att handla vin på petflaska, för jag tycker att det är ganska smäckra flaskor.

Annars gillar jag sådana med lite rundad form, som att man har funnit dem på botten av ett gammalt sjörövarskepp.
Etiketten får gärna vara rejält utsmyckad, ungefär som en gammal ortodox kyrka.

Om det dessutom är påklistrat en medalj från en smaktävling är det extra bonus. Jag noterar sällan vad det är för tävling. Men ett pris är ett pris!

Ibland kommer jag ändå bara hem med samma grejer, trots mitt tillvägagångssätt. Eller kanske på grund av det. Det blir bra, men tråkigt. Därför går jag ibland på lite andra saker, som att välja ett vin som är nästan utplockat. Det måste ju bara vara bra, eftersom det nästan är slut. Många har velat ha det.

Sedan har jag en annan lite galen metod som du kan testa om du vill. Jag har någon gång följt efter en annan person i affären och valt vad de har valt. Det ska gärna vara en person som ser ut att ha gått på massor av vinprovningar och har läst de flesta recensioner.

Typ en lagom rund herre i sina bästa år. Inte Karlsson på taket då, utan en man utan propeller, men gärna med någon slags sökmotor som gör att han väljer rätt. Och han får gärna ha en snygg mustasch; det brukar vara bra herrar.

En gång hittade jag en sådan man med perfekt vinmustasch som rullade sig vid sidorna. Det syntes att han hade jobbat på den, och jag kopplar gärna ihop ett sådant intresse med allmän visdom.

Han var Sherlock och jag var Watson, fast han visste inte om det. Han var målmedveten och det var jag med. En flaska till honom, och en flaska till mig… Som jag fick beröm av våra middagsgäster sen!

Men jag måste ändå uppmana till försiktighet med att använda den här metoden. Det är faktiskt inte tillåtet att följa efter folk, så det är med måtta och på egen risk. Och om din vingubbe går åt fel håll, till whiskeyhyllan, kan du alltid vända om…

Christel

Text: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här.


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…