Annons

Annons

Betalmaskinen sa: Medges ej!

Det som hände mig känns absurt, med tanke på vad maken och jag sa precis innan vi somnade kvällen före: "Vi måste ha lite bättre koll på pengarna."


Illustration: Victoria Plantin

Illustration: Victoria Plantin

Jag hade superkoll, inte på mitt konto men väl på att sonen hade pengar på sitt. Han skulle på långväga utflykt med skolan. Och han skulle inte behöva stå inför obehaget att inte ha kaffepengar.

Att jag hade dåligt med pengar på mitt eget konto i månadens slutskede var inget jag tänkte på. Inte heller på varför jag fortfarande inte visste hur jag gör överföringar till mitt användarkonto från ett annat.

Om det krisar och jag behöver lite extra att röra mig med ringer jag maken. Det är ju onödigt att vi båda är superanvändare av bankens tjänster. Jag tycker att vi har ordnat det bra. Han har dessutom redan alla möjliga bankfinesser. Som att han kan ta pengar från mitt konto till räkningarna, och glömma att säga det. Det är alltså inte bara mitt fel att jag har dålig koll.

Allt hade gått som smort den där dagen. Det var fantastiskt höstväder ute, och jag bestämde mig för att ta en sen eftermiddagstur till stan. Jag var sugen på att handla hem kaffelatte från det nya lilla italienska stället.

Jag beställde min take away-kaffe från den vänlige italienske mannen bakom disken. Och sedan langade jag fram kontokortet för att betala.

Det var då som dagens goda stämning vände. Betalmaskinen sa: Medges ej!, och jag blev lite smått chockad. Jag kunde inte föreställa mig att det inte ens skulle finnas 32 kronor i kaffepengar på kontot.

Den snälle mannen gjorde ingen stor sak av det. Han sa: ”Jag kan försöka igen.” Han skyllde på sin maskin för att betalningen inte gick igenom.

Jag visste inom mig att felet låg någon annanstans och bad honom ställa mitt färdiga varma kaffe åt sidan så länge, tills jag ordnat upp mina affärer. På koppens lock låg en chokladbit och väntade på mig. Och jag kunde inte gärna lämna tillbaka mitt köp.

Jag höll mig ändå cool, i alla fall inledningsvis. Det skulle inte ta lång stund innan saken var utagerad. Jag skulle bara ha tag i maken som snabbt skulle göra en överföring till mig. Problemet var bara att hans privata mobil var urladdad och han svarade inte på jobbtelefonen. Jag ringde honom som en besatt, men kom inte fram. Allt eftersom minuterna gick blev situationen bara hemskare. Under tiden hann det passera många kafégäster.

En av dem var en ung tjej, lite äldre än min dotter bara, som såg både roande och medlidsamt på mig. Till slut sa hon: ”Vad kostar det, ska jag betala kaffet till dig?” Tack men nej tack. Hon var rar, men jag kunde inte låta henne betala.

Hon berättade att hon precis lärt sig att göra överföringar. ”Så nu slipper jag ringa mamma hela tiden”, sa hon. Pinsamt, tänkte jag, jag är ju mamma! Via min telefonbank tog jag i alla fall reda på att kontot uppbar åtminstone 20 kronor. I börsen hittade jag sedan elva enkronor. Nu fattades bara en krona!

Jag blev uppspelt av att jag snart skulle vara skuldfri, och då hände det som inte fick hända: Jag fibblade med enkronorna och tappade nästan alla på golvet. Och in under disken. Det var inget annat att göra än att böja mig ner och plocka upp dem och samtidigt underhålla övriga gäster. Men jag hittade inte alla, utan saknade en. Det innebar att jag nu var ännu ett steg bort från lösningen.

Då kände nog den italienske kaféägaren att jag lidit nog. Han sa: ”Det räcker med de 30 du har fått ihop. Och sedan är vi kvitt.” Han tyckte mest synd om mig att kaffet nästan blivit kallt. Jag var bara glad att kunna betala för mig och dra därifrån så fort som jag tackat och ursäktat mig tusen gånger. Jag gick skakig till bussen för att ta mig hem. Det kändes som om alla tittade och visste.

En sak visste jag, och det var att jag hade laddat mitt busskort ordentligt med pengar. Jag skulle kunna åka många gånger fram och tillbaka på det. Det var nästan så att jag ville ropa till alla omkring: Jag är visst ordentlig!

Christel SkeppåsText: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här!

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…