Annons

Annons

Annika fick rehab hemma efter stroken

Genom att träna i hemmet får man öva i de situationer som man ska leva och fungera. För Annika var det ett stort stöd och en trygghet.


Annika-stroke

Det var en trygghet att få träna på hemmaplan

Varje år drabbas drygt 30000 personer i Sverige av stroke. Vägen tillbaka kan vara både tuff och lång. För Annika McLachlan var det ett stort stöd och en trygghet att få rehabilitering i hemmet, så kallad understödd hemgång.

Annons

I december förra året vaknade Annika McLachlan, 67, och kände sig konstig. Vänster sida av kroppen var slö medan höger kändes helt normal. Väl på sjukhuset konstaterades blodproppar, och en stroke till följd av dem.
– Jag var helt inställd på rehab direkt och den hjälpen jag fick både på sjukhuset och i hemmet var fantastisk, säger Annika med ett leende när vi träffar henne hemma i stadsdelen Grimmered i Göteborg.
Annika gillar att dansa, både balett och flamenco, och att gå ut och gå med hunden Zita i de lummiga omgivningarna kring hemmet. Men när vänster hand och vänster ben slutade fungera i samband med stroken, då fick hon börja om.

Gilla Allers på Facebook

– Jag kunde hela tiden prata och det gjorde att jag inte kände mig så orolig. Jag ville sätta igång med rehabiliteringen med en gång.
– Det jag i efterhand tyckte var jobbigt var att jag lever ensam sedan min man dog och de känslorna av att vara helt ensam när allvarliga saker händer var obehagliga, tillägger hon och klappar Zita som slagit sig ner tätt intill matte.
Läkarna kunde inte riktigt hitta anledningen till blodpropparna som orsakade stroken, men drog slutsatsen att det berodde på hennes blod.
– Mitt blod gillar att tjocka sig helt enkelt och värst var det med vänster arm, den värkte och jag kunde inte sova på nätterna för att proppen satt i vägen. Men det löste sig med hjälp av blodförtunnande medicin.

Tuff resa

Redan på sjukhuset påbörjades rehabiliteringen. Sjukgymnasterna böjde och stretchade Annikas ben och fick upp henne ur sängen så att hon till slut kunde gå själv. Men det var ingen enkel resa.
– Första gången jag gick tre steg i en trappa så svimmade jag nästan efteråt, så jobbigt var det.
Efter att Annika kommit hem fick hon så kallad understödd hemgång i fyra veckors tid, något hon är mycket nöjd och tacksam över. Tillsammans med en arbetsterapeut och en fysioterapeut fick Annika sätta upp mål för sin återhämtning.
– Jag satte små mål först, som att kunna sätta upp mitt hår själv eller att kunna gå till brevlådan och att laga mat och jag kände sådan oerhörd glädje när jag uppnådde mina mål. Jag satte också upp mål för att bli starkare i kroppen.
Hon fick en planering och övningar som hon kunde göra hemma, något hon uppskattade mycket.

Stora framsteg

Ett par gånger i veckan kom terapeuterna och såg över Annikas framgångar. De klockade hur lång tid olika vardagssysslor tog och sedan klockade de igen vid periodens slut. När de jämförde resultaten så hade Annika gått framåt med stormsteg.
– Jag är väldigt envis och det är det bra att vara. Dessutom har jag alltid dansat och hållit igång musklerna i kroppen och då tror jag att det är lättare att komma tillbaka efter en sådan här händelse.
Hon tycker att hon fått mycket praktisk hjälp genom den understödda hemgången. Saker som hon aldrig tänkt på att man ska göra, som att skära ifrån sig i stället för mot sig när man lagar mat, för att undvika olyckor.
– Jag är lite slarvig av mig så sådant har jag aldrig tänkt på, men det var bra att få lära sig det, säger hon.
I dag kan hon märka av sviter efter stroken när hon är ute och går i skogen med Zita. Det händer då att hon trillar eftersom hon inte har samma grepp och stabilitet i det vänstra benet som tidigare, men det är ett litet bekymmer i det stora hela tycker hon…
Hemma fortsätter hon att göra de fysiska övningarna som terapeuterna gav henne. Hon går upp och ner på de två första trappstegen trettio gånger varje dag och stretchar vaderna bland annat.
– Handen fungerar som vanligt och jag sätter upp håret själv och lagar mat. Jag räknar med att bli helt återställd och om jag inte riktigt skulle bli det så rasar jag inte ihop över det. Jag har anmält mig till både flamenco- och balettkurs. Det ska bli spännande att se hur det går! Jag får väl sätta mig ner och vila om jag blir trött, säger hon och ler.

Träning i hemmet har flera fördelar

maria-teinlum-kruse

Marie Teinlum Kruse

Mare Teinlum Kruse är strokesjuksköterska med samordningsansvar för understödd hemgång – strokerehab i hemmet – vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Hon vann Vårdförbundspriset 2014 för sitt arbete med detta.

Vem kan få fortsatt strokerehab i hemmet?
– Det är främst för de som har haft en mild till måttlig stroke, de som klarar sin hemgång men som fortfarande behöver hjälp hemma. Patienten måste också vara utskrivningsklar från sjukhuset.
Vilka är fördelarna med rehabilitering i hemmet?
– Miljön i hemmet ger en möjlighet att träna i de situationer där man ska leva och fungera. En personcentrerad rehabilitering ger en delaktig patient och ökad självständighet och ökat självförtroende. Anhöriga ges möjlighet till stöd och information och får på ett naturligt sätt tillfälle att vara delaktiga i rehabiliteringen om de vill.
Hur arbetar teamet?
– Ett första möte sker redan på avdelningen med patienten, teamet för understödd hemgång och eventuellt anhöriga före utskrivning. Sjuksköterskan med samordningsansvar gör ofta det första besöket i hemmet och rehabilitering fortsätter sedan i hemmet tillsammans med arbetsterapeut och sjukgymnast utifrån patientens uppsatta mål.
Hur länge kan man få hjälp i hemmet?
– Rehabiliteringstiden är cirka 2–4 veckor efter utskrivningen från sjukhuset. Det brukar bli 2–4 besök i veckan.

Text: Jessika Devert Bild: Anna Edlund, Robert Emilsson



Läs mer om:

Annons

Annons

Annons


Annons


Laddar...