Annons

Annons

Jag fick mitt livs chock när jag hittade brevet i pappas kassaskåp!

Maria är adopterad, men kände inte till föräldrarnas hemlighet när hon växte upp som ensambarn i ett lyckligt och tryggt hem i Norrbotten. Hemligheten om adoptionen kom både föräldrarna och omgivningen att bevara i över 50 år...


adopterad i sverige

Maria Dysholm adopterades från Göteborg till Norrbotten. Hennes föräldrar dolde hemligheten i över 50 år.

Maria Dysholm fick veta att hon var adopterad efter faderns död

En svart plånbok i ett kassaskåp innehöll en livshemlighet som Maria Dysholms pappa närapå tog med sig i graven för tre år sedan.

– Det sista året som han levde sa pappa flera gånger att han ville berätta något för mig, men att han inte visste om han klarade av det. Eftersom det verkade vara så jobbigt för honom sa jag alltid att vi tar det senare. Jag tänkte att det i värsta fall handlade om att han hade barn som jag inte kände till, säger Maria.

Fann brev om adoption

Hennes mamma gick bort före pappan och strax efter sin pappas död fann hon dokumentet med texten ”The chosen baby” på baksidan. De kryptiska orden var skrivna med pappa Levis handstil på ett brev som innehöll information som i ett slag gav ensambarnet Maria fem syskon och helt nya föräldrar. Och en helt omskriven livsberättelse!

Läs också: Mamma var avundsjuk på mig

– Jag har aldrig någonsin misstänkt att jag skulle vara adopterad. Men när jag hittade brevet som var instucket i plånboken som pappa alltid förvarat i sitt kassaskåp, förstod jag vad det var han så gärna ville berätta för mig, men inte klarade av, säger Maria och visar det gulnade pappret som hon hittade vid 51 års ålder, veckan efter sin pappas död.

Älskat ensambarn

Maria, 54, växte upp som ensambarn. Hon var ett högt älskat barn, som inte bara hade en nära relation till mamma Else-Maj och pappa Levi, utan också till mormor Edit och morfar Anton.

Morföräldrarna drev en lanthandel på den norrbottniska ön Seskarö i det hus som nu är Marias sommarparadis. Där tillbringar hon helst all ledig tid och där hon återupptagit traditionen med ett sommarkafé.

Läs också: Mina spelare lär mig leva på rätt sätt

– Pappa var säljare och vi flyttade runt i landet, men här på Seskarö fanns alltid vår trygga bas. När sommarlovet började stod bilen färdigpackad och vi åkte hit för ett långt sommarlov, fullt av lek och bad med alla kusiner och vänner som fanns här.

adopterad i sverige

Maria var ett efterlängtat barn, här med sin adoptivpappa Levi.

I efterhand har Maria fått veta att alla hennes kompisar, mostrar och kusiner – ja nästan alla bybor på Seskarö – hade känt till hennes bakgrund. Och inte en enda av dem försade sig under alla år!

– Grannflickan har berättat att hon vid några tillfällen varit osams med mig och då sagt till sin mamma att hon minsann skulle avslöja att jag var adopterad. ”Det gör du inte”, hade mamman sagt och hemlisen förblev hemlig, berättar Maria som inte alls är bitter över sakernas tillstånd.

Kärleksfull uppväxt

Hon var sina föräldrars prinsessa och hade en kärleksfull uppväxt.

Nyheten om att hon egentligen har en annan mamma och pappa förändrar ingenting för Maria, förutom att hon fått en bonussläkt!

– De föräldrar jag växte upp med är för alltid mina föräldrar, men visst är det skoj att träffa de nya släktingarna där jag kan se utseendemässiga likheter och får nya pusselbitar till min verkliga bakgrund, som till exempel vilka ärftliga sjukdomar som finns i släkten.

Biologisk mamma i Göteborg

Marias biologiska mamma Karin är i dag 86 år och bor i Göteborg. Hennes namn stod i adoptionshandlingarna som Maria hittade och snabbt stoppade tillbaka igen den där dagen för tre år sedan.

– Jag sa ingenting till min man Jan eller till döttrarna, men jag tog fram brevet och läste det på nytt då och då. Jag behövde nog smälta nyheten för mig själv ett tag.

Vid flera tillfällen var Maria på väg att avslöja nyheten för Jan – men precis som sin pappa kom hon sig inte för att verkligen göra det.

Läs också: Min dotters barndom var nära att bli som min egen

Chockartad upptäckt

Ett år senare hittade Jan, 57, brevet. Han hade letat efter gem och fann brevet som låg i byrålådan. Han blev alldeles förskräckt och trodde att han var först med att läsa det och rådfrågade därför dottern Emma, 28.

Emmas spontana reaktion var att det såklart handlade om ett eventuellt syskon som skulle ha adopterats.

Läs också: Maries dotter blev överkörd av en traktor

Men Jan såg ju att personnumret överensstämde med Marias, vad skulle han göra? Emma sa han måste berätta för mamma.

Maria förstod direkt vad som hänt när hon kom hem från jobbet och Jan mötte henne i dörren, alldeles vit om läpparna.

– Jag sa till honom att det var lugnt, att jag redan visste allt. När bomben väl var släppt ringde jag till våra två övriga döttrar Anna, 33, och Kajsa, 23, säger Maria.

adopterad i sverige

Under Marias första besök hos sin biologiska mamma Karin fick hon också träffa sin syster Elisabeth, 51 (längst t v).

I samband med detta gick hon på allvar vidare med efterforskningarna kring sin biologiska familj. Hon har fem halvsyskon, två på mammans sida och tre på pappans.

Vågade inte ringa mamma

Maria vågade inte ringa sin mamma först utan valde att kontakta en av systrarna till att börja med.

– Jag presenterade mig och sa att jag har ett annorlunda ärende, att jag tror att vi har en gemensam släkting. ”Visst heter din mamma Karin och jobbade som servitris på Stadshotellet i Örnsköldsvik i början av 1960-talet?” frågade jag henne och när hon sa ja berättade jag att jag var hennes storasyster.

Marias syster blev helt chockad. Ingen kände till hennes existens, Maria hade förblivit en väl förborgad hemlighet genom alla år.

– Min mamma hade blivit kär i en tjusig, italiensk musiker som var på tillfälligt besök i Örnsköldsvik och det var då jag blev till. Men hon kunde inte ta hand om mig, och så fort jag föddes fördes jag till ett spädbarnshem.

Läs också: Fredrik Önnevall tvingades ta ett livsavgörande beslut

Hämtades på spädbarnshemmet

Maria berättar att hennes adoptivföräldrar länge hade längtat efter barn, men inte kunnat få egna. På juldagen för 53 år sedan fick de via ett telefonsamtal veta att det fötts ett flickebarn som skulle bli deras.

– De firade jul här i huset på Seskarö och min moster har berättat att de direkt efter helgerna körde till spädbarnshemmet för att titta på mig. Där hade de även träffat min biologiske far och jag hade så gärna velat veta vad de pratade om den gången, säger Maria.

Läs också: Det känns fortfarande overkligt att jag är Isaacs mamma

Eftersom Marias biologiske pappa också är död kommer hon aldrig att få reda på det, men andra pusselbitar har fallit på plats sedan hon fick kontakt med sin biologiska mamma.

– När jag ringde henne och berättade vem jag är sa hon: ”Vet du, Maria – det var en väldigt sorglig historia.” Sedan pratade vi med varandra i två timmar. Efter det har jag också hälsat på hos henne tillsammans med Jan och våra barn. Första gången vi sågs kramade hon om mig länge, länge.

Ser likheter med biologiska syskon

Maria ser utseendemässiga likheter mellan sig och syskonen, och anar nu att det är hennes halvitalienska bakgrund som bidrar till hennes livliga sätt.

– Och att mina döttrar är duktiga sångerskor är inte så konstigt med tanke på att min italienske pappa både var en duktig sångare och begåvad musiker.

Maria har även träffat syskonen både på mammans och pappans sida och säger att det känns kul med de nya släktingarna, som blivit hennes vänner.

– Visst, de är mina släktingar, men vår relation är kravlös. Jag är glad att min biologiska mamma ännu är i livet så att jag har fått träffa henne. För henne var det en lättnad att äntligen få veta hur det gick för den lilla bebisen hon tvingades lämna ifrån sig. Hon hade ingen aning om vem som tagit hand om mig och hade bara fått en chokladask och ett anonymt kort i brevlådan där det stod: ”Tack för den fina flickan vi fått”.

adopterad i sverige

Mormors och morfars hus på ön Seskarö är numera Jans och Marias sommarparadis.

Att de föräldrar Maria vuxit upp med lyckats hålla adoptionen hemlig i över 50 år är en gåta, men hon minns vissa ordväxlingar som hon i efterhand ser i ett annat ljus.

– Jag minns att jag frågade mamma om det gjorde ont att föda mig och att hon svarade att det gjorde ont, men gick snabbt. Sedan började hon prata om annat. Nu vet jag att mormor efter den händelsen sagt till mamma att det var dags att avslöja sanningen för mig.

Hon säger att de kanske till en början var rädda för att hon skulle börja söka efter sina rötter och att de därmed skulle mista henne. Med tiden blev det säkert allt svårare att berätta hemligheten.

Läs också: Sekten förstörde min barndom

Lämplighet som adoptivföräldrar

När Maria började forska om sin bakgrund hittade hon ett omfattande dokument som rör henne.

– På ett sjukhusarkiv fann jag bilder på sköterskorna som jobbade på spädbarnshemmet och papper på utredningen som gjordes av min mammas och pappas lämplighet som adoptivföräldrar. Det står att de är trevliga, ger ett gott intryck och att deras bostad är rymlig. Min italienske pappa hade skrivit ett brev där han hoppades att barnet kommit i rätta händer. Det känns overkligt att allt handlar om mig, säger Maria.

Hon hade så gärna berättat för sin biologiska pappa att hon haft den bästa och tryggaste av uppväxter i en familj och släkt som alltid varit både kärleksfulla och tajta.

Text: Birgitta Lindvall Wiik
Bild: Petra Älvstrand

Save

Save


FÖLJ ALLERS PÅ FACEBOOK


Läs mer om:

Annons

Annons

Annons

Annons


Laddar nästa sida…