Annons

Annons

Carolina Klüft retades i skolan: ”Idrotten var min frizon”

Friidrottsstjärnan Carolina Klüft berättar i Allers om sitt nya liv som mamma, om sin tuffa skoltid och om sin rädsla för döden.


Mindotterarmittlivsstorstaprestation

– Min dotter är mitt livs största prestation, säger Carolina ”Carro” Klüft.

Carolina Klüft: Min dotter är mitt livs största prestation!

Drygt fyra år har gått sedan Carolina ”Carro” Klüft avslutade sin aktiva friidrottskarriär. Trots det ser hon fortfarande lika vältränad ut när hon kommer mot oss på Riddarholmen i Stockholm.

Annons

– Men numera tränar jag alldeles för lite, bara en till två gånger i veckan, säger hon skuldmedvetet. Tack och lov räddas jag av att jag fortfarande har god grundfysik. Jag behöver än så länge inte anstränga mig för att behålla den.

Skiljer idrott och privatliv

Vårt möte med Carro sker på Norstedts förlag. För även om hon sedan flera år tillbaka bor i Stockholmstrakten tillsammans med maken Patrik Klüft (tidigare Kristiansson) och dottern Laleh, 2, vill hon inte att intervjun ska genomföras i hemmiljö. Carro har nämligen under hela sin karriär varit noga med att skilja på idrotten och privatlivet.

Gilla Allers på Facebook

Läs också: Sångerskan Sarah Dawn Finer har blivit mamma

Det gäller i allra högsta grad fortfarande och därför finns det inga bilder på henne och Patrik tillsammans med dottern.

– Jag får leva med att jag är en offentlig person, eftersom det är något jag har valt, men det har inte min dotter gjort. Vi vill att hon ska få välja själv när hon blir gammal nog att bestämma hur hon vill ha det, säger Carro.

Gav ut ”Livet är en sjukamp”

Att vi träffas på Norstedts beror givetvis på att förlaget har gett ut hennes bok Livet är en sjukamp: min väg till prestation, balans och mening. Boken, som kom ut i höstas, har hon skrivit själv – utan hjälp av någon spökskrivare, vilket annars är vanligt när idrottsstjärnor skriver sina memoarer.

– Det kändes jättekul att skriva och jag är glad att jag fick chansen att göra det. För mig kändes det viktigare att det var mina ord än att det blev ett litterärt mästerverk.

Läs också: Kärleken till dottern räddade Joakim från missbruket

Hon skrev boken för att hon kände ett behov av att sätta punkt för sitt liv som sjukamparen och längdhopparen Carolina Klüft. Hon kände att det var dags att sammanfatta och avsluta sin idrottskarriär.

– Jag hoppas också att jag med min bok kan inspirera någon därute med min resa. Jag älskar fortfarande friidrott, men jag håller på att skaffa mig en ny yrkesidentitet.

Började med friidrott tidigt

Det kan tyckas vara en tuff omställning för en tjej som levt och andats träning och tävling i olika friidrottsgrenar i nästan 20 år. Hon kom i kontakt med sporten som blev hennes liv när hon var i 10-årsåldern.

– Det var min frizon och det var där jag hade mina bästa vänner. På löparbanorna och i längdhoppsgropen handlade det bara om glädje, och man blev inte bedömd efter hur man såg ut eller hur man klädde sig, säger Carro och berättar att hon under en period blev retad i skolan.

Min_-dotter_ar_mitt_livs_storsta_prestation

Carolina och maken Patrik på Idrottsgalan i Stockholm i vintras.

Blev mobbad i skolan

Mobbningen började när hon flyttade från en liten byskola till en större skola inne i Växjö.

– För mig blev det en chock. Jag kom från en liten by där alla lekte med alla i skolan. I den nya skolan blev jag retad för att jag var väldigt smal och spinkig.

Hon blev utstött och kallad ”skelettet” eller ”spinkis”. Vid något tillfälle gick mobbningen över i handgripliga trakasserier. Bland annat blev hennes väska, som hon sytt i syslöjden och som hon var nöjd med, sönderklippt.

Läs också: Mobbningen tog vår dotters liv

– Det var värst under en termin i årskurs sex. Sedan bytte jag skola för att kunna gå tillsammans med mina tidigare skolkamrater. Det innebar att jag fick cykla mycket längre, men det var det värt, säger Carro med ett leende.

Men trots att hennes nya klasskamrater var schysta mot henne var hon osäker och rädd, och skämdes för sina handleder. Långt upp i gymnasiet dolde hon sina smala handleder med tjocka tröjor.

– Det kändes skönt när jag kunde slå mina plågoandar i höjdhopp under idrottslektionerna. Det var min lilla tysta hämnd, säger Carro med ett brett leende.

Mötte kärleken Patrik Kristiansson

Vändpunkten kom när hon 2001 träffade sin blivande man, stavhopparen Patrik Kristiansson:

”Patrik såg mig. Han hade ingen aning om mina betyg eller mitt nytagna körkort, och hade dålig koll på mina idrottsresultat. Han tyckte om mig när jag bara var jag”, skriver hon i Livet är en sjukamp, där hon sedan fortsätter:

”Patrik valde mig trots alla mina fel och brister. För honom är jag bra precis som jag är. Sedan den dagen jag träffade honom har jag aldrig känt samma behov av att vara duktig eller snygg för att bli omtyckt.”

Gifte sig med Patrik 2008

Carro och Patrik gifte sig 2008. Efter sin aktiva karriär som stavhoppare (VM-brons 2003) blev han hockeytränare, först som juniortränare i Karlskrona och sedan som huvudtränare för Kallinges A-lag. Därifrån fortsatte han till först Vita Hästen i Norrköping och sedan i Piteå, och det ledde till att han och Carro var särbo under något år.

Läs också: Lill-Babs: Jag skulle vilja möta kärleken igen

– Det var inte kul. Det är ju 85 mil mellan Stockholm och Piteå. Det är långt, säger Carro med en suck.

Min_-dotter_ar_mitt_livs_storsta_prestation

OS-guldet i sjukamp i Aten 2004 – en höjdpunkt i karriären! Bild: Peter Kjellerås/IBL

Dottern Laleh föddes

Parets dotter Laleh föddes i december 2014. Vid sidan av OS-guldet i Aten 2004 beskriver Carro det som det största ögonblicket i hennes liv.

– Det slår alla mina idrottsprestationer, säger hon.

Carro gör ingen hemlighet av att hennes dotter är döpt efter sångerskan Laleh.

– Hon är döpt till Laleh för att det först och främst är ett fint namn. Självklart är det inspirerat av sångerskan som är fin förebild, säger hon.

Boken tar upp rädslor

I boken skriver Carro också om sin rädsla för döden, en rädsla som accentuerades när hon blev mamma.

– Den rädslan har jag haft sedan jag var liten. Jag har lärt mig leva med den, men ibland är det jobbigt, särskilt om det sker något som gör mig påmind om hur bräckligt livet är.

– Min rädsla grundar sig i att min morfar gick bort när jag var i tidiga tonåren. Han hade blodcancer. Jag minns att jag grubblade mycket på varför jag aldrig skulle få träffa honom igen. Tonårstiden är en känslig period.

Bragdguldet 2003

Även Carros mormor dog av blodcancer och bara några dagar efter att Carro fick ta emot bragdguldet 2003 fick hon beskedet att hennes farfar lagts in på sjukhuset för vatten i lungorna. Hon var hos honom när han dog av lungcancern som han, utan att någon visste om det, led av.

Läs också: Erik trodde han hade influensa – visade sig vara cancer

”Det var otroligt speciellt att se en människa dö. Jag fick se när han tog sitt sista andetag. Det var hemskt, men ändå väldigt fint”, berättar hon i ett citat i Cancerfondens Rosa Kokboken II som kom ut 2015.

– Det är helt okej att vara rädd för att dö, men det får inte gå till överdrift. Min rädsla har blivit mindre och mindre, och om du frågar mig om tio år är jag kanske inte längre ett dugg rädd för döden, säger hon.

Min_dotter_ar_mitt_livs_storsta_prestation

– Jag stortrivs med livet just nu, säger Carro.

Jobbar med prins Daniel

Sedan OS i Rio förra sommaren, där Carro arbetade som programledare för Viasat, har hon bytt jobb. Numera är hon arbetskamrat med prins Daniel. Hon är nämligen en av projektledarna på Gen-Pep (Generation Pep), den ideella organisation som kronprinsessan Victoria och prins Daniel tog initiativ till i Almedalen 2014.

Läs också: Programledaren Ann-Marie Rauer: Prins Daniel är min drömgäst!

Organisationens mål är att få barn och ungdomar att röra sig mer och leva sundare. Tillsammans med en rad samarbetspartner vill man skapa engagemang och sprida kunskap om barn och ungdomars hälsa.

– Vi är ett av de mest stillasittande folken i världen. Sju av åtta 13-åringar rör sig alldeles för lite och hälften av alla svenska 4-åringar sitter ner hälften av sin vakna tid. Det har redan fått konsekvenser för folkhälsan, säger Carro som verkligen brinner för de här frågorna.

– Jag jobbar med olika projekt på Gen-Pep och det är verkligen ett spännande och inspirerande jobb som passar mig, eftersom jag alltid har hållit på mycket med fysisk aktivitet. Prins Daniel är själv mycket engagerad i de här frågorna.

– Jag stortrivs med livet just nu. Förutom halvtidsjobbet på Gen-Pep föreläser jag och i framtiden kommer jag säkert att jobba med tv igen, säger hon innan hon med spänstiga steg försvinner bort i riktning mot Gamla stans tunnelbanestation.

Text: Per-Ola Ohlsson
Bild: Kai Rehn och IBL



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...