Annons

Annons

Alexander vill varna andra unga för nätdrogen spice


Alexander vill varna  andra unga för nätdrogen spice

På sistone har den syntetiska drogen spice rönt stor uppmärksamhet i massmedia efter att ha orsakat skador och dödsfall bland unga. Alexander är en av de ungdomar som har provat spice och blivit chockad av dess verkan. 

Annons

Vit pixel

Kärleken räddade mig från drogernas helvete

Alexander  har levt ett struligt liv. Det är inget han gömmer undan eller förnekar. Hans utseende sticker ut, tatueringarna är inte diskreta. Men nu har han ändrat inriktning i livet. 26-årige Alexander vill dela med sig av sina tuffa erfarenheter som en varning till andra.
– När jag läser om hur vanligt det är med den nya drogen spice blir jag rädd. Drogen är värre än heroin och jag har flera gamla vänner som dött av komplikationer efter att ha rökt spice, berättar han.
Larmrapporterna om den syntetiska drogen kommer allt ofta­re. Bara under novemberlovet i höstas larmade ett tiotal sjukhus landet över om att de behandlade ungdomar med allvarliga följdverkningar. Dödsfall förekom också.
– Mina kompisar hamnar inte i den statistiken. Jag har tre kompisar som har dött av kräkningar, hjärtinfarkter, epilepsianfall och andra följdverkningar som de fått av drogen, säger Alexander.
Immunförsvaret slås ut och de nya, starkare substanserna i drogen får kroppsvävnader att ruttna. Det är lätt att blunda för riskerna och tänka att ”det händer inte mig”.
– Jag har testat själv ett par gånger, men inser att drogen är mycket värre i dag. Nya blandningar gör den helt livsfarlig. Den chockar på en gång och du blir fast, det är så våldsamma rus.
Alexander växte upp i västra Sverige, men vi möts på andra sidan landet i det lilla östgötska samhället Horn i Kinda kommun. Här har han träffat 28-åriga Nadia, och de gifte sig 2013. Nu väntar hon deras gemensamma barn.
– En flicka, säger Alexander stolt. Vi var på ultraljud häromdagen.
– Jag ska ställa upp för henne. Finnas där.
Nadia hämtar en stor smörgåstårta med skinka och räkor.
– Nadia jobbar på kaféet en bit bort här och har gjort smörgåstårtan själv, berättar Alexander medan han bjuder.

Struligt liv

I köket ligger några dagsgamla kattungar i en korg tillsammans med sin kattmamma. Vi sitter i vardagsrummet, som var platsen för Nadias och Alexanders bröllop inför vänner och några nära släktingar.
Alexanders liv är som hämtat ur en skolbok för struliga ungdomar. Föräldrarna skilde sig när han var ett år, han flyttade många gånger. Det fanns en mamma och en morfar som kämpade, som ringde myndigheterna när han rymde och som oftast fanns där för honom. Men han drogs till kompisarna i stan redan som 12-åring.
– Jag har adhd och i skolan var jag bara ett bekymmer, säger han i dag. Kunde gå in i andra klassrum och kasta saxar på läraren, klättrade på skoltak och sköt sönder rutor.
Med hjälp av mediciner blev han lugnare, men då var skolan redan körd. Skolan präglades av utanförskap och våld.
– Det var tufft för mig där, minns han.
Han rymde 18 gånger från ett låst hem för unga, gick en gång tiotals mil från lvu-hemmet till sin hemstad på småvägar. ”Det tog två dygn.” Han umgicks med allt tyngre kriminella, blev en själv och erkänner i dag att han kunde vara helt iskall inför de brottsoffer som drabbades av honom.
– Jag önskar inte någon att leva det liv jag levt, det har varit en misär, säger Alexander som nu hellre vill se framåt, på livet med Nadia, säger han och sneglar mot hennes växande mage.
Han är drogfri sedan två år tillbaka och dricker inte något starkare än folköl.

Äntligen drogfri

Han minns exakt dagen han blev drogfri. Det var den 2 februari 2013.
– Jag fick nog helt enkelt. Började inse att jag kommer att tillbringa mitt liv innanför kåkens väggar om jag fortsätter. Jag började tänka mer på min familj, att de betydde mer än droger och kriminalitet.
Med hjälp av kriminalvården fick Alexander frivillig behandling på ett familjehem i Småland. Sedan träffade han Nadia. De träffades via nätet, hon föll för hans charm.
– Alexander är så vänlig, säger hon. Och härligt pratglad.
Alexander såg en gulligt blyg tjej som delade många av hans intressen. Kärlek på hög nivå, säger han.
Alexander har en dotter sedan tidigare som han nu har fått en nära kontakt med.
– Jag älskar henne av hela mitt hjärta. Och skulle jag röra alkoholen eller drogerna, eller gå tillbaka till det livet jag levde förut, så förlorar jag allt: Nadia, min dotter och vår bebis. Och det vill jag inte. Därför tänker jag ett, två steg längre varje gång jag drabbas av motgångar.

Alexander vill varna  andra unga för nätdrogen spice

Alexander valde livet och kärleken. Nu väntar han och hans Nadia sitt första barn
tillsammans.

Mötte kärleken

När han träffade Nadia jobbade han på en gård på familjehemmet ett par mil söderut. Han flyttade till henne, tog med sig sina grejer till det lilla samhället i Östergötland med knappt 500 invånare. I början var det tufft.
– Inte så konstigt kanske, säger han i dag. De reagerade väl på mitt utseende.
Han syftar på tatueringarna, tycker själv att tatueringarna i ansiktet var onödiga. Men de ligger för nära ögonen för att tas bort med laser, det har han kollat.
Alexander har börjat sin väg tillbaka till det vanliga samhället, har varit engagerad i KRIS, en förening för kriminella som kämpar för att komma tillbaka till ett normalt liv. En rädsla att få återfall finns där, säger han.
– Klart att jag är rädd att jag ska falla tillbaka. Men jag tar dag för dag och blir allt starkare i mitt tillfrisknande. Nu har jag skapat ett tryggt och stabilt liv med Nadia och bildat familj. Att vänta barn gör det mycket enklare att se framåt och inte bakåt. Jag har vuxit ifrån det gamla livet.
Vi går ut för att ta några bilder av Alexander och Nadia. Skolan och kyrkan ligger mitt i byn, den lilla butiken ligger på andra sidan bron. Här har den globala världen kommit nära med tiggare som sitter utanför entrén. Strax intill ligger sjön Åsunden med förbindelse till Kinda kanal och möjligheten att åka båt ända upp till Linköping.
– Vi har ingen båt, men vi fiskar mycket, både Nadia och jag, säger Alexander. Mest gädda från bryggan därnere, bakom båthusen.
Alexander hälsar på alla han möter, berättar för en man med hund att han numera jobbar på sågen inne i Kisa. ”Jag har hört det”, svarar mannen. Här sprids informationen snabbt.
– Jag jobbar skift, tar bussen och det går bra, även om dagarna blir långa med de busstider vi har, förtydligar Alexander när vi vandrar vidare.
Han jobbar i hyvleriet där det gäller snabba beslut innan bräderna går vidare.
– Det känns bra att ha ett jobb att gå till, att ha rutiner. Och i förra veckan fick vi tårta på jobbet eftersom det var den bästa månaden någonsin, vi låg långt över budgeten, säger han med stolthet i rösten.

Ett nytt liv

Alexander har kommit långt från sitt gamla liv. Han har ett vanligt liv att se fram emot, fyllt av vardagliga rutiner. Ett litet barn att ta hand om, att vara en förebild och ett ständigt tålmodigt stöd för.
Så lätt kunde det ha varit helt annorlunda, det är han medveten om. Drogerna fanns där, flera av hans kamrater kom aldrig bort ifrån den destruktiva miljön. Alexander fick ärr för livet, han har gjort misstag, har skadat andra.
– Men jag kan inte älta, måste lägga det där bakom mig.
Nu vill han gå vidare, satsa på det nya livet som växer i Nadias mage.
– Jag ska ställa upp i alla lägen och vara en riktig pappa för henne. Hon ska inte få den uppväxt jag har haft, säger han.
Han vill varna alla andra ungdomar som lockas av spice eller andra droger. Drömmen är att åka ut i skolor och berätta och varna för drogerna.
– Det är inte där framtiden finns, säger han. Den finns här, här hos Nadia.

 Spice – inte avsett för människor

Spice är ett samlingsnamn för ett antal syntetiska substanser som tillsammans ger ett cannabisliknande rus. Ursprungligen togs det fram för forskning kring Parkinsons sjukdom, men inte för att användas på människor. Spice säljs ofta via nätet som örtblandning eller rökelse, men har absolut inget med ofarliga örter att göra. Eftersom ingredienserna blandas på olika sätt – det exakta innehållet varierar – kan säljarna gå förbi lagstiftarna och samtidigt göra drogen giftigare. Det är de enskilda drogerna, inte gruppen av ämnen, som förbjuds. Lagstiftningen ligger hela tiden efter tillverkarna, som ofta finns på Balkan. Försäljningen sker många gånger via Kina.

Text och bild: SVEN MAGNUSSON


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar... http://www.allers.se/page/1/