Annons

Annons

Programledaren Ann-Marie Rauer: Prins Daniel är min drömgäst!

Varje lördag fångar hon en stor publik i tv-programmet "Sverige!" och hon har kallats Svt:s bästa intervjuare. Själv kallar sig Ann-Marie Rauer för en nyfiken arbetarunge med ett brinnande kulturintresse...


Annons

Ann-Marie Rauer

Förmåga att verkligen lyssna och ställa följdfrågorna som ger mervärde, har gjort Ann-Marie Rauer till en omtyckt programledare.

Programledaren Ann-Marie Rauer:  Jag ställer bara de frågor som jag själv är nyfiken på

På köksbänken hemma hos Ann-Marie Rauer, 52, står rader med små krukor. Trädgårdsskötsel och odling är hennes stora fritidsintresse och det är när hon står med näsan ner mot marken och påtar i den skånska myllan som hon kopplar av och hämtar inspiration.

– Jag odlar allt. Både sådant som går att äta och sådant som bara är vackert, säger hon glatt på frågan om vad som är hennes favoriter i trädgården.

Läs också: Susanna Alakoski – Jag mådde skit under många år

Något som hon verkligen odlat och förädlat är talangen att ställa de rätta frågorna och få folk att känna sig bekväma i en intervjusituation.

Svt:s bästa intervjuare

Dagens nyheters journalist Johan Croneman har i en artikel utnämnt henne till Svt:s bästa intervjuare för hennes förmåga att lyssna på den hon intervjuar och ställa följdfrågor som ger mervärde.

– Jag ställer bara de frågor som jag själv är nyfiken att få svar på och jag förbereder mig alltid noggrant genom att i förväg läsa de böcker mina gäster skrivit eller se de filmer de varit med i, säger Ann-Marie Rauer.

Men den här dagen är det vår tur att ställa frågorna till henne och vi gör det i en liten by utanför Tomelilla, precis vid porten mot Österlen. Här bor Ann-Marie Rauer sedan några år tillsammans med sina tre barn i ett gammalt tegelhus med punschveranda.

Läs också: Alex Schulman – det var tortyr att skriva om mamma

Utsikten mot de gröna fälten är magnifik och den stora matsalen kröns av en fantastisk takmålning.

– Men den stora trädgården är ändå det jag tycker bäst om med den här platsen, säger hon med ett leende.

Uppväxt utanför Hässleholm

Livet på landet är annars inget som hon är främmande för. Ann-Marie Rauer växte upp i den lilla byn Finja utanför Hässleholm som det andra barnet i en syskonskara på tre. Hon beskriver själv sin uppväxt som enkel, men kärleksfull.

– Jag är en vanlig arbetarunge och vi levde inte i något överflöd. Jag kommer inte heller från någon kulturintresserad familj. Jag tror aldrig att vi hade mer än tolv böcker i bokhyllan, berättar hon.

Ann-Marie Rauer har, som hennes efternamn antyder, baltiska rötter. Hennes mamma och morföräldrar kom som flyktingar från Estland till Sverige 1944. Först bodde de i Stockholm, men så småningom fick hennes morfar jobb som lantarbetare i Hässleholmstrakten och familjen flyttade dit. Där träffade hennes mamma Ann-Maries pappa som var född i trakten och som hela sitt liv arbetade på ett bageri i Hässleholm.

Läs också: ICA-Abbe tvingades fly efter filmroll

Stort musikintresse

Men trots att varken hennes mamma eller pappa hade något särpräglat intresse för vare sig musik eller kultur blev det tidigt Ann-Maries stora intressen. Redan som liten flicka drömde hon om att bli konsertpianist.

– Det började med att jag ritade pianotangenterna på två A4-ark som jag låtsades att jag spelade på. Det höll jag på med ett tag tills mina föräldrar köpte ett piano och lät mig gå på pianolektioner, minns Ann-Marie.

Läs också: Möt Rolf Lassgård

Drömmen om att bli pianist följde henne genom hela uppväxten. På gymnasiet läste hon först naturvetenskaplig linje, men insåg att det inte var något för henne och hoppade av för att börja på musiklinjen i Malmö.

Då drabbades hon av en av sina första och största motgångar.

– Mina fingrar höll inte för det. Jag fick ont när jag repeterade pianostycken hela dagarna och jag insåg att jag aldrig skulle kunna jobba som pianist.

Intresserade sig för teater

För Ann-Marie var det en katastrof. Drömjobbet som hon haft sedan hon var liten flicka var nu uteslutet för henne.

– Det var självklart jättejobbigt, men jag hanterade motgången som jag brukar hantera det som är jobbigt för mig. Det var bara att gilla läget, tänka nytt och gå vidare.

I stället blev det Ann-Maries andra stora intresse som kom att gälla för henne de närmaste tio åren – teatern. Hon sökte upp Studioteatern i Malmö där hon både stod på scen och själv satte upp pjäser. Det var då hon även började nosa på journalistiken.

Läs också: Möt Magic – den skådespelande katten

– Samtidigt som jag arbetade på Studioteatern drygade jag ut mina inkomster med att läsa korrektur på Kvällsposten och skriva filmkritik.

Men det var när hon skrev manus till Harry Martinsons filmepos Aniara, som hon satte upp på Studioteatern, som tanken på att ha skrivandet som ett yrke väcktes på allvar hos henne.

– Det var mitt intresse för skrivandet som gjorde att jag blev journalist. Det journalistiska patoset kom senare, säger hon.

Började jobba på radio – sedan tv

Att det sedan blev etermedier och framför allt tv berodde mer på en slump. Under studierna på journalistlinjen vid Skurups folkhögskola gjorde hon praktik på Radio Kristianstad. Via lokalradion i Malmö hamnade hon sedan på TV4 i Växjö som just startat sina regionala sändningar.

– Där var jag nyhetschef under en period, men redaktionen var så liten så att den enda jag egentligen var chef över var Peter Jihde (i dag i TV4:s morgonsoffa, reds anm), säger hon och skrattar.

Läs också: Leila Lindholm gör nytt tv-program!

På TV4 i Växjö stannade hon i ett och ett halvt år innan hon fick jobb på Svt:s regionalprogram Sydnytt. Där kunde vi i många år se henne som nyhetsankare i studion i Malmö.

– Det hände att jag var ute och gjorde reportage också, men mest var jag programledare, säger hon.
I samband med att Ann-Marie var föräldraledig med yngsta dottern fick hon erbjudande om att vara med och starta ett nytt kulturprogram i Sveriges television.

– Det lockade mig. Jag hade tidigare gjort en del kulturreportage i Sydnytt och reportage i programmen Sydsvenska journalen och Bildjournalen. Jag blev tillfrågad om jag ville bli en av de elva kulturkorrespondenter som det var tänkt att Sverige! skulle ha runt om i landet.

Från reporter till programledare

De första två åren var Ann-Marie reporter, men sedan förändrades Sverige! till vad programmet är i dag och hon blev programledaren som skulle göra en bärande intervju med någon aktuell kulturpersonlighet varje vecka.

– Jag har inte räknat, men under de tio år som jag arbetat med programmet har jag säkert gjort över 350 intervjuer, säger hon.

Gemensamt för alla hennes gäster är att hon själv är nyfiken på att lära känna dem lite närmare. Eftersom intervjuerna spelas in live på tape, som det heter, och där det sällan görs omtagningar ställer det stora krav på Ann-Marie.

– Jag försöker alltid förbereda mig så noggrant som möjligt. Men sedan gäller det också att man som intervjuare känner sig trygg i sig själv, att man är lyhörd och kan reagera på någon enstaka replik, säger hon.

Läs också: Bachelor-paret smög med sin kärlek

– De bästa intervjuerna är när det sker något oväntat och jag måste släppa manus och improvisera. Någon enstaka gång har det ändå börjat illa och Ann-Marie har fått kämpa för att få den hon intervjuar att slappna av.

– Då gäller det att vara så lugn och enkel som möjligt. Bara vara sig själv och inte försöka ställa sig in.

I sina intervjuer tar Ann-Marie upp frågor som hon själv tycker är viktiga. Som till exempel om bakgrund och uppväxt.

– Jag pratar mycket om klasstillhörighet med mina gäster i programmet eftersom det präglar oss både positivt och negativt. Som arbetarunge kan jag känna det positiva i en ödmjukhet jag bär med mig som får mig att tro att jag inte är förmer än någon annan.

– Samtidigt innebär det att jag också har lite dåligt självförtroende och inte känner mig hemma i vissa miljöer. Att man till exempel känner sig osäker på i vilken ordning man ska ta besticken vid en finare middag.

Svår skilsmässa

Ann-Maries journalistiska patos är att få människor som normalt inte konsumerar kultur att se kulturprogram på tv. Hon blev riktigt glad när hon för en tid sedan pratade med liftuthyraren i grannbyn.

– Han sa att han minsann aldrig tittade på några kulturprogram, men däremot såg han mitt program varje lördag. När han sa det kändes det bra.

Läs också: Skilsmässan blev starten på ett bättre liv

För fem år sedan gick Ann-Marie igenom en smärtsam skilsmässa från mannen som är pappa till hennes tre barn.

– Därför är just skilsmässor och relationer något som jag tycker är fascinerande att intervjua mina gäster om. Jag tar ofta upp frågor som jag själv tycker är viktiga, säger hon och citerar Gunnar Ekelöfs dikt Jag tror på den ensamma människan:
– ”Det som är botten i dig är också botten i andra”.

Sin egen skilsmässa ser hon som ett misslyckande. Det var inte så hon hade tänkt sig livet och för barnen var det smärtsamt att föräldrarna gick skilda vägar.

– Det var naturligtvis sorgligt och tråkigt, men samtidigt var det enda rätta eftersom vi inte älskade varandra längre, säger Ann-Marie som sedan skilsmässan levt ensam med sina barn.

Läs också: Paret återförenades efter 23 år

– Man kan leva som singel och vara nöjd och glad. Jag vet att jag kan leva i en relation och man vet aldrig vad som händer i framtiden, men just nu trivs jag med mitt liv som det är.

– När man lever i ett äktenskap är man så uppslukad av familjelivet. Många kvinnor riskerar att glömma bort sig själva. Jag tycker det är intressant att försöka hitta tillbaka till den jag var som flicka, innan jag blev hustru och mamma.

Gör gärna intervjuprogram

Ann-Marie har just nu inga planer på att arbeta med något annat än Sverige!, men hon hoppas att hon i framtiden får möjlighet att göra längre intervjuer.

– Jag vill inte hålla på med talkshows typ Skavlan, men gärna lite längre intervjuprogram. I Sverige! är aldrig intervjuerna mer än 12–14 minuter. Jag hade gärna haft en halvtimme på mig eller mer, säger hon.

Hon har en drömgäst hon gärna skulle välkomna i intervjusoffan.

– Prins Daniel. Jag vill fråga honom om hur det har varit för honom att som vanlig grabb gå in den roll han har nu.

Text: Per-Ola Ohlsson
Bild: Stefan Lindblom

Läs också:

Fredrik Önnevall tvingades ta ett livsavgörande beslut

fredrik-onnevall

 


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…