Annons

Annons

Allt jag tänkte på i kaoset och skriken var att skydda min son

Plötsligt befann sig Magnus och hans lille son mitt i en mardröm. En bomb, utlöst av en självmordsbombare, briserade ett fyrtiotal meter från dem på Bryssels flygplats.


Vill du ge ett bidrag?

Magnus har startat insamlingen Spring för livet. Hundra procent av intäkterna går direkt till FN:s flyktingorgan UNHCR:s verksamhet i flyktingläger.
Sms:a till UNHCR: 72 980. Skriv SPRING50, SPRING100 eller SPRING200.
Plusgiro: 90 01 64-5 Märk SPRING
Bankgiro: 900-1645. Märk SPRING
Läs mer om insamlingen här.
brysselterror1

– Jag vill återgälda all den medmänsklighet som visades oss, säger Magnus som dragit igång insamlingen Spring för livet till förmån för krigsoffer.

När vi sitter på klipporna vid Billdal söder om Göteborg och tittar ut mot havet som glittrar i det starka solskenet känns skräckscenerna på Bryssels flygplats Zavantem i våras mycket avlägsna.
Men för Magnus Andersson Frånlund, 47, är den skrämmande upplevelsen av terrorattacken den 22 mars i högsta grad närvarande.
På kroppen har han synliga ärr av splitterskadorna han fick, och hans son har kvar en bit splitter i handen som fortfarande inte opererats ut.
– Jag förstod direkt att det var en bomb och det gjorde mig livrädd, eftersom terroristattacker ofta är koordinerade. Jag var rädd för att det skulle komma flera explosioner eller att terroristerna skulle gå runt och skjuta som de gjorde i Paris, berättar han.

Annons

Läs också: Anita var en av dem som överlevde när Estonia förliste

En olycklig slump

Det var en olycklig slump att Magnus och hans sjuårige son var i Bryssel när självmordsbombarna slog till. De var på väg att hälsa på hans föräldrar i Spanien under påskhelgen, men tvingades på grund av ett inställt flyg göra en mellanlandning i Bryssel.

Strax före klockan åtta på morgonen hade de precis kommit till avgångshallen på Zavantem när den första av tre koordinerade terrorbomber utlöstes.
– Vi var längst upp på rulltrappan till avgångshallen när jag hörde den första explosionen, som inte var särskilt kraftig. Jag minns att jag reflekterade över om det kunde vara något farligt, berättar Magnus.
Sekunden senare, när Magnus och hans son står på golvet i avgångshallen, utlöstes den andra självmordsbomben ett fyrtiotal meter från dem.
– Explosionen var enorm och det är svårt att säga i efterhand om vi slogs till golvet av stötvågen eller om vi kastade oss ner. Jag insåg direkt att det var en terroristattack och vi sökte skydd i rulltrappan. Jag la mig över min son för att skydda honom.

Läs också: Jag lever med 300 hagelkulor i kroppen

Kröp ihop

Magnus och hans son kröp ihop bakom räckena på rulltrappan, men hade svårt att hålla sig kvar i den branta rulltrappan. De ramlade neråt och slog flera kullerbyttor innan de blödande hamnade på mellanvåningen mellan ankomsthallen och avgångshallen.
– Kommer vi att dö nu, pappa, frågade min son när han såg blodet på sig själv och på mig. Men även om vi båda hade fått splitterskador var det inte det jag var mest rädd för.
– Jag var skräckslagen, eftersom jag förstod precis vad det handlade om. Att det var en terroristattack och att det vi varit med om kanske bara var början. Jag sa flera gånger att det var en bomb som exploderat och att vi måste ligga ner. Samtidigt var det min uppgift att försöka hålla honom lugn och trygg.

Fasansfulla skrik

På mellanvåningen i rulltrappan, där Magnus och hans son befann sig, hade ett tiotal människor samlats. Först där började de uppfatta de fasansfulla skrik från svårt skadade som trängde ner till dem.
Trots skriken på hjälp ovanifrån var det ingen som vågade röra sig av rädsla för att terroristerna fanns kvar där upp. De vågade inte heller gå neråt mot utgången, eftersom de fruktade att det skulle vara det givna målet för ytterligare en självmordsbombare när alla panikslagna samlades där för att försöka ta sig ut från flygplatsen.

Först efter cirka en kvart bedömde Magnus att faran för ytterligare explosioner var över.
– Jag vet inte varför, men i det ögonblicket fick jag för mig att jag var tvungen att ta mig upp till avgångshallen igen för att hämta vårt handbagage som blivit kvar där. Min son var kvar nere på mellanvåningen. När jag kom upp var det som att hamna i en krigszon. Det jag såg var chockerande.

brysselterror2

Magnus son fick splitterskador på ena benet och handen efter explosionen.

Täckt av damm

Det första Magnus reagerade över var hur allt var demolerat och täckt i ett tunt lager av vitt damm. Han såg svårt skadade och döende människor bland rasmassorna, bara några meter från platsen där de befunnit sig några minuter tidigare.
– Jag såg en man komma bärande på en blodig människa. Jag kunde inte se om det var en man eller en kvinna han bar på. Några meter från rulltrappan där vi tappat vårt handbagage låg det en man. Nu i efterhand vet jag att han dog. Jag är glad för att min son slapp se det.
– Jag har reflekterat mycket över varför jag inte stannade kvar där och försökte hjälpa skadade, men det enda jag tänkte på då var att jag och min son skulle komma ut från flygplatsen och sätta oss i säkerhet.

Läs också: Robin fick mig att kämpa för mitt liv

Omhändertagna

Med handbagaget i händerna tog sig Magnus sedan ner till bottenvåningen tillsammans med sin son. Han hade svårt att gå på grund av splitterskadorna i höger ben och när de kom ner från rulltrappan blev de omhändertagna och förda till en sjukstuga, där de blev omplåstrade.
– Först då tänkte jag på hur skadade vi var. Tidigare hade jag enbart varit fokuserad på att vi skulle ta oss därifrån. Jag blödde från splitter som träffat mig i ena benet, på vänster hand vid tummen och på vänster öra. Min son hade splitterskador på ena benet och handen.

När de efter den första omplåstringen blev placerade på en bänk där de skulle vänta, medan sjukvårdspersonalen tog hand om dem som var mer allvarligt skadade, kom larmet om att flygplatsen omedelbart skulle utrymmas.
– Plötsligt kom militärer och skrek ”Out, out, out”. Det blev en panikkänsla och det var då som min son blev mest rädd. Vi tvingades springa ut, och eftersom jag till varje pris ville undvika folksamlingar, tog vi oss så snabbt som möjligt bort från utgången i riktning mot flygplatshotellen.

Omtänksamhet

När de närmade sig en parkeringsplats, där Magnus hade tänkt stoppa en bil för att få skjuts och komma så långt bort från flygplatsen som möjligt, kom det fram en kvinna till dem. Hon såg att Magnus och hans son var skadade och erbjöd dem att åka med in till Bryssel.
– Det var ett medelålders belgiskt par. Han hade kört henne till flygplatsen eftersom hon skulle med ett flyg, men det blev inställt på grund av terrorattacken. De körde mig och min son till en lokal husläkare som sydde mina sår med sex stygn. Min son behövde inte sys, utan det räckte med att läkaren tejpade igen hans sår.

Läs också: Jag bestiger berg för min sons skull

Äntligen trygg

Efter läkarbesöket insisterade det belgiska paret på att de skulle följa med dem hem till deras villa i en förort till Bryssel. Först där kunde Magnus slappna av.
– Det var det första stället jag kände mig trygg på. Vi stannade där i två dagar, berättar han.
Sammanlagt dödades 35 människor och över 300 skadades i attackerna på flygplatsen och på en tunnelbanestation i närheten av EU-kommissionen i Bryssel.

Två av dödsoffren var svenskar. En kvinna i 60-årsåldern dödades på flygplatsen där Magnus och hans son befann sig, och en svenska i 30-årsåldern dödades i tunnelbanan.
– Jag känner djupt för alla som inte hade samma tur som vi och för deras anhöriga, säger Magnus.

Ringde hem

Redan på vägen ut från flygplatsen lyckades Magnus ringa hem till sin hustru i Billdal och berätta att han och deras son hamnat mitt i terroristattacken, men att de klarat sig utan allvarliga skador. Han kunde även ringa sina föräldrar i Spanien och lugna dem innan batteriet i mobiltelefonen dog.
Hemma hos det belgiska paret kunde han kontakta sina anhöriga igen och samtidigt ta hand om sin son och få honom att känna sig trygg.
– Det belgiska paret tog fram lego som han fick leka med. Det fick honom att gå in i sin barnvärld och skingra tankarna. Jag är så oerhört tacksam för allt som paret gjorde för oss och den medmänsklighet som de visade.

Läs också: Rattfylleristen tog min sons liv

Målande teckning

Hemma i huset i Billdal har Magnus en teckning som hans son ritade när de fortfarande var kvar i Belgien.
– Han sa till mig: ”Pappa, vet du vad det är för dag i dag? Det är den 22 mars och i dag sprängdes en bomb”. Sedan ritade vi ett flygplan, ett hjärta, en sol, en pappa med ett barn och en exploderande bomb. Det var ett sätt för honom att bearbeta det som hänt.

brysselterror3

Teckningen som Magnus son ritat vittnar om det hemska han varit med om.

 

Medmänsklighet

Trots det som han själv och sonen råkat ut för gick Magnus tankar redan på flygplatsen till de människor i krigsområden och oroshärdar som dagligen måste leva med risken för bombangrepp eller terroristattentat.
– Den skräck jag kände då för ytterligare en explosion var fruktansvärd. Jag inser att det är något de lever med dagligen. För dem är inte frågan om om, utan om när nästa bomb ska explodera. Medan det för mig känns helt osannolikt att det kommer att hända igen.

Därför skrev han direkt efter terroristattacken ett inlägg på Facebook där han kritiserade dem som vägrar öppna sina hjärtan för människor som flyr från krig och bomber. Inlägget har delats över 25 000 gånger och han har fått många positiva reaktioner.
– Jag kände också att jag ville återgälda all den medmänsklighet som visades mig och min son. Jag har därför dragit igång en insamling till förmån för dem som likt jag flyr från bomber och terrorism. Hundra procent av alla pengar som skänks går direkt till FN:s flyktingorgan UNHCR:s verksamhet i flyktingläger, berättar Magnus om kampanjen som heter Spring för livet och som startades i samband med Göteborgsvarvet i slutet av maj.
– Man kanske inte kan hjälpa alla som behöver hjälp, men alla kan hjälpa någon, tillägger han.

Läs också: Min högsta dröm har gått i uppfyllelse

Ett normalt liv

Magnus och hans son håller så sakta på att återgå till ett normalt liv efter terrorattacken. När det gäller sonen hoppas Magnus att han på ett barns vis kan hantera det han varit med om och glömma det obehagliga.
Som förälder försöker han undvika saker som kan påminna sonen om hemskheterna.
– Jag tänker givetvis ofta på det som hände och funderar i riktningen ”tänk om”. Vad hade jag gjort om min son blev allvarligt skadad, eller om jag blivit det och min son hade tvingats ta hand om mig?

Därför tycker han det är skönt att kunna fokusera på kampanjen Spring för livet. Han är övertygad om att det kommer att hjälpa många utsatta människor och det känns bra för honom.
– Jag och min son mår efter omständigheterna bra i dag. Vi hade tur. Om vi hade kommit till avgångshallen några sekunder tidigare hade vi troligen blivit allvarligt skadade eller inte överlevt.

Text: Per-Ola Ohlsson
Bild: Stefan Lindblom, privat

Läs mer

En påse benmärg räddade livet på min son

Mina spelare lär mig leva på rätt sätt

Min dotter är synsk


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida… http://www.allers.se/page/1/