Annons

Annons

Barnen hoppade på var sin åsna och galopperade i väg

Hur tänkte vi? Storstadssemester i Centraleuropas mitt i juli. Utan möjligheter att nå havet. Ens en mindre sjö.


Illustration: Victoria Plantin

Jo vi tänkte: Här stannar vi ett tag, här finns mycket att se och lära. Och man måste inte bada för att det är sommar och fint väder. Huvudsaken är att man är ute i ”friska” luften. Det kändes dock inte som friska luften, mer som om någon konstant blåste en fön på mig utomhus. Eller som när jag öppnade torkskåpet som barn och värmde de små benen på den heta blåsten däri. Vid något tillfälle uppvisade Budapests stadstermometer 40 grader mitt på dagen.

Annons
Gilla Allers på Facebook

Jag har aldrig varit så nära att svimma av värme, och det var tur att vi hade luftkonditionering på hotellet. Vi valde restauranger och tillhåll utifrån deras inomhusmiljö. Det kunde låta så här:
– Gå in och kolla om de har luftkonditionering, annars letar vi vidare.

Vissa uteserveringar hade vattenduschar som gav ifrån sig små fuktiga puffar för att kyla ner gästerna. Men det räckte inte för oss. Ibland hamnade vi ändå på ställen utan luftkonditionering. Minns en sen kväll på häftiga restaurang Mazel Tov. Tror klockan var halv tolv innan middagen kom in. Det var extremt sent, men ibland blir det så om vi har haft en intensiv semesterdag. Trots att solen lagt sig sedan länge var det en pärs att sitta utan luftkonditionering. Och av kryddiga korvar med vin blev jag inte mindre svettig. Jag försökte sätta mig på kanten av de stoppade stolarna så att det luftade lite grann under låren. Vi var härligt mätta efteråt, men det var skönt att kunna svalka sig på hotellet sedan.

Inne i stan på dagen delade de ut påsar med vatten för att folk inte skulle kollapsa. Dottern var inte beredd när de kastade en mot henne och hon fick den i huvudet. Det lyckades i alla fall coola ner henne… En av dagarna då solen stod allra högst på himlen fick vi den strålande idén att åka till en minnespark utanför stan, dit man förpassat gamla kommuniststatyer. Alla andra hade åkt till utomhusbaden. Vi var nästan ensamma i parken, så när som på Lenin och gänget. Stora och ensamma på glödhet parkmark. Det fanns ingenstans att gömma sig och få skugga.

Maken satte sig i en gammal trabant som stod på gården och försökte komma undan solen. Men den gav inte mycket svalka. Då var det annorlunda på Rhodos-semestern. Ett svalkande bad i havet var aldrig långt borta. Och det var sannerligen behövligt efter att vi bestigit Lindos Akropolis. Jag var barn första gången jag genomförde bedriften. Mamma älskade att vandra vägen fram och stanna och titta på damernas dukar som de försökte sälja till turisterna.

Denna här gången var jag själv mamma och betydligt tyngre och tröttare än förr. Det började heller inte bra. Hade bestämt mig för att barnen skulle få rida på var sin åsna en liten sträcka. De stod och väntade redan nere i hamnen när vi kom med båten. Barnen hoppade på var sin och galopperade i väg. Jag var inte beredd på att det skulle gå så fort och fick panik. Hur skulle jag nu hinna fotografera dem? Jag försökte springa efter men de försvann snabbt ur min åsyn. Jag kastade kameran till maken som sprang fortare. Kanske han skulle hinna.

Så jag var ganska svettig och trött redan innan vi börjat vandra den tyngsta sträckan mot toppen av Akropolis. Vi mötte människor som redan tagit sig upp och var på väg ner. De såg helt förstörda ut. De hade knappt några kläder på sig. Visst det var varmt ute, men ärligt: Var hade de sin anständighet? Skrattar bäst som skrattar sist. Jag är helt säker på att folk vände blicken åt ett annat håll när det sedan var jag som varit uppe och vänt. Jag hade inte kunnat behålla tunikan på. Den var så genomblöt av svett att det var meningslöst.

Jag var helt slutkörd efteråt men det var det värt. Jag fick fina bilder – på mig också. Och som tur ett härligt bad i havet efteråt. I Budapest fick jag i stället en kall blöt kram av ett sjölejon när jag skulle fotograferas med ett sådant. Det var på en cirkus, inte bara vår familjecirkus då…

Text: Christel Skeppås

Christel är Allers kåsör.

Läs alla hennes kåserier här!

 



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...