Annons

Annons

Jag åt tabletter för att slippa känna hans hat

Det började som en stark förälskelse, men mannen Johanna träffat var en dubbelnatur: först en kärleksfull gentleman, sedan våldsam. Det drev henne in i ett tablettberoende.


att leva med en psykopat

Bild: Shutterstock (Bilden är arrangerad)

Johanna levde med en psykopat

Johanna möter upp på ett kafé i Stockholms innerstad och ger ett varmt och harmoniskt intryck. I dag blomstrar tillvaron, men annat var det för fem år sedan. Då var hon fast i en relation med en våldsam man och blev själv beroende av lugnande medicin för att stå ut med livet. När Johanna tänker tillbaka på sitt liv inser hon att hon alltid haft en ansträngd relation till män.

– Jag kan inte skylla på min barndom, börjar hon. Den var trygg på många sätt.

– Men pappa var väldigt våldsam av sig, fortsätter hon. Mamma tog ut skilsmässa tidigt, så jag växte upp med henne och min lillasyster.

Läs också: Min dotter hamnade på glid på grund av sin styvpappa

Men Johanna inser att hennes pappa kan vara orsaken till att hon alltid har haft svårt att sänka garden inför män.

– Jag trivdes med ytliga relationer. Samtidigt längtade jag oerhört efter att få höra samman med någon på allvar, men det fanns ingen som riktigt dög. Att det hade med min rädsla att göra har jag förstått nu, säger hon.

Mycket uppvaktande

För runt tio år sedan var nätdejting en relativt ny kontaktform och Johanna testade. Hon fick kontakt med en man som hette Micke.

– Han var så karismatisk och spännande att jag föll som en fura. När han kom hem till mig första gången hade han med sig ett stort fång röda rosor.

Läs också: Det tog mig 50 år att lämna min man

Micke flyttade in hos Johanna efter bara ett par månader. Han gav henne tjusiga presenter, överraskade med weekendresor – och en förlovningsring.

– Han satte mig på piedestal. Han avgudade mig och tog hand om mig på ett underbart sätt. Bland annat minns jag hur han tvättade mitt hår, serverade vin i badet medan han gjorde middag. Det var som att leva i en dröm, säger Johanna.

Ändå var Micke som en gåta för henne. Allt handlade bara om Johanna och hennes behov – om sig själv berättade han inte mycket.

– Samtidigt fascinerade det mig att han var så hemlighetsfull, säger hon.

Utvecklade hat

Men den kärleksfulle gentlemannen förvandlades gradvis. Efter någon månads förlovning såg hon något som hon inte sett i hans blick tidigare: hat.

Och efter en tid började han dricka alkohol och blev aggressiv.

– Då började han också stänga in mig och sa att han ville ha mig för sig själv. Jag anade ingen oråd egentligen, utan tyckte att det var smickrande att han bara ville vara med mig. Och så länge jag inte sa något som väckte hans ilska hade vi det bra.

Men Mickes sätt att vilja ha sex tyckte inte Johanna om. Han blev alltmer hårdhänt och okänslig. Ändå fann hon sig i det för att han inte skulle bli arg.

– Det var som rena övergreppen. Jag hatade mig själv för att jag fann mig i det, säger hon tyst.

Läs också: Min mans död var en befrielse

Johanna trodde att han inte älskade henne längre, så hon försökte ändra sig och behaga honom ännu mer i hopp om att få tillbaka den starka förälskelsen de hade i början.

– Jag hoppades få tillbaka den underbare Micke som jag visste fanns där bakom. Den som jag hade förälskat mig så i, säger hon.

Ständiga utbrott

Men hans humör skiftade som ett aprilväder. Hans nyckfullhet gjorde Johanna osäker och spänd. Vid ett tillfälle var de iväg på en romantisk weekend och satt och pratade. Han frågade Johanna om något – som svarade nekande – och då blev han som förbytt.

– Plötsligt skrek han att jag var en hora och dunkade mitt huvud i väggen, berättar hon.

Läs också: Min man sitter i fängelse

Hemma dagen därpå fortsatte Micke att misshandla henne.

Nu hade hennes kärlek förbytts i skräck, och hon var så rädd för att provocera honom att hon aldrig opponerade sig. Hennes självkänsla tynade bort.

– Han slog mig varje dag och sa att det var mitt fel att han slog.

Johanna visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon vågade inte berätta för familj och vänner hur hon egentligen hade det. I sin hopplöshet gick hon till en läkare som skrev ut lugnande medel och sjukskrev henne.

– Jag hade så fruktansvärt mycket ångest, men nu blev tillvaron uthärdlig, förklarar Johanna.

Var rädd för att lämna

Nu fick Micke för sig att de skulle flytta till en annan stad, och Johanna säger att det var det dummaste hon gjort, att flytta med honom. Men hans vilja hade blivit hennes lag och hon följde fogligt med. Rädsla kan få en människa att gå med på de mest ologiska ting.

– Där blev jag fullständigt avskärmad, ensam och kände mig så utsatt. Vi hade bara en mobil och den fick jag inte använda. Jag fick inte ringa min familj och mina vänner, och i efterhand har jag fått veta att han lovat att skada dem ifall de tog kontakt med mig.

Läs också: 16 varningstecken på att du lever i en ohälsosam relation

Han fortsatte att slå och göra Johanna illa, och om hon stretade emot blev det ännu värre. Han låste in henne när han gick till jobbet.

– Jag var hans fånge och mitt livsmod började rinna ur mig. Men jag stod ut tack vare tabletterna.

Johannas familj och vänner undrade såklart varför hon aldrig hörde av sig, men utgick ifrån att hon hade det bra och var upptagen med sin kärlek.

– Våldet eskalerade och han talade ständigt om för mig hur värdelös och äcklig jag var. Så jag blev sådan, säger hon sorgset.

Tog lugnande medel

Månaderna gick, hon var avtrubbad av det lugnande medlet som hon nu tog i höga doser. Men någonstans djupt inombords fanns en späd, frisk röst som sa åt Johanna att hon inte kunde fortsätta att leva så här.

Det var när Micke sa att han skulle göra allvar av sitt hot att döda henne som hon vaknade upp ur dvalan. Hon visste att han menade det.

– En dag var han tvungen att sticka till jobbet tidigare och då flydde jag. Jag minns hur jag satt på tåget till min hemstad och darrade av skräck. Jag åkte hem till mamma, som öppnade fullständigt chockad. Hon tog emot mig med öppen famn.

Johanna låg apatisk i sitt flickrum medan familj och vänner avlöste varandra.

– Jag var aldrig ensam och är så tacksam för alla underbara människor runt mig. Ingen dömde, jag fick bara kärlek.

Läs också: Min man levde dubbelliv

Men Ulrika var helt beroende av sin lugnande medicin, hon hade tagit den under lång tid. Hon blev inlagd för avgiftning och måste stanna på sjukhuset i en hel månad.

– Det var ett rent helvete. Alla receptorer i min kropp gallskrek efter mer. Läkarna sa att en stor del av min ångest berodde på abstinens, förklarar hon.

Svåra hallucinationer under avgiftningen

Nu när hon äntligen var i trygghet ville hon bli fri från tabletterna så fort det bara gick. Under avgiftningen fick hon svåra hallucinationer, såg ormar i luften och hörde konstiga saker.

– Det var väldigt otäckt, men min läkare försäkrade mig om att det skulle avta. Efter sex veckors nedtrappning var jag fri. Till en början var jag så rädd att jag inte skulle klara mig utan medicinen, men det gör jag, säger Johanna lyckligt.

Efter sjukhusvistelsen flyttade hon till en ny lägenhet på en ny plats. Till en början gick hon på helspänn inför tanken på att Micke skulle söka upp henne, men sedan fick hon höra på omvägar att han flyttat utomlands.

Läs också: Skilsmässan blev starten på ett bättre liv

I dag är Johanna tacksam över den hjälp hon fick av nära och kära, och också av den psykolog inom psykiatrin som hon haft tät kontakt med. Hon har också konfronterat alla sina skuldkänslor över att ha levt så självfientligt.

– Jag la så mycket skuld på mig själv. Därför var det så läkande att få lägga skulden där den hör hemma – hos honom. Det som hände mig kan faktiskt hända vem som helst. Jag hade en fruktansvärd otur.

Nu fortsätter Johanna att stärka sitt inre och går regelbundet i en samtalsgrupp där hon känner stor gemenskap och förståelse. Hon lever ensam, men känner sig inte ensam – hon har fått tillbaka sin familj och sina vänner.

Efter allt hemskt som hänt känner hon att vingarna nu bär. Hon är fri.

Fri från beroende

  • Varje kommuns/landsting har sin egen beroendemottagning, men det kan se olika ut i olika delar av landet.
  • Socialtjänstens missbruksenhet kan erbjuda hjälp eller lotsa dig vidare.
  • Ett annat alternativ är något av de privata behandlingshem som finns över hela landet.

Text: Kicki Biärsjö

Läs också

Det tog mig 50 år att lämna min man

lamna-sin-man

Save

Save

Save


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…