Annons

Annons

Jag är rätt man att bli blind

Sjukdomen diabetes tog Patriks Olssons syn och hans älskade flickvän. Men i stället för att bryta ihop reste han sig upp. Nu kämpar han för att hjälpa andra, bland annat genom hemsidan Smarta diabetiker.


Annons

blind i vuxen ålder

Patrik med sin son Jonathan.

Solens strålar tränger in genom fönstret och tonerna från en fartfylld radiodänga fyller rummet. Patriks armar är fulla av tatueringar som han själv aldrig har sett. Hans haka är nyrakad. ”Blev det bra?” frågar han.

Sonen det sista han såg

Patrik är rapp och pratglad. Han skrattar och skämtar om vartannat, gärna och ofta om sin blindhet.
Men plötsligt blir han allvarlig.

– Det sista jag såg var min son Jonathan, 9, springa. Han var 2 år då – jag såg honom springa för första och sista gången.

Läs också: Jag trodde jag var lat – men jag var dödssjuk!

Patrik blev diagnostiserad med typ 1-diabetes 1978 när han var 4 år, och tack vare stöttande föräldrar accepterade han sin sjukdom redan från början.

Livet förändrades

Men för sex år sedan förändrade diabetesen hans liv och han blev blind. Patrik förlorade inte synen över en natt, utan det var en gradvis process som tog tre och ett halvt år. Han förberedde sig inför det nya livet genom att blunda med båda ögonen.

– Jag upplevde det inte som konstigt när jag sedan förlorade synen helt. I början var jag jättearg, men jag insåg snabbt att det inte hjälpte, förklarar han.

I själva verket ser Patrik sin blindhet som något positivt, och han understryker att det inte påverkar hans liv negativt alls.

– Det bästa med att bli blind är att jag fullständigt struntar i andras utseende – jag ser bara människan. Jag brukar säga att jag är rätt man att bli blind. Jag har alltid varit en glad person och jag ser inte det här som något dåligt. Det enda jag behöver hjälp med är posten och att handla. Resten fixar jag själv.

Läs också: Nu tänker jag bestiga Kilimanjaro!

Hämta på fritis

Det har blivit dags att hämta Patriks son Jonathan på fritis. Ledarhunden Vanda tar täten och går i raskt tempo. Under tiden berättar Patrik om Marie, som var hans flickvän och Jonathans bonusmamma.

Det var Patriks mamma som hittade artikeln i Apotekstidningen om kvinnan från Ängelholm som hade startat ett gym. Hon hette Marie och hon hade diabetes typ 1, precis som Patrik. Hon var njursjuk och synskadad, och han var blind, båda till följd av diabetes.

Läs också: Pelle tänker njuta av livet in i det sista

Utan att tveka letade Patrik upp Marie på Facebook och skrev ett meddelande.

– Jag tyckte att hon verkade intressant och var nyfiken på hur hennes liv var som synskadad. Hon var mitt uppe i en separation när jag skrev och tyckte därför att det var jobbigt att jag hörde av mig. Men jag ville få kontakt med henne. Jag är både blind och galen, alltid med glimten i ögat, skrattar han och pekar på sina ögon.

Fann likasinnad

De bestämde sig för att träffas. Marie kom till Halmstad en tidig morgon för sin första dejt med Patrik, som hade varit diskjockey på en klubb kvällen innan.

– Det klickade direkt. Det var som att vi hade känt varandra hela livet! Vi var likasinnade och hade mycket gemensamt.

Patrik och Marie blev ett par och tillsammans startade de hemsidan Smarta diabetiker. Med hjälp av bland andra kostrådgivare och läkare sprider hemsidan kunskap om allt från kost till träning för diabetiker.

Men Maries kropp blev allt svagare. I augusti förra året åkte hon in på sjukhus för en njurtransplantation. En donator var förberedd, allt var planerat sedan länge.

Men operationen var riskfylld och mer än vad Maries kropp klarade av. Tre dagar senare gick hon bort.

– I slutet visste hon att hon skulle gå bort. Allt hon gjorde för Smarta diabetiker var klart. Allt var städat och perfekt gjort in i minsta detalj. Och jag hade det på känn. Hon ringde mig efter operationen och sa att det skulle gå åt helvete. Sedan sa vi att vi älskade varandra. Det blev våra sista ord.

Läs också: Kärleken till Jenny hjälpte mig att lämna drogerna

Grät oavbrutet i två veckor

Trots djup sorg och svårigheterna i sitt liv har Patrik funnit styrkan att gå vidare med sin starka och glada personlighet i behåll.

– När Marie gick bort pratade jag med människor och grät oavbrutet i två veckor. Men i stället för att bryta ihop blev jag stärkt. Det fanns ju inget jag kunde göra åt det. Hennes bortgång blev så småningom en drivkraft till att hjälpa andra, och det ger mig styrka, förklarar han.

blind i vuxen ålder

I snart två år har ledarhunden Vanda funnits vid sin husses sida.

Vill hjälpa andra

Med hjälp av Smarta diabetiker, Facebooksidan Blindstyre och föreläsningar vill Patrik nå så många som möjligt.

– Jag vill inte att någon ska behöva uppleva det som Marie, jag och hennes familj gick igenom. Jag kan hjälpa människor om de är motiverade. Men man måste själv vilja för att lyckas. Det är många som inte tar kosten på allvar, jag var förr likadan själv, säger han.

I själva verket hade Patrik inte behövt vara blind och Marie hade fortfarande kunnat vara vid liv. Enligt Patrik hade rätt kost ändrat deras öden. Men det blev han inte informerad om av sjukvården.
I stället har han på egen hand provat sig fram och upptäckt vad som fungerar att äta för blodsockret.

Läs också: Mina spelare lär mig att leva på rätt sätt

På hans mage sitter en blodsockermätare, kopplad till telefonen, som larmar när det är dags för insulin eller om han behöver mat.

– Ät och mät så ser du vad du tål! Anledningen till att jag i dag mår mycket bättre är en kombination av rätt kost, träning och motion. Med en låghydratskost blir livet lättare att leva för diabetiker, eftersom kolhydrater är dåligt. Typ 2-diabetiker kan till och med undvika medicin med rätt kost och träning.

Stolt pappa

Det som har gett Patrik allra mest styrka är kärleken till sonen Jonathan. Varannan vecka bor Jonathan hos sin mamma och varannan vecka hos Patrik.

Som den stolta pappa han är berättar Patrik glatt om vilken fantastisk kille Jonathan är. Plötsligt får han tårar i ögonen.

– Min son har blivit så hjälpsam och mogen. Han har lärt sig så mycket tack vare min blindhet. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det.

Vi närmar oss skolan och hunden Vanda leder oss in genom en dörr. Jonathan dyker upp med ett leende på läpparna och berättar att han var den enda i klassen som lyckades fånga ett grodyngel.

– Jonathan går före allt. Fungerar det inte med honom så går det inte, säger Patrik bestämt.

Läs också: ICA-Abbe tvingades fly efter filmroll

Flyttat ihop

Nu har Patrik en ny kärlek i sitt liv: Mia från Eskilstuna.

– Det var kärlek vid första ögonkastet! Mia är jättesnäll, så omtänksam och alltid tacksam. Hon är också ärlig, vilket är väldigt viktigt för mig som blind. Det är nämligen mycket mer komplicerat att leva ihop när man är blind. Jag måste dubbelkolla mycket, eftersom jag ju inte ser om Mia till exempel har tagit nyckeln. Jag lär henne ett nytt sätt att leva på.

De träffades i en lchf-grupp på Facebook i vintras. I början sågs de varannan vecka i Eskilstuna och varannan vecka i Halmstad. Men nu har Mia flyttat ner till Halmstad, och det lyckliga paret har hunnit bli både sambor och bilägare.

Läs också: Annika och Patricia fick smyga med sin kärlek

– När Mia kom hit förklarade hon för mig hur köket såg ut. Marie älskade köket och hon hade renoverat det innan hon gick bort, men hann aldrig se resultatet. På ett sätt känns det lite som att Marie lämnade över stafettpinnen till Mia. I december frågade Mia om jag ville förlova mig med henne, varpå jag svarade ”allt för dig”.

Ledarhund vid husses sida

Eftermiddagssolen sänker sitt ljus över kvarteret. Jonathan berättar om sin dag i skolan och Vanda tar täten som vanligt. I snart två år har hon funnits vid sin husses sida.

– Det är helt underbart med hund. När jag är ute och går med Vanda är jag inte blind längre, säger Patrik.

Vi är tillbaka vid lägenheten på Tynavägen. Far och son skämtar och skrattar. Det är tydligt att Jonathan ärvt sin pappas humor och glada sinne.

– Ingenting är omöjligt, vissa saker tar bara lite längre tid. Människan är så negativ, man måste hitta det positiva i allt, säger Patrik och ler.

Text: Susanna Nordenhem
Bild: Peter Helperin

Läs också

Jag vill att barnen ska minnas mig med glädje

ida bostrom cancer

Save

Save

Save

Save


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…